Nurse, Would You Please Prep The Patient...

Fan va glad jag blir, Hedvig är doktorand! Hurra!

Ocean of Noise

Jag har har haft det bra. Trots hennes försök att låta allt vara nästan som det kunde vara. Johan släppte skiva ikväll. Edda spelade låtarna. Det var sjukt bra. Alla blev hostiga eller fulla. Bossen och Johan på bilden. Ingen grej i Malmö. Piss off.

Absent Minded

Just nu finns det flera bloggar som saknar texter. Jag går upp, går till jobbet, sitter i redigeringen och går hem. Idag hann jag gå förbi Rundgång, köpte en skiva och vidare förbi Simris för en kaffe innan jag åkte till jobbet. Känns som den enda kontakten med världen sen i lördags. Vissterligen är jag lätt förkyld, småfebrig, hostig och har mycket att göra, men någon form av liv borde jag väl kunna ha ändå?

Kvällsjobb resten av veckan, sen är det 2 dygns ledigt. Ska försöka få ut lite jobbinfo och klubbinfo innan dess. Klubb på söndag. Jobb klockan 8 på måndag. Vila på lördag med andra ord.

Kvällens film: Lean On Me

Sjukt trött, hostig och tjock i skallen. Men sova? Nej, det verkar inte funka. Treans filmer är tydligen vad jag ska leva med nu. Hann med att lyssna igenom ett par skivor innan jag stängde ner för kvällen, innan TV:n återigen tog platsen för sömn, böcker, musik och normalt tankearbete. Jag borde veta bättre, men samtidigt har jag inte ork för något annat. Vill inget annat. Tydligen. Vill man så kan man har jag sagt många gånger. Till mig själv och andra. Det jag tror mig vilja och inte gör är med andra ord beroende av att viljan inte är tillräckligt stark. Jag är inte inte tillräckligt stark. Det enda jag kan är att stänga av. Spelar uppebarligen ingen roll att jag vet vad problemet är, jag verkar inte ha någon lösning.

Att stänga av och inte göra nåt åt det, inte ens kunna göra något åt det, gör det svårt att ens försöka upprätta normala konversationer. Jag hinner tröttna på samtal innan de ens börjat, jag får för mig att allt redan är sagt och att de inte kommer att ge något. Jag har inget att säga. Jag har sagt allt. Allt det viktiga bara upphörde betyda något så snart det lämnade mina läppar. Jag vet att det är mänskligt att tillskriva sina egna känslor stor vikt, annars blir de inte viktiga och är därmed inte riktiga, men det gör fortfarande ont att bli påmind om verkligheten. Det gör ont att både lämna dem till andra och skriva ner dem. Orden som beskriver känslorna betyder aldrig inte mer än vad konsekvensen av dem gör. Om inget händer, om betydelsen försvinner genom att inget händer, ja, då är de i princip värdelösa. Därför har jag stängt av. Tror jag. För att slippa bli påmind. Det här är bara en klinisk reflektion fylld av värdeladdade meningar.

Texas (a slight return)

Fick den här bilden mejlad till mig idag (från Ola). Ser lite ut som att vi försökt ta en bild till en kurskatalog, men misslyckats. Tjejen till vänster i bild är rätt hård i alla fall, det ska medges. Handen i ena fickan (och tummen i den andra) är pricken över i.

Intervention

Såja. Ytterliggare en natt spenderad med en usel film på tv. Jag kan säga att Flykten från Absolom inte är en film jag behöver se igen. Att den ersatte Arcade Fire i Köpenhamn som kvällens underhållning är inte ens roligt (resten av europaturnén är inställd tydligen, på ett sätt rätt skönt. Att ta sig över sundet för en kraxafton hade kanske inte varit kul det heller). Får visserligen skylla mig lite själv när det gäller valet av nattsällskap. Det var ju inte något tvång att sitta igenom två timmars skräpfilm.

Idumea

Lyssnat en del på "Black Ships Ate the Sky" med Current 93 de senaste dagarna. Gillar inte riktigt hans dramatiska röst i kombination med texterna. Blir lite för mycket. När gästerna sjunger blir det genast mycket bättre.

Ladda ner Bonnie 'Prince' Billys vackra och trasiga bidrag: "Idumea"

I See a Darkness

Det var bara Will och hans gitarr. Hans historier och hans låtar. Det var mestadels helt fantastiskt. Långt, men utan att någonsin bli tråkigt. Såklart önskade jag att det skulle vara magiskt hela tiden, men det får räcka med att konserten var den bästa jag sett på mycket länge.

"Well you're my friend
(It's what you told me)
And can you see
(What's inside of me)
Many times we've been out drinking
And many times we've shared our thoughts
But did you ever, ever notice
The kind of thoughts I got
Well you know I have a love
A love for everyone I know
And you know I have a drive
To live I won't let go
But can you see it's opposition
Comes a-rising up sometimes
That it's dreadful and position
Comes blacking in my mind

And that I see a darkness
And that I see a darkness
And that I see a darkness
And that I see a darkness
And did you know how much I love you
Is a hope that somehow you you
Can save me from this darkness.."
- Bonnie 'Prince' Billy.

Even If Love

Bara timmar kvar nu. Gjort klart det mesta inför helgen, och har redan blivit lite uppspelt för att få gå på riktig konsert. En sån där biljetterna köpts långt innan för att sitta på kylen tills det är dags.

Ska inte tänka för mycket i helgen. Det är min plan. Vill uppskatta vad jag har och får istället för vad jag önskar.

"Once again in the world
Of twelve hundred feelings
All in electric lights
We see what we can

And I love the sound of wind
Blowing at night through trees
From the roof I can see tombs
Past the houses of the city

And I have been yours
In foul and in praying
And I loved to look at you
From the side at night with music playing

And love will protect you
To the edge of the wood
Then a monster will get you
And love does no good

And even if love were not what I wanted
Love would make love the thing most desired"
- Bonnie 'Prince' Billy

Mess with Texas

Hemma nu. Tog 24 timmar. Förseningar och missat plan. Ett par, tre timmar på jobbet sen en taxi hem. Har redan packat upp, men behöver ge mig ut efter mat. Ut i spöregnet. Lovar att uppdatera den här lite senare, ska bara hitta mina anteckningar så jag vet vilka band jag såg. Tog inte så mycket bilder för att jag mest använde jobbtelefonen, den tar sämre bilder än min privata. Och ja, det är annas fina tröja jag har på sista bilden. Vi har inte likadana. Även om jag önskar jag hade en. Fin färg.

Austin

Regnade när vi kom hit till Austin efter en mellanlandning på Newark. Trötta som få, nästan ingen sömn. 04:15 gick taxin till Arlanda för tusen år sedan. Nu är klockan 03:48 ett dygn senare (i huvudet i alla fall). Vi i sviiiiiten på Hiiiiiiltoooooon ska snart sova. Ska bli så skönt, så skönt.

Stan verkar fin. Fick en taxischaffis som berättade allt vi inte ville veta och lite annat. Bland annat om toplessbarer. Sen har vi gått paradgatan upp och ner igen (men lät bli tuttbarerna). Träffat Mogwaistuart som var snäll som alltid, han mumlade om en galning i Göteborg som gör att han inte kan åka dit. Sen träffade vi två på Lydverket som bjöd in på Krabba och sprit. Vi tackade nej, tog en slice och gick hem.

Väntar på två samtal, men tror det blir sängen om väldigt kort.

No Bad News

Idag kom de. Som ett brev på posten. Mycket strul, men jag hade rätten på min sida (plus kvitto). Får se vem jag går med. Inte helt klart just nu, men det blir en hektisk helg. Bonnie 'Prince' Billy på fredagen och Arcade Fire på söndagen.

Gissa vilket jag ser mest fram emot?

Harry Houdini!

Vi höll på med my heritage på jobbet en sekund när vi hittade den. Nu har jag sett den lite överallt och letade foton att prova igen (då använde jag ett som jag tog på tåget om jag inte missminner mig, inte så bra). Hade såklart bara riktigt kassa på mig själv, men jag är tydligen lik Harry Houdini, det är tufft!



Ok. Jag hittade en annan bild också, när jag kom på att det räckte att vara med i bilden... Musik och shack! Mina två hobbies (så får man inte se bilden på mig, haha, ännu bättre!)! Bobby Fischer är nästan lika tufft som Houdini.



Ok, en till då. Gick ut i hallen och tog en bild på tröttapan. Vad händer, bara galningar som dyker upp! Franco OCH Mussolini? Och Becquerel då. Han var väl inte helt frisk han heller? Varför är jag inte lik någon mer nutida och känd?



Ok. Slutsats då. Mest lik musiker, framstående sportare (Völler, Ronaldinho(?), Fischer och Lance Armstrong) och diktatorer... De enda snygga skådisarna är Gary Oldham kanske Barry Pepper. Inga kvinnor! Det har jag fått tidigare. Kanske är skägget. Jaja. Så kan det vara.

Oftast lik Mika Waltari (59-62%): Mannen som bandet tagit sitt namn efter tydligen. Wikipedia säger: "Mika Waltari, 19 september, 1908 - 26 augusti, 1979, finländsk författare. Fick genombrott med romanen Den stora illusionen 1929. Författare av framförallt historiska romaner, varav den mest kända är Sinuhe egyptiern 1947."

Mest lik (72%): Henri Becquerel. Hederligt. Han som upfann radioaktiviteten. Sexigt värre. Enligt Wikipedia:

"Antoine Henri Becquerel, född 15 december 1852, död 25 augusti 1908, fransk fysiker; mottagare av nobelpriset i fysik 1903. Becquerel var en av upptäckarna av radioaktiviteten.

Han föddes i Paris i en familj som i flera generationer utmärkt sig som naturvetenskapsmän och forskare. Hans far, Edmond Becquerel, och hans farfar, Antoine-César Becquerel, var båda fysiker och lärare vid naturhistoriska museet i Paris, och även hans son skulle följa i deras fotspår.

Han började sina studier vid Lycée Louis-le-Grand, och bland hans lärare fanns matematikern Gaston Darboux. 1872 började han studera naturvetenskap vid École Polytechnique, och 1874 fortsatte han med ingenjörskonst vid Ponts et Chaussées.
1874 gifte han sig med Lucie Jamin, dotter till en av lärarna i fysik vid École Polytechnique, och deras son Jean föddes 1878.
Han erhöll sin ingenjörsexamen 1877, men föredrog att arbeta med fysikaliska studier. Hans första arbete var inom optiken, där han från 1875 och framåt forskade om polarisation. 1883 övergick han till studiet av det infraröda spektret hos metalliska ångor. 1894 blev han utsedd till chefsingenjör vid departementet för broar och vägar. Efter sin fars död 1892 fortsatte han sitt arbete och slutade som lärare vid École Polytechnique 1895. 1886 började han ägna sig åt absorption av ljus i kristaller, och 1888 skrev han sin doktorsavhandling inom detta ämne. Följande år invaldes han i Académie des Sciences, som hans far och farfar tillhört innan honom.

1896 upptäckte Becquerel radioaktiviteten av en slump, när han undersökte fluorescens hos uransalter. På uppmuntran av sin vän Henri Poincaré försökte han avgöra om fenomenet var av samma natur som röntgenstrålning. Vid studium av en fotografisk plåt i kontakt med materialet upptäckte han att det utsände sin strålning utan att behöva utsättas för ljus på förhand. Senare visade han att strålarna som utsänds från uran fick gaser att joniseras, och att de skilde sig från röntgenstrålar genom att de kunde avböjas av elektriska eller magnetiska fält. Han publicerade resultaten den 2 mars, bara några dagar före Sylvanus Thompson, som hade arbetat parallellt med samma problem i London.

Efter att Pierre och Marie Curie upptäckt ämnena polonium och radium delade han nobelpriset i fysik 1903 med dem "som ett erkännande av de extraordinära insatser han hade utfört vid sin upptäckt av spontan radioaktivitet".
Samma år som han dog, 1908, valdes han till ständig sekreterare vid Académie des Sciences. Han dog 56 år gammal i Croisic.

SI-enheten för radioaktivitet, 1 becquerel (Bq) är döpt efter honom, och det finns också en krater på månen med namnet Becquerel."

The Crops That You Tend

Har precis lyssnat på låten från nya Badgerlore som jag och Henrik sjöng med på hemma hos Tom Carter i höstas. Det är inte direkt tydligt att vi är med där i mixen, men lite roligt är det ändå. Bra skiva i alla fall. jag gillar den. Skulle kanske inte rekommendera den till stressade refrängmänniskor eller till farfar i julklapp, men för den som klarar av lite folkig och skev smygdrone så är den fin. Nästan så att jag längtar efter en rejäl förkylning för att kunna riktigt varva ner till skivan (som alltså heter "We Are All Hopeful Farmers, We Are All Scared Rabbits" om det var någon som undrade).

Har några bilder från Alinaspelningen igår jag tänkt lägga upp, men jag tror jag behöver gå och sova. Får bli en annan dag eller inte alls. Jag vet inte.

Texas runt hörnet och Weeping Willows på reprisbingo på TV. Galet säger jag. Galet.

Massive Nights

Lördagens festligheter började med 40 busslösa minuter utanför Silwer tobak, fortsatte i Kirseberg med Toto, grillkorv och orgelparty, sen vidare på The Rumble och Simian Mobile Disco, dans på glas inne på KB och två blöta efterfester. Nu behöver jag inte mer party på ett tag.

Pen On Paper

Ljudbilden & Piloten + Sonores igår på Metro. Riktigt bra och mellan 50 och 60 personer. Inte alls illa. Det konstiga är att de personer jag tror ska komma ofta uteblir. Naturligtvis finns det gott om folk som jag känner igen, men det är ett gäng, kanske 10-15 personer som borde vara på plats varje gång det är klubb. Jaja, jag hade inte heller varit där igår om det inte var min klubb. Finns ju söndagar från helvetet för alla.

Rock/Off!

(Hon på bilden håller inte för öronen, hon pratar i sin telefon samtidigt som bandet spelar riktigt högt mindre än fem meter därifrån. Måste ses som en bedrift på nåt sätt).

Hade Hidden Hand på Rundgång igår. Riktigt bra spelning med MoHa!. Lite trist att det inte kom mer än en handfull personer. Vi var kanske 20 pers i butiken. Det hände visserligen en hel del i stan, men lite segt att det inte kommer folk när ett så bra band som MoHa! ställer upp och spelar gratis. Måste kanske göra mer än MySpace:a och sms:a.

Gjorde klart mitt första program idag. Blev ok. Var trött efter igår, men det var sista passet. Nu ska jag sätta fart och få ordning på nästa program. Åker ju till Austin, Texas och South By Southwest redan nästa tisdag. Det ska bli kul och mängder med jobb. Bara hoppas jag hinner se några av favoritbanden som spelar. Annars är peppen rätt stort på festivalen efter. Vi ska ju åka och vara lediga på ATP vs. the Fans i Butlins, England. Två drömfestivaler inom ett par månader. Undrar hur resten av sommaren blir.