Norrköping

Åkte till Vallarum på skånska landsbygden idag för att filma lite. Passade på att ta några bilder. De flesta blev alldeles urusla (så blir det när kameran egentligen är en mobil). Publicerar några av de mindre diffusa.

Hur det lät? Ja, den låt vi hörde heter "Norrköping" och låter som "Born to Run" ungefär. Jag gillade den.

Såg omslaget också. Ska inte säga något om det, det vill jag inte förrän det gått i tryck och är färdigt, men jag kan säga att det var lite konstigt att se sitt ex igen för första gången på länge.

Pour Me Another

Den nya vinylbaren invigdes med öl igår. Vänner, vänners vänner, kompisar och några bekanta var där och hängde ut tillsammans med de vanliga stammisarna. Tror de flesta var ense om att stället har fått den upprustning det förtjänar. Det enda som inte var som det borde var ljudet. Antagligen samma grejer som tidigare. Hoppas de får ordning på det också.

Button Up

Jag är så jävla hooked på fantasinyheter. Inte så att allt är roligt, men de uppdaterar sjukt fort, och jag måste kolla ofta så jag inte missar ett garv.

Jag skrattar verkligen åt en hel del, mer än jag trodde jag skulle. Blir sur när de inte har publicerat nåt nytt när jag har tid att kolla.

Yea Yeah

Matt & Kim du vet. Kolla hela. Roligare så.

Have Love, Will Travel

Idag har jag bokat en resa till Austin, Texas. Till festivalen i mars. Har velat åka så länge att det det känns konstigt att det äntligen ska bli av. Det bästa hade varit att få sitta ner och utbyta förhoppningar och förväntningar med andra nu. Lite sådär som jag och kompisarna eller vännerna alltid gjorde förr när spänning och god nervositet bubblade i magen inför nya äventyr. Jag har inte bett om att bli avtrubbad, jag har inte blivit det, men lite hjälp behövs alltid för att få till god stämning och ren och skär förväntan.

Alla trötta och skenbart världsvana människor som springer runt och låtsas att allt bara är som det är, att de varit där förut, fejkar, vet hur saker och ting går till, aldrig gör bort sig och bara gör allt rätt, de drar mig lite i benet, håller mig nere hos dem lite grann. De låter inte riktigt andra ha kul från hjärtat. Inte för att jag vill eller behöver deras sällskap, det är väl snarare så att ens egen glädje bara finns fullt ut om den bekräftas eller på något sätt ses av andra. Det är inte att jag är orolig för att inte passa in, det är inte det. Jag vill bara dela med mig, dela energi, få energi. Delad glädje är dubbel glädje liksom.

Jag hoppas jag kommer dit snart. Men det är ju inte bara det. Det är andra faktorer som spelar in här också. Allt kunde vara så mycket bättre.

Skit på er tröttpannor och tightarslen. Ni gör mig låg. Släpp facit förihelvete.

Always Returning

Sitter och lyssnar på skiva efter skiva idag. På något sätt gör det att tiden känns lite mer stillastående, att tankarna inte mal riktigt lika hårt.

Igår kunde jag inte lyssna alls. Idag gör jag inget annat. Vet inte riktigt hur det där fungerar.

Satte just i "Apollo Atmospheres & Soundtracks" av Brian Eno (Daniel Lanois och Roger Eno)*. Ska villigt erkänna att jag inte lyssnat särskilt mycket på honom och hans musik även om jag äger några skivor. Blivit enstaka spelningar som jag gillat eller ibland inte haft tålamod nog till att slutföra. Den här är i alla fall riktigt bra även om den inte passar alla dagar.

Kom att tänka på det här med Fuglesang när jag hittade fram "Apollo..." idag. Jag följde inte med i hans öden och äventyr särskilt väl, men jag fascinerades av att hela svenska folket kom att bete sig som om det var första gången en människa var i rymden. Det kändes som alla de där klippen som visats från den första månlandningen.

Den här gången var det nog inte lika spännande som det var då. Inte lika stort. Men jag antar att det är lätt att blunda när hjälterollen är så lättdefinierad som den var nu. Underdogen som till slut lyckas kopplat med den geografiska närheten vi har till hjälten. Lättsålt. Sen att det inte är av större vikt eller betydelse för mänskligheten spelar väl mindre roll.

* "Like everybody else, I sat and watched the first moon landing and the films from the subsequent missions. But for two reasons this television coverage left me unsatisfied. First, I felt that the small screen with its shallow colours was quite inadequate to the vastness of space. It made the whole enterprise look like an inferior edition of 'Star Trek.' Secondly, it seemed to me that the fear of boring the general public had led the editors and commentators to present the transmissions from space in an up tempo, "newsy" manner that was unsympathetic: short shots, fast cuts, and too many experts obscuring the grandeur of the event with a Patina of down-to-Earth chatter..."
- Brian Eno, 19 maj, 1983, om varför han hoppade på att göra musiken till omklippningen av ursprungsmaterialet.

står och fingrar på allt som sorterats in under Godspeed i hyllan, men kan inte förmå mig att lyssna på The Silver Mt. Zion, inte än. Kanske senare.

Friend Of The Night

Kvällen. Jag minns att jag älskade dig.

Jag älskade dig när jag inte visste när eller hur du skulle ta slut. När jag hoppades på att du inte skulle det.

Jag minns att jag älskade dig när du innehöll det där spänningsmoment som handlade om känslan av att tiden inte finns. När morgondagen var något som brydde alla de där andra.

Jag minns när du var varm, gav värme. Gav trygghet.

Jag minns att jag inte riktigt brydde mig om hur du såg ut, bara du fanns där för mig. Lång och okomplicerad, men samtidigt svår att räkna ut i förväg.

Jag minns, och jag hopppas att du kommer tillbaka och behandlar mig väl.

Here Comes The Waterworks

Titeln är från den nya Big Businesskivan. Visste inte ens att den redan fanns. Glad över att den gör det. Gillade verkligen den förra.

Jag kom sent till jobbet och gick tidigt. Mådde uselt efter de senaste dagarnas dåliga sömn. Nu sitter jag hemma framför datorn igen och tänkte att idag ska jag bara skriva om bra saker. Det finns gott om dem, och det gäller att bli positiv och glad inför dem. Det gäller att hitta fram till de där egentliga känslorna och inte låta skitsakerna lägga sig som en våt gammal kattfilt över det bra. Det får fan vara slut på det.

Bra saker idag (i alfabetisk ordning):

Anna i Malmö.
Kramar har ingen dött av. Snarare tvärtom.

Big Business nya.
Glad överraskning, tack Klas.

Humble Sunday alt. Sunday Songs (arbetstitlar).
Tsukimono och Viktor Sjöberg på min nya klubb den 28 januari.

iPod.
Mina sånger räddar mina morgnar.

Hidden Reminder

Varför blir jag helt stel, helt klarvaken och yrslig av att tänka att jag bara är en av alla? En i raden. Glömmer att andas när jag låter mig själv fundera över vad som sagts och gjorts tidigare, saker som sas och gjordes då jag inte riktigt fanns? Varför försöker och försöker jag när jag kanske borde inse att det inte är någon idé? Är det förflutna verkligen inte ett annat liv?

Varför skriver jag när jag vet att det här bara är ord för alla andra?

Känner mig sjuklig, och förbannat dumt.

Feasting On My Heart

Långt, rätt bra möte, mat och sen en lång svada om sakernas tillstånd, vädret och Malmö rent generellt. Vet knappt om jag pallar att skriva om det, men jag tror jag måste. Då kanske det går över och försvinner lite grann. Det är väl så det funkar?

Det sägs att det som upplevs av den enskilde delas av många. Jag brukar hävda det själv ibland, men nu vet jag inte. Vill inte att många känner som jag gör idag.

Ville verkligen inte sitta på Kreolstället och känna mig missnöjd med maten och missnöjd med vad jag hörde från platserna bredvid. Ville inte känna att det bubblade inom mig när jag hörde om de triviala och uppenbart ospännande saker som de på dejt delade med varandra (min fördom säger att det var just en dejt). Ville inte känna att de borde komma vidare, komma fram till något. Prata om något som upprör eller berör.

Jag vet att jag inte har någon rätt att känna så. Att jag inte borde känna så. Men ibland slår det mig att jag inte hör hemma, inte vill vara där de som bara har det såå treeevligt är. Jag vill inte vara en del av en population bestående av trendiga tröjor och dyra jackor. Inte vara en del av något som framstår som en obrydd massa (såklart har jag inga belägg för att det är på det viset).

Kanske borde jag gått hem. Inte suttit bland barnfamiljer, äldre kompisgäng, dejter och vad det nu var, och luftat mina åsikter och känslor. Kanske borde jag inte gått med min vän till ett annat ställe som var fullt för att sen gå vidare till det där fina stället som var tredjehandsvalet för att ta en öl.

Kanske borde jag inte skrivit det här.

The Birth and Death of the Day

Sover riktigt dåligt. Andra natten i rad jag inte kunde somna förrän efter fyra. Trots det vaknar jag flera gången innan det är dags att gå upp. Idag är jag helt slut, har ont i halsen och känner att huvudet borde väckas ur sin 100-åriga dvala. Dålig start på det nya året.

Möte om nån timme. Måste verkligen sätta fart.

Apropå ingenting. Nya skivan med Explosions In the Sky presenterar inte mycket nytt, men den gör jobbet. Bruksmusik helt enkelt. Ska bli kul att se dem i vår.

Januari ska handla om att summera och utvärdera. Bestämde mig nu.

Lets Not Wrestle Mt Heart Attack

Lite sent kanske, men tänkte jag skulle lägga ut namen på de skivor jag lämnade in till redaktionens årsbästalista. Jag ändrade lite på den då det inte finns nån poäng med att skilja exempelvis 28 från 32. Från sex och framåt har jag därför lagt de skivor jag lyssnade mest på under året (i alla fall fram till deadline). De bästa, eller kanske de jag mindes bäst. Spelar det nån roll?

1. Liars – Drum’s Not Dead
2. TV On the Radio – Return to Cookie Mountain
3. Mogwai – Mr. Beast
4. Six Organs of Admittance - The Sun Awakens
5. Wolf Eyes – Human Animal

7 Year Rabbit Cycle – Ache Hornes
An Albatross – Blessphemy (of the Peace-Beast Feastgiver and the Bear Warp Kumite)
Archie Bronson Outfit – Derdang, Derdang
Ass – S/t
Hans Appelqvist - Naima
Awesome Color – S/t
Blood Brothers – Young Machetes
Bonnie "Prince" Billy – The Letting Go
Brightblack Morning Light – S/t
C Aarmé – Vita
Comets On Fire – Avatar
Converge – No Heroes
CSS - Cansei De Ser Sexy
Cult of Luna - Somewhere Along The Highway
Danielson – Ships
Death Breath – Stinking Up the Night
E-40 - My Ghetto Report Card
Excepter - Alternation
Existensminimum - Last Night My Head Tried To Explode And I Wrote
Everything Down
Glissandro 70 – S/t
Gnarls Barkley – St Elsewhere
Howlin’ Rain – S/t
Isis - In The Absence Of Truth
Isis And Aereogramme – In the Fishtank 14
Kaada – Music For Moviebikers
The Knife – Silent Shout
Knife and Ape - Hex
Kylesa - Time Will Fuse Its Worth
Lady Sovereign – Public Warning
Mastodon – Blood Mountain
Melvins – (A) Senile Animal
Noxagt – S/t
Oneida – Happy New Year
Primal Scream – Riot City Blues
Raconteurs – Broken Boy Soldiers
Red Sparowes - Every Red Heart Shines Toward The Red Sun
Skygreen Leopards – Disciples of California
V. Sjöberg - On A Winter's Day
Sonic Youth - Rather Ripped
Spank Rock - Yoyoyoyoyo (Record-Play)
SunnO))) & Boris - Altar
Tapes 'n Tapes – The Loon
Vetiver – To Find Me Gone
M Ward – Post War

The New Year

Tåg nu igen. Den här gången hem. Det har pratats om en storm, men jag har inte sett den.

Imorgon är det tillbaka till jobbet. Känns alldeles för tidigt.

Jag vill verkligen inte ha den gångna veckan i kroppen. Jag behöver vara pigg, utvilad och vid gott mod, inte trött och dyster.

Vänner finns i alla fall. Jag har sett dem, kramat dem. Tack.

"So this is the new year
And i don't feel any different
The clanking of crystal
Explosions off in the distance (in the distance)

So this is the new year
And I have no resolutions
For self assigned penance
For problems with easy solutions

So everybody put your best suit or dress on
Let's make believe that we are wealthy for just this once
Lighting firecrackers off on the front lawn
As thirty dialogs bleed into one

I wish the world was flat like the old days
Then i could travel just by folding a map
No more airplanes, or speed trains, or freeways
There'd be no distance that could hold us back

There'd be no distance that could hold us back"

Christmas In Hollis

Idag är det julafton. Sitter på ett tåg till Södertälje Syd för att komma vidare till Strängnäs, min hemstad. Lyssnar på "Boys and Girls In America" för tredje eller fjärde gången på ett halvt dygn. Jag vill höra om den direkt när den slutar spela. Hoppas beroendet är övergående och inte skadligt.

Jag ska åka hem för äta och dricka med min mor. Sen vet jag inte. Blir väl rastlös med några tidningar och böcker som sällskap. Har några med mig. Julklappen är redan bestämd sen innan och går inte att läsa.

Min mor är en god mor. Det är jag som är dålig på att fira. I alla fall på att fira som man ska. Hade gärna suttit i en stuga någonstans där vintern var vinter och inte barmark och plusgrader. Hade gärna suttit tyst i sällskap med en eller några nära vänner. Hade gärna pratat lågmält om framtiden. Om saker som mår bra av att vädras och dammas av.

Hade gärna varit lugn, trygg och tillfreds i de varmaste av armar.

"she put 900 dollars
on the fifth horse
in the sixth race
i think his name was chips ahoy.

came in six lengths ahead
we spent the whole next week getting high
at first i thought that she hit
on some tip that she got from some other boy.

we were overjoyed.
i got a girl and she don't have to work
she can tell which horse is gonna finish in first
some nights the painkillers make
the pain even worse

came in six lengths ahead
we spent the whole next week getting high
i love this girl but
i cant tell when she's having a good time.

How am I supposed to know that you're high
if you wont let me touch you?
How am i supposed to know that you're high
if you wont even dance?

shes hard on the heart
shes soft to the touch
she gets migrane headaches
when she does it too much.

she always does it too much.
How am I supposed to know that you're high
if you wont let me touch you?
How am I supposed to know that you're high
if you won't even dance?
and you won't even dance."

- The Hold Steady

A: Pavement B: Home

Rome (Written Upside Down)

Säsong 1, 12 avsnitt, 600 minuter eller så senare.

Förväntningarna var höga, för höga kanske. Det var mindre intriger, action och fröjd för ögat än jag trott. Mindre av det mesta kanske.

Huvudpersonerna är underhållande och de flesta karaktärer välcastade och välspelade, men kvaliteten mellan avsnitten är rätt ojämn. En del trådar följs inte upp lika snyggt som de startades.

Men visst, det är en toppenserie. Ett halvt dygn var den värd. Nu är det bara att vänta på säsong 2.

Forest Gospel

Första omgången julklappar. Öppnades på en gång, och jag tror de uppskattades. Verkade så. Var tvungen att fota av dem då jag tyckte de blev så fina. Paketen alltså.



















Sen blev det en julklapp till mig själv också. Gammal live med Animal Collective som återsläpptes i år. Har inte köpt den tidigare då den kostat lite för mycket pengar, men idag tyckte jag att jag var värd det.

It Will Make Sense

Någon, eller några, gräver upp min gata och hela mitt kvarter. Hell, hela min stadsdel! Jag vet inte om det är e.on som står bakom det hela. Antagligen.

Jag har aldrig sett dem gräva, och jag har inte väckts av arbetet. Undrar lite över när det grävs.

Har för mig att jag fick en lapp i brevlådan för flera månader sen om det här. Att de ska in i lägenheten och fixa med något, men jag minns inte riktigt.

Uppdatering: Det låter visst om grävandet. Hörde dem allt till slut.

Let's Compromise

Satt i en telefonkö idag. De spelade precis som vanligt de allra sämsta av låtar samtidigt som könervositeten satte in. Sen som av ett trollslag fick jag höra en av de riktigt få jullåtar jag gillar.

Strax innan en bestämd man svarade hade företaget den goda smaken att spela "Fairytale Of New York" av och med The Pogues och Kirsty MacColl. Det kan ju vara en slump, den är säkert med på någon samling, men jag tog det för ett gott tecken.

Det enda som toppat händelsen var ifall de följt upp med "Christmas Card From A Hooker In Minneapolis" innan den torra mannen svarade på mina korkade frågor.

Hey Charley I think I'm happy
for the first time since my accident
and I wish I had all the money
that we used to spend on dope
I'd buy me a used car lot
and I wouldn't sell any of em
I'd just drive a different car
every day dependin on how
I feel.

- Tom Waits.

Walking Clouds

Det slog mig just. Jag skulle varit ledig idag. Det är inte meningen att jag ska vara kvar här.