Möllan

Godisaffären säljer fulöl. Möllan alltså. Gotta love it.

Ornette!

Fick de här två vinylerna på posten idag. Tog en månad, men de var billiga, så det var värt det. Har dem bara på filer tidigare, så nu får jag chansen att spela dem på ett trevligare format. Den fantastiske mannen har släppt mängder med skivor såklart, men jag började botanisera mellan '58 och '61 då bland andra favoriter som "The Shape of Jazz to Come", "Change of the Century", "This Is Our Music", "Free Jazz" och "Ornette!" kom, och nu har jag dem alla på vinyl! Sweet!

Oh Lord, I'm Getting Inspired

The Objects kan vara det bästa jag hört från Stockholm på mycket länge. Glädjen är stor just nu, trots halsont och krax (även om den nya halvballaden kanske inte är riktigt lika bra som de gamla låtarna).

The Objects på MySpace.

Ikväll blir det den udda konstellationen Mark E Smith & Ed Blaney från The Fall på Debaser Malmö. Varför de inte bara heter The Fall är märkligt. Det är väl bara Mark E som är bandet i alla fall? DJ Jocke (Dipper, Sci-Fi Skåne) spelar skivor. Det blir fint.

Pest & Kolera

För de Malmöbor som inte ska på Pelle Ossler på Babel finns det två andra ställen att gå till för bra skit. Who Put the Bomp (Do the Math och Kinski) spelar rock och obskyrt på Metro, och jag och Saran spelar finstämt och flumdumt på Tempo under det charmiga namnet Pest & Kolera. 21:00 börjar vi, vet inte när de andra drar igång.

Tammy

Sitter och slösurfar efter att ha fått lämna redigeringen jag satt i för viktigare saker. Alltså, nån behövde göra viktigare saker än jag höll på med. Loggade in på MySpace, detta forntida verktyg som fortfarande funkar bra när nya grejer ska hittas och gamla grejer behöver lyssnas på, även på jobbtid. Nu blev det lite Final Solutions, kanske mest för att jag var tvungen att kolla när Jay Reatard kommer till Vega.

Storløkken tillbaka i stan

Tisdag i Malmö, och det betyder jazz. Vinterjazz närmare bestämt, och även om jag inte tror jag kommer se så många av dessa konserter så hoppas jag hinna se Elephant9 i alla fall. Blir nog toppen, för även om det kallas fusion så är det fortfarande Rune Grammofon som släpper.

Från Jazz i Malmö:

Vinterjazz 2009 • 25 januari – 6 februari
Under festivalen VinterJazz 2009 jammas det intensivt på jazzklubbar i hela regionen och runt om i Norden. På båda sidor Öresund bjuds högkvalitativ jazz av såväl internationellt som svenskt och danskt snitt. Vinterjazz är en årlig festival som fokuserar på artister med nordisk anknytning.

ELEPHANT 9 • Tisdag 27 januari på Victoriateatern
Elephant 9 är en av de centrala grupperna på den glödheta norska jazzscenen. Denna elektriska och eklektiska trio had skapat en säregen blandning av jazz, rock, prog och psychedelia. Med klaviaturisten Ståle Storløkken (Supersilent, Humcrush, BOL) i spetsen på orgel och Rhodes associerar man gärna till Miles Davis Bitches Brew-period, Tony Williams Lifetime och Weather Reports tidiga plattor. Med andra ord: fusion från guldåldern!

Are You Ready?

Sägs att nöjespalatset Slagthuset ska läggas ner. Var ska alla deras besökare ta vägen, och vem vet vad de gillar? Kommer vi få mer folk på Möllan nu? Hederliga Chokladfabriken kanske blir det nya heta med tusen meter kö och kortkorta kjolar i pastell.

Det virriga är väl bara att ett fullt Slagthuset räcker till att fylla KB, Inkonst och Debaser plus lite till. Metalldetektor på High Five nu då kanske.

Artikeln i Sydsvenskan här.

Kristet

Uppdrag Gransknings senaste avsnitt handlar om de svenska korstågen. En intervju är med Biskopen Richard Williamson, och han säger sig känna till fakta om att Förintelsen aldrig hände. Se den längre biten här: UG.

Slut som artist

När jag hörde en stackars liten låt på Dundertågets MySpace för några veckor sen visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka. Pere Ubu möter Nationalteatern och Pugh eller nåt sånt mumlade jag. Idag kom skivan - "Skaffa Ny Frisyr" - och jag kan inte annat är gilla det direkt. Det är Thunder Express på svenska med tusen fina gäster och en hel del texter av Stefan Sundström. Retro, visst, ibland lite ostigt, men det är bra och ger småmysig stämning på redaktionen där jag sitter och kraxar med dålig hals och blaskigt kaffe.

Skivan släpps 18 februari på Razzia. Vet inte om den kommer på vinyl.

Xo Echo

Cut City.

Lyssnar på kommande "Narcissus Can Wait" med Cut City. Släpps på 12" inom kort, men den finns redan att lyssna på i sin helhet på deras MySpace. Rekommenderas varmt.

X Marks the Spot

Mattias Hellberg.

Blev en sväng till Babel i torsdags igen. Josh Rouse stod för underhållningen, och jag tänkte ge honom en chans till. Skivorna har jag väl aldrig riktigt fallit för, men några låtar här och där har nått fram. Gamla redaktionen gillade ju den lille mannen väldigt mycket, så jag har hört det mesta antar jag.

Josh själv ser ut som en något för välmående professor från ett puttrigt universitet utanför Seattle eller så. En sån typ som glider omkring i sin ulliga kostym och myser. Undehåller lite på spanska och filar lite på gitarren. Hans publik är en annan historia. Äldre med en förkärlek för fin musik, unga missförstådda pojkar och flickor, välschamponerade och överförfriskade ynglingar som inte riktigt lyckas vara som sin idol hur mycket de än kan sjunga med i texterna och de där paren som har allt med Drake och Dylan som går ut en gång i månaden för att se musik som låter som Drake eller Dylan. Kanske låter jag hård och trångsynt, men jag blir alltid lite sur när jag möts av oförstående publik som bara är där för sin egen skull, den som inte tar hänsyn till någon annan. Som tycker det är ok att blänga surt eller till och med knuffas lite för att andra vill ta sig någon annanstans i lokalen. Ja, ni vet alla vilka jag pratar om. De som aldrig klappar i takt.

Josh var bra och har inget ansvar för sin publik. Han ska bara fortsätta vara mysig och göra mysiga låtar.

Hade klubb i fredags. Mycket folk, och bra folk. Mycket kärlek i luften. Jag hamnade i rock och soul-träsket, men fick en hel del beröm, nästan så att jag häpnade faktiskt. Inte en enda som klagade. Märkligt. The Branded skötte sig exemplariskt, även om garagerocken ibland kan kännas lite begränsande, och Mattias Hellberg & The White Moose glänste. Kul att se dem alla igen, och roligt att de var så bra.

Lyssnar på: "Who Put Out the Fire" - Monorchid

Black Fur

Fredrik på viva el patio 080427

Fredrik spelade på Babel igår, på klubben som inte riktigt vet vad den heter. Tror det är Micro nu.

Apropå namn, jag tycker fortfarande inte att Fredrik är ett bra namn på ett band. Däremot är musiken de gör riktigt bra, och de är lätt ett av Malmös bästa band just nu, så de kanske är förlåtna. Tyvärr visade de sig inte vara fullt så bra som de brukar igår, även om jag tyckte de var mer än ok. Kanske får de skylla sig själva när de satt ribban så högt som de gjort.

Igår lät det bitvis lite orepat, de fick inte riktigt till samma sömlösa ljudväv de oftast lyckas med; den vackra väv som ofta för tankarna till mer folkorienterad, hypnotisk postrock. De lät plötsligt mer som ett vanligt band än tidigare. Det blev ingen sagomusik, stilen de själva satt på sin musik.

Igår firade Fredrik släppet av den 3" CDEP som är andra delen av en trilogi. "Holm" heter den första, "AVA" heter den andra. De finns att köpa här. Om du inte har skivan "Na Na Ni" så finns den där också. Rekommenderas.

Xpressway to yr Skull

Det har väl inte undgått någon att Sonic Youth kommer till Malmös konsthall 29 maj för att visa upp sin utställning SONIC YOUTH ETC. : SENSATIONAL FIX? Utställningen innehåller lite av det mesta de företagit sig sedan 1981. Inte så tokigt då antar jag.

Det är sagt att de ska spela också, men var verkar oklart.

Nyheten i DN.

Lyssnar på: "S/t" - Ovoth (CD-r). Martin Daun spelar ur sig sina drömmar om New York genom repetitioner. Tänk Glenn Branca.

La Llorna

"La Llorna" - Beirut

Jag har lyssnat väldigt mycket på "Flying Cup Club" av Beirut trots att jag ofta tänker att den osnutne amerikanen är lite för skolad och nöjd med sig själv i sitt musikaliska uttryck. Nåväl. Så kan det väl få vara. Nu kommer det nytt i alla fall, nåt så flott som en dubbel-EP, och jag är väldigt sugen på att höra dem bägge.

Den första skivan är med ett mexikanskt begravningsband på 19 pers, och den andra en slags återgång till hans gamla sovrumsdagar under namnet Realpeople. Låter som att det var ett bra drag att släppa dem på olika EP.

Den första är den som heter "March Of the Zapotec", och det gör den efter den mexikanska dialekten Zapotec. Antar att det låter rätt mycket som det brukar, men lite extra mystik är väl adderad av bakgrundshistorien. Den andra skivan heter "Holland". Om det är efter landet vet jag inte, det kanske är efter såsen. 17 februari kommer den i alla fall.

UPPDATERING:
Orsaken till beirutpeppen kommer av att jag plockade fram gammalt av A Hawk and a Hacksack häromdagen. Fick mig att tänka på dem. Här finns en intervju och lite klipp med dem.

Popcirkus

Jag vet vilka namn som behövs för att göra musiktv som får tittare, men måste Popcirkus kännas så tråkigt redan på pappret? Svensk P3-musik modell lagom blandat med enstaka utländska artister och några stor-stora. Jag kommer naturligvis titta, men jag kan inte säga att jag är mer än måttligt intresserad just nu. Vem kunde tro att A Camp med Nicolai Dunger skulle kännas som det hetaste 2009?

Octaves/Tremoloes

Glöm för tusan inte bort att Sonic Boom spelar på Strand i Stockholm den 31 januari.

Tvivel

Har inte hunnit köpa Masshysteriskivan än, men MySpace kan ju ibland hjälpa till att döva suget efter nytt. Särskilt när pengarna inte riktigt räcker till allt som suget hoppas på. Bra för pepp så här i pausen strax före lunch också.

Ny Våg har släppt nytt med Bombettes såg jag. Fint.

No More Runnin'

Jag hörde ryktet att Animal Collective ska spela på Mejeriet i Lund 5 mars, men jag ville gärna ha mer på fötterna innan jag skrev det. Kunde ju ha frågat dem, men nu står det på Paw Tracks i alla fall, så det verkar ju onekligen vara klart. Fint det, men trist att det är enda datumet i Sverige. Jaja, ni som inte bor här får väl komma ner.

Eyes Closed

Blev en sväng till Debaser och affären Meadows klubbkväll i fredags för att se Pretty Whores (tidigare Pretty Whores of Manhattan). De kommande låtarna visar att de utvecklats en hel del, och live blir de bara bättre och bättre. Känslan är att de snor lika obrytt som banden gjorde under de där bra rockåren på 90-talet. The new new wave of swedish rock snart kanske?

Cassus spelade också, och de överraskade till en början då de faktiskt fångade in mig. Efter fyra, fem låtar var det mest jämntjock sörja.

Lite lagom bakis satte vi oss i en bil i lördags förmiddag för att ta en sväng till Göteborg och P3 Guld. Efter sedvanligt traggel i stan med glömda saker och kaffesug så var vi på väg. Vi där fram valde musik, och det blev soul, mod och rock blandat med Genius (en slags shuffle på iPod) baserad på Stone Roses. Sittdans med andra ord. Väl framme fastnade vi lite i ett parkeringsgarage, och efter det hade jag en riktig dipp och mådde rätt kass en stund. Det ordnade upp sig efter lite vila på hotellet.

Galan var rapp och underhållande. Inte så överraskande eller spännade. Överlag en bra gala. Varför ljudet inte kan vara bra på live för att det är TV och radio vet jag inte, men det är så det verkar. Sämst var publikhetsaren som ideligen flaxade framför vår sektion. Kidsen skrev och klappande ändå, så jag vet inte vad han ville med att försöka sätta igång den något trötta och åldersstigna pressläktaren.

Bäst live var nog Anna Ternheim. Inga större avvikelser från vad som var väntat. Hade kanske önskat andra vinnare i några kategorier, framförallt hade jag velat att The Hellacopters skulle fått Guldmicken.

Mellanfest på hotellrummet var nog roligast, men den är ju alltid tvungen att landa i en nedåkning till lobbyn och den riktiga festen. Gammal Kentmedlem spelade rock och pop i ena rummet och gamla MTV/ZTV-gubbs spelade pop, hiphop och dans i det andra rummet. Det senare rummet kanske kunde varit roligast om de inte envisades med att visa mixskills var 30 sekund. Laptop alltså. Jag vet inte jag. Kul att hänga runt med lite vänner från olika delar av landet i alla fall. Jag tjatade en del på Kristofer Åström om återförening av Fireside och att "Elite" är en fantastisk platta också.

Festen tog slut efter ölen (det blev Peroni som sista vet jag, att de aldrig lär sig), men som vanligt kom grisljuset lite som en överraskning. Folköl införskaffades snart på 7/11 och festen fortsatte stillsamt på vårt rum till Morrisey och Wings-skivor spelade genom hotellets multimedia-TV. Strax efter ett någon ringde ett samtal till receptionen för att det inte gick att byta låt, så somnade jag. Fördelen med att spendera efterfesten i sin egen säng. De andra fortsatte i en timme till, men jag var rätt nöjd med att sätta punkt.

Lyssnar på: "Mirror Eye" - Psychic Ills.

Human Hair

Lovvers på Debaser Malmö igår. Tror de var rätt packade, men vet inte om nykterhet hjälpt trummisen. Han verkade inte riktigt veta vad han höll på med.

30 minuter lång spelning, och jag tror jag sa att spelningen måste ha varit lite som de var i de tidiga hardcoredagarna. Gammal rock filtrerad genom oljud av folk som ibland var lite på hal is, särskilt vad gäller hastigheten. Känsla och hjärta mer än spelskicklighet och hjärna. Oavsett eventuellt haltande logik i det ovanstående påståendet, så gillade jag dem skarpt. Känns som jag var rätt ensam om det. Köpte tolvan i alla fall (finns bara en vad jag vet, men jag har inte googlat), de hade inga sjuor med sig. Prutade ner den till 90 då jag inte hade så mycket mer på fickan.

The Branded som jag bokat till nästa fredag var inkallade som förband då Dag För Dag ställt in. Lovvers och de är tydligen polare. Inte helt kosher i min bok, men var och en gör val efter egen agenda. Jag behöver inte gilla det. Bandet var bra i vilket fall. Hoppas att de är lite svettigare nästa gång. Ljudet och låtarna var det inget fel på.

Lyssnar på: "Think" - Lovvers

Shit Fan Punx Get Busted

DLTD030 släpps i dagarna och är inspelad av Hearts of Darknesses. "Shit Fan Punx Get Busted" finns redan på skivaffären Rundgång, men beställs väl enklast på Deleted Arts hemsida om du inte bor i trakten kring Malmö.

Skivan är relativt kort, det är en tolva med fem låtar, men den är fylld med alldeles lagom mycket smutsig fuldans spelad på trasig elektronik för att hålla igång ett party en kortare helkväll. Låter lite som LCD Soundsystem om han var ung och hade hängt ett tag med Sightings. Kanske.

Rekommenderas varmt.

Merriweather Post Pavillion

Att få höra "Guys Eyes" på skiva till slut är precis så glädjande som jag hoppats. Jag hade låten med i Musikbyrån efter vi spelat in några låtar med Animal Collective på Loppen, antar i fjol. Efter det har jag hört den spelas live igen, men i en något annorlunda version. Eller jag har för mig att det var den i alla fall. På Berghainspelningen i Berlin flöt ganska mycket ihop i en rätt hård dansattack. Vi var rätt förvånade, men glada. Snopna av att de spelade relativt kort set. Jag älskade det, men när förhoppningarna inför var näst intill omöjliga att infria så gick åtminstone jag därifrån med en förvirrad känsla av utmattning. Som att jag äntligen fått det där underbara avklarat till slut, men att njutningen borde varit ännu större än den faktiskt var. Låter som att jag är negativ, men det är jag inte. Svårt att vara ett dedikerat fan.

"Merriweather Post Pavillion" är förutom en anrik utomhusscen i Columbia, Maryland, även namnet på Animal Collectives nya skiva. Den innehåller inga dåliga låtar. Däremot har jag (efter en lyssning) fått för mig att "In the Flowers" och "Bluish" är mindre bra. Men det vet jag såklart inte än. Säkert är att det här är ännu en bra skiva av kollektivet som kommer hålla mig i sitt grepp i månader framöver. Den är inte helt olik de två senaste fullängdarna eller den senaste med Panda Bear: "Person Pitch". Kanske är den mer lätt i sin framtoning än en sammanslagning av de tre skivorna. Den är ljus, lekfull utan att vara särskilt experimentell, mer låtbaserad men med albumflyt utan att offra något på vägen, men framförallt lätt på nåt sätt. Som vikt alltså. För örat. Svår skiva att inte gilla med andra ord.

Igår fick jag avin, idag hämtade jag skivan. Nu stannade den till i slutet av sida fyra, och det är dags för spelning nummer två. "Guys Eyes", "Summertime Clothes" och "Brother Sport" känner jag igen sen tidigare, utan att de för den delen sticker ut som att inkludera en gammal EP eller så (det är kanske det värsta, när låtar ska tävla sinsemellan på en skiva). Nu har jag lagt på A1 igen och ska snart lägga mig på soffan (efter att först ha konstaterat att jag hade fel angående "In Flowers" samt att det verkar vara rusning på gratisfilerna som jag försöker ladda ner). Önskar att det är dags för den där konserten i närheten som det ryktas om, tills dess får jag drömma mig tillbaka till de fantastiska spelningar jag faktiskt redan sett i Malmö, Roskilde, New York, Köpenhamn och Berlin. Hoppas listan drygas ut. Snarast.

Ny sida för "Merriweather Post Pavillion".
Animal Collective på MySpace.

Merriweather Post Pavillion, stället.

High Five 090123

MATTIAS HELLBERG & THE WHITE MOOSE + THE BRANDED
DJ IS OK (HIGH FIVE CREW) + DJ THÖRNTABLE

Det blir riktigt hederlig garagerock som uppvärmning till Mattias Hellberg & the White Moose nästa fredag på High Five!

The Branded debuterar äntligen på Debaser Malmö trots att de är från Malmö. De har på nåt sätt verkat lite under radarn för de flesta, trots att de spelat en hel del. Trist då de definitivt förtjänar mer uppmärksamhet. Grym 60-talsgarage är vi inte direkt bortskämda med här i den smutsiga södern, och det är kul att haffa dem strax innan de drar på en europasväng.

En paus på en månad har känts rejält, men rostiga har vi inte hunnit bli. Jag förstår ju redan att det blir en bra dubbel och hoppas på ett riktigt lönefredagsmayhem. Som vanligt är det gratis till 22.

Mattias Hellberg & the White Moose
The Branded

PS. Grattis på 50-årsdagen Motown! DS.

Where The Action Is?

Jaha. Den var ju inte alls så tråkig som jag trott den där Guldbaggegalan. Jag kan däremot erkänna att jag inte sett en enda av de filmer som var nominerade. Svensk film har äcklat mig så mycket i sin självgodhet så länge och ihärdigt att jag blivit helt ointresserad. Jag vet att jag missar bra och udda filmer, men jag har svårt att piska upp intresset. Nu vill jag se några av de som nominerades (och vann), så min inställning är väl på väg att ändras. Vi får se.

Själva galan hade ju några "gömma sig bakom kudden"-ögonblick såklart. Några tacktal som var under all kritik, men de bra vann över de dåliga. Komikerhumorn var ju även den uthärdlig, till och med smårolig någon gång. Det var inte illa.

Vi gjorde för övrigt en lista till vår irländska vän Billy i somras på svenska klassiker han borde se. Vet att han betar av listan med glädje. Tanken var att han måste se filmer som "Repmånad" och Morrhår och ärtor" för att kunna förstå hur det är att vara svensk. Han kan ju inte bara se Bergman och Roy Andersson. Ett sånt tilltag skulle visserligen vara svenskt på riktigt. Vi är ju väldigt bra på historierevisionism i det här landet. Särskilt kulturell sådan.

I morgon bitti far jag till Danmark igen för lite mer kurs. Dags att göra ett försök till att sova med andra ord. Svårt såhär tidigt. Har alltid haft det. Vill ju egentligen mest sätta mig ner och lyssna på "Kill City"- Iggy Pop & James Williamson som jag fick på posten häromdagen. Har ju faktiskt ALDRIG hört den.

På tal om att inte ha hört, jag föll för frestelsen att lyssna på nya Animal Collective i lördags i gott sällskap. Idag ligger vinylen på postICA. Jag kunde ju ha hållit mig ett par dagar till så hade jag fått den där känslan jag hoppades på, ni vet den där som knarkades förr. Olyssnat fanns vetskapen om att det var bra det som köpts. Nålen sattes mot vinylen och gläjen eller förvirringen spred sig kroppen.

Lyssnar på: "Let's Go Baby (Where The Action Is)" - Robert Parker (låt)

Raoul Duke

Såg "Gonzo: The Life and Work of Dr. Hunter S. Thompson" Den infriade nog de flesta förväntningarna, även om den var lite lustigt filmad ibland. Många intervjuer i filmen som var roliga och relevanta, men också rätt mycket helt fantastiskt arkivmaterial. Bland annat när Hunter S. Thompson får möta en Hells Angel i TV. Kul att se.

Mycket av filmen handlar om personen Hunter, hur han levde sitt liv, men också om journalistens inställning till vad han företog sig. Ja, hela gonzogrejen fick ju rätt mycket tid också (titeln på filmen säger egentligen precis vad filmen handlar om). Roligt att Steadman var med, han som gjort alla underbara teckningar, och det var ju han som var med på ett hörn när gonzon föddes. I övrigt var det ett långt parti i filmen om hans arbete kring valet 1972 som jag gillade mycket. Särskilt att han hittat på saker om en usel kandidat han gillade, för att sen sprida rykten om honom som han sen tryckte som hörsägen.

Hunter S. Thompson hade ju en fax tidigt. En så kallad Mojo Wire. Tror han fick den när han jobbade åt Rolling Stone, roligt på nåt sätt då de har sin fax med i filmen "Almost Famous" (de är ju så glada över att de har en maskin som skriver en sida på "så snabbt som sex minuter!"). Hunter skjuter sin. Roligt att återigen se folk bryta ihop över ny teknik, särskilt nåt så festligt som en ur-fax. Amerikanerna använder visserligen fortfarande fax, så de tog nog den på stort allvar till slut.

Tog en sväng på klubben Supersoul på Debaser igår efter tex-mex och film. De spelar verkligen blandat. Det mesta går mig helt förbi. Sen spelar de plötsligt helt fantastisk musik en stund. Lite för sällan det händer bara, annars hade jag kanske gått dit oftare.

------------------
Rättning: Korrigerade just det där om att Hunter S. Thompson faktiskt sköt sin skrivmaskin. Det var först senare han valde att ta sitt liv med pistol. Det hade den här gången inte med saken att göra. Plumpt. Förlåt.

Vila i frid

Ron Asheton är död. Han blev inte äldre än 60. Jag fick veta det nu. En hjärtattack i hemmet sägs det, och tydligen inträffade det för ett par dagar sen. Märklig sammanträffande att jag precis läst en del om hans liv i boken om Iggy Pop. Vet inte om han fortfarande tog droger och bodde hemma, men det spelar inte så stor roll. Hans gitarrspel lever vidare hos tusentals, kanske hundratusentals gitarrister världen över. Själv snodde han snyggt, och spelade som ingen annan. Framförallt med The Stooges. Om du inte tror mig, lyssna på exempelvis "Funhouse", världens kanske allra bästa skiva. Tack så mycket Ron.

Rolling Stone minns Ron Asheton här.

Cock In My Pocket

Avslutade till sist "Open Up and Bleed" igår. Paul Trynkas bok om Iggy Pop. För fans av framförallt The Stooges och tidiga Iggy Pop är det här bitvis riktigt bra och underhållande läsning. Lite torr ibland kan jag tycka då alla fakta verkligen ska med. Kanske kunde några av de gamla flickvännerna fått utebli. Bäst är väl de passager som redovisar de händelser som jag tidigare vetat för lite om och de tidiga dagarna i Ypsilanti/Ann Arbor/Detroit. Glad över att det inte blir ett kapitel pepp och resten gnäll i alla fall. Musikbiografier blir lätt så.

Trynka har gjort 70000000 intervjuer med folk kring James Österberg/Iggy Pop, från späd ålder till idag, men han har fått minimalt med intervjutid med huvudpersonen själv. Det är trist, men kan också vara en sätt att få en historia närmare sanningen. Inte heller inflytelserika storheter som David Bowie kommer till tals, kanske av samma skäl. En rik biografi har det blivit i alla fall, och rätt mycket handlar om de två sidorna av samma man.

Svårt ibland att veta vem som sagt vad visserligen då Trynka använt sig av äldre intervjumaterial som inte gjorts för boken, plus att det är en hel del fakta som jag inte har koll på, och därmed inte riktigt vet var han har fått sin sanning ifrån. Saftigt kapitel med källhänvisningar dock, så det är säkert kosher i sin helhet.

Bra bok. Tar en stund att läsa. Rekommenderas.

Läs intervju med Paul Trynka om boken här.

PS. Såg Dom kallar oss artister med The Hellacopters igår också. Gillade delar av programmet, men jag var nog inte målgruppen. Kanske borde skriva nåt om det också. Får se om det blir av. Annars: Vila i frid The Hellacopters! DS.

The Electric Proletariat Rides a Velvet Chariot

Klämde ur mig en version av min krönika till pressreleasen till "Grand Letdown", Scraps Of Tapes kommande. Den första var i flummigaste laget. Den andra var bättre, men kanske lite säljig.

Kul att få frågan, men sen ska det skrivas också. Tar alltid emot något, hur roligt det än känns innan eller efter. Skivan kommer i mars tror jag. Bra, helt klart ett steg framåt. För fans av Fireside och senare Mogwai är den given (jag säger det som nåt positivt, men det kanske är uppenbart).

Första dagen på jobbet igår. Lång dag med möten, så jag fick inte mycket tid till att lösa måsten. Hade tänkt gå dit tidigt idag, men somnade sent, och är fortfarande helt slut. Rätt vanligt såhär i början på säsongen visserligen. Vända på dygnet och allt sånt där kan ta tid.

Lyssnar på: "The Family Album" - An Albatross.

Being Is More Than Life

Det blev en stillsam tillställning framför brasa på tre i en villa i Båstad på Nyårsafton (fem om hundarna räknas). Det dracks öl, åts tex-mex och spelades nedladdat från husets PC. Blev allt från gammal Thåström till Fugazi. Lång stafett enligt modellen "två låtar var, repetera". Champagnen var gammal och fin med smakade dåligt. Maten och sällskapet var desto bättre. Bara en som saknades, men hon var sjuk och långt borta. Snart hemma igen.

Nu är det dags att ta tag i 2009. Eller ja, det får vänta till imorgon såklart, idag blev det pizza och en del TV.

Inledde annars året med att spela lite Baby Grandmothers. Bra skit. Blev sugen på den efter att ha sett Loffe gå loss tillsammans med Bo Hansson i gamla klipp på Stjärnorna på slottet. Fråga mig inte hur det där fungerar. Borde faktiskt köpa vinylen som kom halvnyss då jag vill ha mer än det jag har, den innehäller ju: "...deras unika, stenhårda liveinspelningar gjorda på Filips, deras omöjligt rara singel och en mycket obskyr liveinspelning från Finland."

Gott nytt folks.

"Baby Grandmothers existerade från september 1967 till maj 1968 och var i stort sett husband på den psykedeliska klubben Filips i Stockholm. I januari 1968 gjorde dom en tredagars turné tillsammans med Jimi Hendrix och Mecki Mark Men.

Med M.A. Numminens hjälp lyckades de få till en singel som spelades in i Helsingfors i mars 1968. Kenny Håkanssons förstärkare gick dock sönder under inspelningarna, något som kan höras på singeln. Därför blev det tyvärr ingen LP för gruppen. Baby Grandmothers gick sedan ihop med Mecki Bodemark och blev den nya upplagan av Mecki Mark Men."