Have Love, Will Travel

Idag har jag bokat en resa till Austin, Texas. Till festivalen i mars. Har velat åka så länge att det det känns konstigt att det äntligen ska bli av. Det bästa hade varit att få sitta ner och utbyta förhoppningar och förväntningar med andra nu. Lite sådär som jag och kompisarna eller vännerna alltid gjorde förr när spänning och god nervositet bubblade i magen inför nya äventyr. Jag har inte bett om att bli avtrubbad, jag har inte blivit det, men lite hjälp behövs alltid för att få till god stämning och ren och skär förväntan.

Alla trötta och skenbart världsvana människor som springer runt och låtsas att allt bara är som det är, att de varit där förut, fejkar, vet hur saker och ting går till, aldrig gör bort sig och bara gör allt rätt, de drar mig lite i benet, håller mig nere hos dem lite grann. De låter inte riktigt andra ha kul från hjärtat. Inte för att jag vill eller behöver deras sällskap, det är väl snarare så att ens egen glädje bara finns fullt ut om den bekräftas eller på något sätt ses av andra. Det är inte att jag är orolig för att inte passa in, det är inte det. Jag vill bara dela med mig, dela energi, få energi. Delad glädje är dubbel glädje liksom.

Jag hoppas jag kommer dit snart. Men det är ju inte bara det. Det är andra faktorer som spelar in här också. Allt kunde vara så mycket bättre.

Skit på er tröttpannor och tightarslen. Ni gör mig låg. Släpp facit förihelvete.