Institutionalized

Jobb, sen Tempo med gamla och nästan gamla arbetskompisar. Åt och drack, drack och åt, sen vidare långt, långt bort. Sevedsplan någon? Det var inte så långt på riktigt, men det kändes som mil iväg. Avslutar tydligen en del idag med. Verkar hända lite nu och då. Mer eller mindre mot min vilja, men så är det. Hade gärna vetat, gärna varit med och valt, men tydligen är det få förunnat. Godspeed.

Weirdo Rippers

Så trött på indiekidsens senastegrejeniver just i dagarna. Det har pågått ett bra tag, jag vet. Det här är ingen spaning. Jag är bara lite less just nu. "Nu gillar vi techno som knappt blivit klar, som inte ens är skickad till pressning än!". Fint att musiken finns, men måste alla springa åt samma håll och försöka tävla i att vara först att hitta MP3:an och sen dissa alla som inte var först? De som inte var uppkopplade 04:53 när bloggnisse med insomnia och för mycket joltcola i kroppen tryckte publish? Det är som en lek för fjärdeklassare som bara är med i leken för att de gillar tjejen eller killen som bjöd in. Tipsa om bra musik, sprid bra musik, men var inte fåniga.

Därför tipsar jag nu. Mitt strå till stacken. Kolla upp "Weirdo Rippers" av NO AGE när den kommer i början av juni (om du inte redan laddade ner den för tusen år sen och avfärdar den idag som passé). Ruffig arty rock med popnerv som lever om som om musik var på riktigt. Om du inte vill vänta på att den kommer på CD/vinyl kan du köpa smakprov på tolva på Rundgång eller på deletedart.se. MySpace finns ju såklart också. Du vet den där sidan där du addade mängder av okända människor och kallade dem vänner, den där sidan som fanns strax innan du testade och tröttnade på Jaiku.

But Now Things Were Different, With Birds Unable To Speak

Falsterbogatan 22

De har funnits ett tag. De här fina fåglarna. Vet inte hur många de är till antalet, men jag har sett några av dem. Vet inte varför jag inte fotat någon tidigare.

Tidigare idag när jag väntade på bussen i skuggan av busskuren ute vid Jägersro med NO AGE på hög volym så kom det fram en 45-årig kvinna till mig. Hon hade blåa uppdragna shorts, kanske mjukisvarianten, keps, glasögon och en ganska stor kropp. En fin stor hund hade hon med sig också. När jag tog av mig lurarna frågade hon mig om jag var jagad av radio rix eller om det var mix megapol, jag minns inte. Det enda jag kunde tänka på var att jag träffat en riktig knäppgök. Jag tittade lite undrande på henne samtidigt som jag såg att kepsen även hade en FM 100-någonting logo på sig. Inte en reklamradiokeps, utan en närradio eller något. Det var i alla fall vad jag tänkte. När jag sa att jag inte trodde att någon var ute efter mig så sa hon att det var en lek eller tävling i reklamradioregi som pågick och så knallade hon iväg.

Ibland funderar jag på vad som skulle hända om jag bröt ihop helt och hållet. Om jag blev helt oförmögen att be om hjälp, helt trasig. Bäst att låta bli det tror jag. Nog bäst så.

The Way Things Go

Hade en rätt sömnlös natt, en ok förmiddag, en sämre eftermiddag och en ok kväll. En del gjordes på jobbet, inget hemma. Fick några glas vin och vänsupport istället. Försöker peppa upp. Mycket framöver, men jag ser inte längre än till nästa fredag. Annars har inget hänt, inget har gjorts eller planerats. Tänkt och mejlat lite klubb. Lyssnat en del på skivor jag inte hunnit med eller inte hunnit få än. Musiken är, och fortsätter vara, det som är viktigast för mig. Rent tidsmässigt vad gäller fritid och jobb. Verkar tyvärr inte ha nåt mer spännande att bidra med eller prata om. Önskar ibland att jag hade det.

Here Comes Spiderman

Såg senaste filmen idag. Jag gillar spindeln och jag gillar verkligen Sam Raimi. Gillar att han hade med den gode Bruce Cambell som vanligt. Missade Stan Lees cameo för kisspaus, men också kul. Gillar omotiverade scener och övervåld. Men gode Sam, du har gjort så mycket bra. Varför valde du att spexa till onde Peter Parker så förbannat, och varför till James Brown?

Början var fin, mitten katastrof, slutet en besvikelse. Trist tycker jag. Vet inte vad jag väntat mig, men mer än såhär.

Nobelvägen 3

Lönngatan 20a

Midnight Swim

Debaser igår igen. Strul med lista, men kom in med orden "men han har ju varit här hela veckan, det är lugnt". Kändes sådär. Eller jag vet inte riktigt. Bra på nåt sätt. Sen säger bartendern bara minuter senare att jag verkar vara där oftare än han jobbar. Jaja. Så får det vara.

Lite folk när vi kom strax före elva. Riktigt dåligt faktiskt. En och en halv timme senare var det packat. Innan dess hann jag gå iväg och köpa grädde för att vi behövde hotshots. Håkan betalade för han ville bjuda Surkin och Para One på varsin. De gillade den och svepte. Håkan fick (såklart) den som en idiottjej i baren klämt en citronskiva på. För att hon fick vänta så länge (åtta hotshots) så tyckte hon att det var läge att sabba. Jag såg inte riktigt vem det var, men jag hade gärna krävt henne på lite pengar för det. Uselt gjort.

Dans, dans, dans i alla fall. En stund. Sen tog min analytiska ådra över, och jag gick hem. Kände inte riktigt för att vara drunken buffoon igår.

Malmö, 070526.

Förfest med ac/dc, masse och håkan, 21:48.

¡Viva el patio!

Kom hem till ett dimmigt och råkallt Malmö vid tio i tisdags morse. Inga goda utsikter för en uteserveringsfestival. Åkte hem och packade ihop mig och gick ner till Debaser. Scenen var inte ens färdig men de jobbade som galningar. Tog med mig Fletcher (Bird By Snow) och gick iväg för att affischera och dricka lite kaffe. Runt halv sju var allt klart, och soundcheck kunde börja. Första akten stod på scen någon timme senare. Vädret hade blivit fint, folk fullkomligen strömmade till och Moto Boy och Steso Songs fick gott om folk att lyssna på dem. Bird By Snow var inte riktigt så bra live som jag hoppats på, men folk stannade kvar. Wildbirds & Peacedrums var tvugna att rusa på scenen vid halv tio då det skulle vara tyst redan tio. De gjorde dagen. Riktigt bra var de. De flesta verkade ense om att dagen var lyckad, och väldigt mycket folk stannade kvar efter banden då jag och Douglas Holmqvist spelade skivor. Min trötthet gjorde att jag packade ihop och gick hem vid tolv. Magen ville inte riktigt, och jag var helt färdig.






Onsdagen erbjöd mer utbud för folk, men det kom nästan lika mycket folk för att se Edda Magnason och de andra. Erik Enocksson och Idiot Kid spelade efter Edda, först som Idiot Kid, sen gick de över i att spela Eriks låtar till Farväl Falkenberg. Det blev rätt uppenbart att det inte var lika mycket folk som kommit för att höra musik i onsdag, många som pratade bort det vackra. Richard Reagh avslutade, och trots att jag inte är något fan, så tyckte jag det var bra. Tomas Melinder och jag tog över och spelade skivor. Blev på partyhumör och stannade tills de sa åt mig att sluta spela. Fin kväll, ja båda kvällarna var det, men det är lite synd att spela skivor på sin egen klubb när det kanske varit roligt att hänga med dem man bokat.

Blir nog i alla fall ännu en ¡Viva el patio! under sommaren. Det var riktigt kul. Duktigt folk på plats. Band och personal. Det är bara till att tacka alla inblandade, framförallt de som jobbade och de som kom.

All Tomorrows Parties

Ok, när jag till slut fick/kunde åka till ATP så var det ingen curator. Det var istället fansen som fick välja. Det betydde Modest Mouse, Built to Spill, Yo La Tengo, Patti Smith, Echo & the Bunnymen och Wilco (det var i alla fall såna gamla stötar jag inte riktigt gillar, och heller inte gick på). Men det betydde också Mogwai, Slint och Trans Am (såna stötar jag gillar och verkligen såg. Nåja, alla utom Trans Am som spelade för sent).

Butlins var ju en grej för sig. Helt enkelt en nöjescentrum för barnfamiljer med tivoli och annat skoj + ett gigantiskt tält med food court och sånt. Bungy jump precis brevid scenen, arkadspel precis bredvid ambulerande ölvagnar och heltäckningsmatta under fötterna. Irländsk pub för pappa och hårsalong för mamma. Bingo, Pizza Hut och Burger King för hela familjen. Mitt i allt fanns några scener. Bisarrt. Boendet sköttes i små lägenheter i långa längor. Vi bodde i Holnicote Village med hela gängen. Tog tyvärr ett minimum av bilder då det var svårt att göra det med mobilkameran.

Jag körde i alla fall dit, hela vägen från Stanstead. Tog kanske 4 timmar eller något sånt. Lite svårt att veta var bilen började och tog slut när vägarna blev smala. Lite svettigt. Annars var vänstertrafik lättare än jag trodde. Väl framme lyckades vi köpa nån form av folköl för att vi var så snåla och inte visste bättre. Den gick inte åt. När vi hämtade ackrediteringen fick vi se att Daniel Johntston tagit bussen dit. Vi såg honom samtidigt som han skulle stått på scen. Fick höra av några svenskar att han sovit på busstationen och någon väckt honom. Antar att han tog igen det, för han spelade varje dag sen. Öl, Mogwai, Alexander Tucker och Akron/Family blev det. Sen sängen. Helt slut.

Lördagen blev promenad på stranden, bumper cars, go-cart (som Anna vann, grattis), massa öl, spaghetti i stugan och sen vidare till Shellac klockan 15. Dagen rullade på med Battles som krockade med det mesta andra jag ville se, så jag snackade lite med Tyondai Braxton istället för att hetsa vidare. Skulle tagit en öl, men det blev inget. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Såg lite på The Books som jag tyckte var uselt. Drack lite i Daniels stuga. Dansade lite på Crazy Horse. Sen var det sängen igen. Bottenrekord på band tror jag.

Vaknade sent, åt frukost i stugan, sen tog vi en tur i Minehead, staden som Butlins ligger i. Liten by vid havet på Englands västkust. Under den viken som delar Wales och England på nåt sätt. Tog en öl i solen och lekte 20 frågor. När vi till slut var fulltaliga var jag tvungen att springa iväg för att se Slint. Festivalens största måste. Det var fint och samtidigt galet att se dem spela hela "Spiderland". Särskilt mitt i en food court. Efter det var jag helt slut i huvudet. Behövde inte se fler band. Väntade till Isis började, såg dem, sen festade vi lite. Sprang iväg på Brightblack Morning Light som var försenat en hel del. De hade satt in två akter till före dem (den ena var Daniel Johnston. Igen). Gick och pratade med dem och hängde ut en stund. De är ju så söta. Stod längst fram på konserten då det var vansinnigt lågt. Bra spelning, men jag ville ha så mycket mer. Tur att de kommer till Accelerator. Jag och Håkan gick en tur runt området efter. Tröttnade och gick hem.

Åkte tidigt, Mange körde hela vägen tillbaka till London. Vi gick lite ärenden, köpte lite tröjor på American Apparel, åt mat och kollade Joe Strummer: The Future is Unwritten. Sådär film. Kom tillbaka till hotellet sent, sov en timme eller två, sen var det tillbaka till Stanstead och Ryan Air.

Vet inte hur kul det var. Mest överväldigande på nåt sätt. Så galen inramning. Så lite tid. Började, sen var det över. Försökte liveblogga under tiden i alla fall för att få ett hum och tid och rum, men det gick inte så bra. Gick inte att publicera alltid. Blev få inlägg (se nedan).

London, 070521.

Håkan och Marianna, Wagamama, SoHo, 19:42.

London, 070521.

Buss, Edgware Rd, 16:45.

London, 070521.

Håkan, taxi, 15:13.

Portishead, 070521.

M5 mot London, 12:37.

Minehead, 070521.

Håkan, Magnus, sweet & tasty, 10:11.

Butlins, 070519.

G11, Golfstream Pd. 22:431

Butlins, 070519.

På stranden vid ebb, 12:07.

Butlins, 070518.

My Father My King, Mogwai, stora scenen, 21:49.

Butlins, 070418

Main stage, 20:28. I väntan på Mogwai.