Det finns få likheter mellan en spelning på Atlantisscenen i Hultsfred och en på Loppen i Köpenhamn. För ett band som Converge är det ljusår mellan de uttryck som de kan förmedla (en spelning på Teaterladan hade kommit mycket närmare, det vet alla som varit på brutal musik där). Converge är inget arenaband. De behöver kontakt med sin publik, de behöver volymen och de behöver ljudet. De behöver även en publik som vill se dem, inte en gles skara bestående av en handfull fans och några nyfikna, i alla fall inte när förutsättningarna är dåliga.
Vi småpratade om gårdagens spelning på perrongen på väg hem igår, jämförde den med förra gången de spelade på Loppen för några år sedan. Då blev jag helt knockad och tyckte det var bland det bästa jag sett. Visserligen var den spelningen min första med dem och jag tappade hakan när jag fick se och höra Kurt Ballou live och jag imponerades av den outtröttlige Jacob Bannon. Jag stod och kollade på medlemmarna i bandet som om jag var en fjortonåring som spelar i det tuffaste bandet på fritidsgården och som vill lära sig allt. Trots detta kom jag fram till att gårdagens konsert var bättre. Låtarna från "No Heroes" gav konserten en helt annan dynamik. Ljudet var nog snäppet vassare än sist också. Att öppna med nya "Plagues" är genialiskt då peppen om möjligt stiger just där och då.
Samtidigt tyckte jag inte att framförandet var lika bra, det var inte sjöslaget jag hoppats på (vi pratar Converge på Loppen, det var såklart ett riktigt röj, men inte lika mycket hängande i bjälkar och folk på scenen). Jag som stod på kortsidan kanske inte ska säga så mycket, men det var så jag upplevde det. Men i alla fall. Det kanske var bättre igår, men förra gången var min första. Dött lopp med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar