Rent spontant. Jag upplevde inte att årets upplaga var någon katastrof. En hel del roligt har hänt, och bra band har setts. Visst kunde det varit faster, harder, scooter, men det klagas alltid väldigt mycket. Ni vet att det går bra att stanna hemma om det inte passar? Jag är glad att jag åkte i alla fall. Trots att allt inte gick till som det borde. Här är mina snabba (en del lite neggiga, jag vet).
Mest besökta scen: Dött lopp mellan Rookie och Atlantis.
Minst besökta scen: Hawaii (50 Cent. That’s it).
Största peppen: Suicidal Tendencies.
Största lyckan: Att Roky Erickson var så bra (årets konsert och årets hockeyfrilla tycker jag han är mer än värd att vinna också).
Största bedrift: Se första bandet 13:00 och sista 03:30 på fredagen.
Största besvikelse: Ljudnivån. Framförallt på Atlantisscenen.
Största besvikelse II: Att Teaterladan har ersatts av Atlantis som förstahandsval för band som Blood Brothers och Converge. Sämre scen. Ibland med katastrofalt dåligt ljud.
Årets miss: Justice (valde bort på grund av det dåliga ljudet, men kanske borde gått dit i alla fall).
Årets miss II: Dizzee Rascal (Regn i massor).
Årets bortvalda: Dinosaurerna. Kände inget tvång att se Manics, Ozzy eller Pet Shop Boys.
Årets tråkigaste: Frånvaron av allmän glädje.
Årets tråkigaste II: Att många grejer kostar lite mer än vad som är helt ok (Öl, kaffe, mat, dusch, parkering).
Årets häng: Husvagnscampingen.
Årets förvirring: Borttappade saker utan någon rimlig förklaring. De flesta hittades igen dock.
Årets felbedömning: Allmändansen på scenen till Familjen blev till att jag stod själv och gjorde Bezdansen.
Årets äckligaste: Han i Fibes som kissade inne i restaurangen.
Årets äckligaste II: Personen som bajsade mellan vår bil och vår husvagn.
Hedersomnämnanden: Markus Krunegård och Peter Jöbacks duett; Cut Citys konsert trots att publiken antingen var på Turbonegro eller under tak på grund av regn.
Om tur finns kommer fler bilder och en lista på sedda band. Nu blir det mat och sen sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar