Ok, när jag till slut fick/kunde åka till ATP så var det ingen curator. Det var istället fansen som fick välja. Det betydde Modest Mouse, Built to Spill, Yo La Tengo, Patti Smith, Echo & the Bunnymen och Wilco (det var i alla fall såna gamla stötar jag inte riktigt gillar, och heller inte gick på). Men det betydde också Mogwai, Slint och Trans Am (såna stötar jag gillar och verkligen såg. Nåja, alla utom Trans Am som spelade för sent).
Butlins var ju en grej för sig. Helt enkelt en nöjescentrum för barnfamiljer med tivoli och annat skoj + ett gigantiskt tält med food court och sånt. Bungy jump precis brevid scenen, arkadspel precis bredvid ambulerande ölvagnar och heltäckningsmatta under fötterna. Irländsk pub för pappa och hårsalong för mamma. Bingo, Pizza Hut och Burger King för hela familjen. Mitt i allt fanns några scener. Bisarrt. Boendet sköttes i små lägenheter i långa längor. Vi bodde i Holnicote Village med hela gängen. Tog tyvärr ett minimum av bilder då det var svårt att göra det med mobilkameran.
Jag körde i alla fall dit, hela vägen från Stanstead. Tog kanske 4 timmar eller något sånt. Lite svårt att veta var bilen började och tog slut när vägarna blev smala. Lite svettigt. Annars var vänstertrafik lättare än jag trodde. Väl framme lyckades vi köpa nån form av folköl för att vi var så snåla och inte visste bättre. Den gick inte åt. När vi hämtade ackrediteringen fick vi se att Daniel Johntston tagit bussen dit. Vi såg honom samtidigt som han skulle stått på scen. Fick höra av några svenskar att han sovit på busstationen och någon väckt honom. Antar att han tog igen det, för han spelade varje dag sen. Öl, Mogwai, Alexander Tucker och Akron/Family blev det. Sen sängen. Helt slut.
Lördagen blev promenad på stranden, bumper cars, go-cart (som Anna vann, grattis), massa öl, spaghetti i stugan och sen vidare till Shellac klockan 15. Dagen rullade på med Battles som krockade med det mesta andra jag ville se, så jag snackade lite med Tyondai Braxton istället för att hetsa vidare. Skulle tagit en öl, men det blev inget. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Såg lite på The Books som jag tyckte var uselt. Drack lite i Daniels stuga. Dansade lite på Crazy Horse. Sen var det sängen igen. Bottenrekord på band tror jag.
Vaknade sent, åt frukost i stugan, sen tog vi en tur i Minehead, staden som Butlins ligger i. Liten by vid havet på Englands västkust. Under den viken som delar Wales och England på nåt sätt. Tog en öl i solen och lekte 20 frågor. När vi till slut var fulltaliga var jag tvungen att springa iväg för att se Slint. Festivalens största måste. Det var fint och samtidigt galet att se dem spela hela "Spiderland". Särskilt mitt i en food court. Efter det var jag helt slut i huvudet. Behövde inte se fler band. Väntade till Isis började, såg dem, sen festade vi lite. Sprang iväg på Brightblack Morning Light som var försenat en hel del. De hade satt in två akter till före dem (den ena var Daniel Johnston. Igen). Gick och pratade med dem och hängde ut en stund. De är ju så söta. Stod längst fram på konserten då det var vansinnigt lågt. Bra spelning, men jag ville ha så mycket mer. Tur att de kommer till Accelerator. Jag och Håkan gick en tur runt området efter. Tröttnade och gick hem.
Åkte tidigt, Mange körde hela vägen tillbaka till London. Vi gick lite ärenden, köpte lite tröjor på American Apparel, åt mat och kollade Joe Strummer: The Future is Unwritten. Sådär film. Kom tillbaka till hotellet sent, sov en timme eller två, sen var det tillbaka till Stanstead och Ryan Air.
Vet inte hur kul det var. Mest överväldigande på nåt sätt. Så galen inramning. Så lite tid. Började, sen var det över. Försökte liveblogga under tiden i alla fall för att få ett hum och tid och rum, men det gick inte så bra. Gick inte att publicera alltid. Blev få inlägg (se nedan).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar