Hidden Reminder

Varför blir jag helt stel, helt klarvaken och yrslig av att tänka att jag bara är en av alla? En i raden. Glömmer att andas när jag låter mig själv fundera över vad som sagts och gjorts tidigare, saker som sas och gjordes då jag inte riktigt fanns? Varför försöker och försöker jag när jag kanske borde inse att det inte är någon idé? Är det förflutna verkligen inte ett annat liv?

Varför skriver jag när jag vet att det här bara är ord för alla andra?

Känner mig sjuklig, och förbannat dumt.