I'm Not Saying

Fick typiskt nog ont i rygg och nacke i söndags igen. Resulterade i dåligt med sömn. Sämre än vanligt ska jag väl säga då söndagar sällan tar slut före 02:00 måndag morgon. Redigeringspasset var därför dubbelt jobbigt. Ont i vilken ställning jag än satt, plus att jag var sjukt opigg. Tror kanske jag sov tre timmar.

Gårdagen bjöd därför på film, även om jag egentligen inte orkade. Är det filmfestival så är det. Blev Pop Films av Peter Whitehead. Verkligen mycket som visade på naiva pionjärdagar, men också fler och fler guldkorn ju längre kvällen led. Pink Floyd i London '66/'67 eller vad den väl kallades var ju toppen. Psykedelia över hela brädet. Inspelningarna kallades "Let's All Make Love In London" och "14 Hour Technicolour Dream Extravaganza" och innehöll förutom musiken och dessa två happening rätt bra korsklippning mellan själva händelserna och bandet i replokalen. Bitvis riktigt snyggt.

Hemmet har fått vänta, eller förfalla mer, på grund av ryggen. Vill bara vila bort det onda. Måste diska i alla fall. Där finns det inte längre något val.

En del saker i övrigt har jag inget grepp om. Jag verkar ha försvunnit ur fler liv än jag trott eller vill (förhoppningsvis temporärt). Förstår det inte. Fick till och med höra att jag raderats ur en telefon i fredags. Trist när jag inte fattar, tråkigare att jag måste sårat.

Verkar förövrigt vara min giv det där. Inget jag vill, tänkt eller tänker omfamna. Men fan, hur lätt är det egentligen att bara stänga av och inte bry sig? Vad hände med att förlåta och växa? Vad hände?

Imorgon är det redigering igen. De tidigare morgnarna tar död på mig. Måste snart försöka krypa i säng. Eller ja, det blir väl knappast före elva. Det har jag aldrig klarat.

Lyssnar på: Nico. Med Velvet Underground och solo.