Södertälje Syd.
Lämnade just Strängäs med bil för att åka tåg från Södertälje Syd. Varit hemma med mor i två dagar efter att hon varit nere hos mig tre, fyra dagar. Vi har jordfäst hennes vän som hon delat livet med i åtta år. Verkligen inget roligt alls. Vi skrattade i natt i alla fall. Mellan alla historier om henne och Hans-Åke som hon redan berättat flertalet gånger. Vi har haft några rätt bra dagar tillsammans jag och mor, men vi är alltmer olika (så bra som man kan ha det i en sån här situation). Jag är ingen mästare på sorg direkt, så att ha mig som stöd i en sån här situation är kanske inte förstahandsvalet, men jag tror att det var bra att jag var där. Nu är jag helt slut av allt pratande och alla minnen. Jag är helt enkelt inte van.
Vi pratade en del om mormor och morfar i natt, de gick bort med ett halvår mellan dem 2001. Har för mig att det var så ungefär. Vi pratade om att de från början bodde på samma gata, eller till och med i samma hus, som vi när jag var litet barn. Det var på Tegvägen i Södertälje. Jag frågade mor om hur det var när jag var liten, hur mycket tid jag spenderat med mormor som var hemmafru och sömmerska. En hel del var det tydligen. Jag var ständigt sjuk fram till jag var tre, och det var mest mormor som tog hand om mig. Det var alltid nåt med halsen. Blev bättre när vi flyttade ut på landet när jag var tre, 1977. Det märkliga är att i samma veva flyttade mormor och morfar från den adress jag minns mest när jag tänker på dem. De bodde nämligen vid Södertälje Södra ett tag efter de flyttade från Tegvägen, och där får mina minnen mig att tro att jag hängt mycket, men det är inte sant, och dessutom bodde de inte där särskilt länge. Jag minns i alla fall lägenheten, sängen, tavlorna i hallen, grannen som var sjöman och att jag stod och tittade storögt när mormor sydde, klädde provdockor och hade damer över på besök för att måtta dem för nya klänningar. Jag minns att jag tyckte det var lite läskigt att tågrälsen var så nära fönstret och att det dånade förskräckligt när tågen rullade förbo. Jag har väldigt dåligt med minnen, så att jag minns den lägenheten så starkt trots att jag bara var en tre, fyra år tycker jag är häpnadsväckande.
Utsikt från ett hus vid vattnet i Strängnäs.
Jag tyckte väldigt mycket om min mormor och morfar. Särskilt mormor tror jag. Jag har alltid beundrat kvinnorna i släkten. Kanske beror på just mormor, och att min mor och far separerade när jag var sju och att jag därför växte upp med min mor. Tror kanske också det beror på min farmor som varit en väldigt stark kvinna. Hon började som bondmora och har efter det jobbat som chef över kockarna på Bondängens anstalt i många år. Hon har alltid tagit hand om alla och gjort mäktiga storkok. Hon är danska från början, och är väldigt förtjust i stora tillställningar med släkten, något som jag faktiskt alltid tyckt om. Kanske för att jag inte alltid var med, och för att min släkt är så splittrad.
Besökte farmor och farfar igår efter begravningen. De är gamla och har flyttat in till en lägenhet i Mariefred, men de har verkligen inte slagit av på takten och de är vid riktigt god hälsa för den ålder de är i. Födda 1923 och 1925 tror jag. Numer jobbar de ideellt åt hembygdsföreningen och på ett kafé för gamla, de går på kurser och sjunger i kör. Det är farfar som sjunger, och farmor har istället en kurs för män som lär sig laga mat. De är alltid glada över att jag kommer över, och min mor (som har mer kontakt med dem än jag) påpekade igår på balkongen att de alltid rår om mig så mycket de kan. Det ska ätas ordentligt och drickas kaffe, lättöl och allt annat som kan letas fram. Sen ska släkten gås igenom, vad de gör, vilka jag träffat och varför jag inte träffar dem oftare, när vi kan ses igen, och sen minnen från tidigare träffar och barndom. Jag tröttnar inte på dem, kanske för att jag känner mig så hemma och så hemtam med farfar och farmor. Jag är verkligen en del av den släkten. Jag känner det. Samtidigt så tror jag att jag har många drag av min mor också, ska inte gå in på det nu, men det är rätt tydligt vem jag brås på i olika situationer. Allt gott om min mor, det är hon som uppfostrat och tagit hand om mig, men ibland önskar jag att jag spenderat mer tid med min farfar och farmor än jag gjorde som barn. Min far har jag ingen kontakt med längre (lång historia, rätt odramatisk och tråkig), men jag får all information om honom och hans familj ändå.
Mor åkte in till Södertälje Södra på rutin idag. Jag lät henne, för jag hittar inte till Södertälje Syd. Det gjorde inte hon heller. Tågen har inte rullat förbi där på många år, men pendeln från Märsta går dit, och mor har hämtat min syster och hennes familj där många gånger (de bor i Märsta av alla ställen). Kul på nåt sätt att se mormor och morfars gamla hus, komma ihåg att Ö&B brukade vara Obs! och så vidare. Vi hann till tåget i alla fall, mest på grund av att jag och min mor är lika på det planet. Vi missar inte tider om det är viktigt.
Glad över att vara på väg hem nu. Fem dagar med min mor har jag inte spenderat sen jag var tonåring, men samtidigt, det är förjävla tråkigt att hon förlorat sin bästa vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar