Christmas In Hollis

Idag är det julafton. Sitter på ett tåg till Södertälje Syd för att komma vidare till Strängnäs, min hemstad. Lyssnar på "Boys and Girls In America" för tredje eller fjärde gången på ett halvt dygn. Jag vill höra om den direkt när den slutar spela. Hoppas beroendet är övergående och inte skadligt.

Jag ska åka hem för äta och dricka med min mor. Sen vet jag inte. Blir väl rastlös med några tidningar och böcker som sällskap. Har några med mig. Julklappen är redan bestämd sen innan och går inte att läsa.

Min mor är en god mor. Det är jag som är dålig på att fira. I alla fall på att fira som man ska. Hade gärna suttit i en stuga någonstans där vintern var vinter och inte barmark och plusgrader. Hade gärna suttit tyst i sällskap med en eller några nära vänner. Hade gärna pratat lågmält om framtiden. Om saker som mår bra av att vädras och dammas av.

Hade gärna varit lugn, trygg och tillfreds i de varmaste av armar.

"she put 900 dollars
on the fifth horse
in the sixth race
i think his name was chips ahoy.

came in six lengths ahead
we spent the whole next week getting high
at first i thought that she hit
on some tip that she got from some other boy.

we were overjoyed.
i got a girl and she don't have to work
she can tell which horse is gonna finish in first
some nights the painkillers make
the pain even worse

came in six lengths ahead
we spent the whole next week getting high
i love this girl but
i cant tell when she's having a good time.

How am I supposed to know that you're high
if you wont let me touch you?
How am i supposed to know that you're high
if you wont even dance?

shes hard on the heart
shes soft to the touch
she gets migrane headaches
when she does it too much.

she always does it too much.
How am I supposed to know that you're high
if you wont let me touch you?
How am I supposed to know that you're high
if you won't even dance?
and you won't even dance."

- The Hold Steady

A: Pavement B: Home

Rome (Written Upside Down)

Säsong 1, 12 avsnitt, 600 minuter eller så senare.

Förväntningarna var höga, för höga kanske. Det var mindre intriger, action och fröjd för ögat än jag trott. Mindre av det mesta kanske.

Huvudpersonerna är underhållande och de flesta karaktärer välcastade och välspelade, men kvaliteten mellan avsnitten är rätt ojämn. En del trådar följs inte upp lika snyggt som de startades.

Men visst, det är en toppenserie. Ett halvt dygn var den värd. Nu är det bara att vänta på säsong 2.

Forest Gospel

Första omgången julklappar. Öppnades på en gång, och jag tror de uppskattades. Verkade så. Var tvungen att fota av dem då jag tyckte de blev så fina. Paketen alltså.



















Sen blev det en julklapp till mig själv också. Gammal live med Animal Collective som återsläpptes i år. Har inte köpt den tidigare då den kostat lite för mycket pengar, men idag tyckte jag att jag var värd det.

It Will Make Sense

Någon, eller några, gräver upp min gata och hela mitt kvarter. Hell, hela min stadsdel! Jag vet inte om det är e.on som står bakom det hela. Antagligen.

Jag har aldrig sett dem gräva, och jag har inte väckts av arbetet. Undrar lite över när det grävs.

Har för mig att jag fick en lapp i brevlådan för flera månader sen om det här. Att de ska in i lägenheten och fixa med något, men jag minns inte riktigt.

Uppdatering: Det låter visst om grävandet. Hörde dem allt till slut.

Let's Compromise

Satt i en telefonkö idag. De spelade precis som vanligt de allra sämsta av låtar samtidigt som könervositeten satte in. Sen som av ett trollslag fick jag höra en av de riktigt få jullåtar jag gillar.

Strax innan en bestämd man svarade hade företaget den goda smaken att spela "Fairytale Of New York" av och med The Pogues och Kirsty MacColl. Det kan ju vara en slump, den är säkert med på någon samling, men jag tog det för ett gott tecken.

Det enda som toppat händelsen var ifall de följt upp med "Christmas Card From A Hooker In Minneapolis" innan den torra mannen svarade på mina korkade frågor.

Hey Charley I think I'm happy
for the first time since my accident
and I wish I had all the money
that we used to spend on dope
I'd buy me a used car lot
and I wouldn't sell any of em
I'd just drive a different car
every day dependin on how
I feel.

- Tom Waits.

Walking Clouds

Det slog mig just. Jag skulle varit ledig idag. Det är inte meningen att jag ska vara kvar här.

Stop Your Crying

Jason Pierce är alltid gott sällskap. Tänkte jag skulle se den promo-VHS som kom med "Let It Come Down". Får se om jag pallar att gå upp på vinden och leta. Den här videon är med, plus en video när Jason går på en vulkan. Jag minns inte riktigt vilken låt som spelas då, men jag minns bilderna trots att jag inte sett den på flera år.

Lost My Soul

Det regnar i Malmö. Det regnar och är lite kallt. Snart blir det mörkt också. "Start Something" med Maps gör sitt andra varv för dagen. Försökte hitta texterna, men utan resultat. Av någon anledning vill jag läsa dem, av någon anledning vill jag veta vad han sjunger om.

Loop Cat

Vaknade vid 13:20 och undrade hur jag kunde sova så länge. Sen kom jag på att jag skulle spela skivor idag i Dennis butik. Packade och sprang iväg och var där vid två. Ganska bra gjort tycker jag nog. Nästan inget folk, men det var rätt kul ändå. David kom förbi. Det dracks lite saftglögg och åts nån pepparkaka.

Blev Moondog, Maps, Six Organs, TV On the Radio, Animal Collective, Skygreen Leopards och sådär. Ungefär det som förväntas av mig. Hade lite andra grejer med mig, men det fanns bara vinylspelare. Som sista låt blev det "No Presents for Christmas" med King Diamond. Fånigt, men rätt kul på nåt sätt. Mest fånigt.

Gårdagen blev jobb till halv åtta, hem, några öl, låtar och en dusch innan Håkan dök upp en stund innan vi gick till Pengabrorsan. KB var packat, halva Skåne var där för att lyssna på hits och några nya covers på svenska. Det blev en rätt bra spelning, häng efter och vidare till Pink Flag på Inkonst med lite löst folk. Blev missförstånd med bandets lista, oväntad fylla och hejdlös dans.

Håkan var nöjd fram tills han försvann spårlöst efter Punks Jump Up, David var nykter och vågade sig inte in på dansgolvet för att säga hej då, och jag stod där och trodde nog att dansgolvet var det bästa alternativet. Var ändå en del trevliga människor på plats. Glest, men ändå ganska ok. Gav upp innan tre och gick och köpte korvbröd till vegokorv jag inte hade och gick hem.

Ikväll pratas det om Le Box. Nytt ställe. I alla fall för mig. Har hört att ölen kostade tio kronor sist. Låter farligt.

Jag vet inte om jag vill något överhuvudtaget.

Hustlin'

Försöker piska upp lite stämning på kontoret genom att spela hits från året. Allmänt avslaget. Trodde jag skulle få draghjälp av de andra, vill gärna hålla mig undan idag, bara flyta med. Får väl se hur det blir. Snart ska det lekas och tävlas. Som vanligt. Jag är surisen som inte riktigt vill. Som vanligt.

Incinerate

Mina ögon stramar och huvudet värker. Sex and the City började just på TV. Jag sitter sporadiskt på messenger, uppdaterar bloggar och ibland MySpace. Samtidigt lyssnar jag på "The Destroyed Room: b-sides and rarities" av Sonic Youth och funderar på om jag inte skulle se över några räkningar.

Det är inte riktigt stänga av, inte riktigt att försöka vila.

Jag vill inte vara här just nu.

Verily

Julian Gross (Liars) i Berlin.

Loggade Liars idag. Intervjun jag gjorde i våras i Berlin. Påmindes om att jag och Anna av en slump bodde precis bredvid Angus Andrews hus i somras när vi var där för att kolla på TV On the Radio. Hotellet skymtar förbi under promenaden vi gjorde från det zoo vi besökte.

Anna och jag gick ett par gången på samma gata som jag tidigare gått med bandet, och jag kände igen mig, men visste inte varför. Jag kände särskilt igen ett bageri. En natt på väg hem kom jag på varför. När vi kom fram till korsningen där vi bodde insåg jag att det var 50 meter från där jag tidigare varit med Liars i Angus lägenhet.

Det var märkligt när jag kom på att det var samma ställe, särskilt märkligt då det var Annas och mitt andra besök i Berlin, och det första var när vi var på Battles och sprang på Angus och hängde ut. Lite stalkervarning nästan.

När jag loggade intervjun mindes jag också att det var dagen efter Liarsintervjun som jag åkte hem och firade Annas födelsedag i Malmö. Känns länge sen, men samtidigt som alldeles nyss.

Without you all love is gone
Without you all luck is gone
Without you there’s all hell to pay
I can truly say got myself to blame

Without you all love is gone
Without you all faith is gone
Without you there’s no heaven’s gate
When we separate I’m in a sullen state

Without you I’m like a setting sun…

- Merz

Desperate Man Blues

Vid ett tillfälle för något år sedan satt jag och väntade spänt på att en skiva med Keijo Haino som jag beställt på eBay skulle dyka upp. Den gjorde aldrig det. Istället fick jag den sönderrivna jiffypåsen i ett kuvert av posten som säger sig ha hittat påsen, men att de inte kunde göra något åt saken! Postmannen ska enligt dem ha blivit rånad ute på rundan.

Jag ser framför mig hur en desperat man sitter och trycker gömd utanför huset här där det finns några träd, för att springa i full fart fram mot cykeln så snart den är obemannad, slita åt sig en massa post och hoppas på det bästa. Väl bakom trädet igen är han så nyfiken att han river upp all post och tar med sig det som verkar vara värt pengar. Jag vill också tro att mannen äger en kvart av något slag, och gärna en stereo. Vill att han som stal skivan kom hem, var rätt nöjd med sin räd och tryckte i den liveskiva med japansk noise han stal av mig. Önskar jag kunde fått se hans min.

Nu sitter jag och väntar på min film om Daniel Johnston. Hoppas den kommer.

Intermission

Precis hemma efter 14 timmar på jobbet. Klippt klart mitt inslag till på fredag plus klippt en något bättre version av mitt reportage om San Francisco. Synd att det tar massor med tid att göra måsten när det är det roliga som borde få tiden. Känns bra och så, men jag ville verkligen att det skulle bli ännu bättre.

Klippte med en sjukling. Han klagade inte. Det var rätt skönt. Allt blir så mycket tyngre då. Sen skjutsade han hem också. Slapp taxi och allt strul det medför (att få pengar för redovisade kvitton går inte så fort på mitt jobb). Det är inte särskilt långt, en del cyklar, men jag vill verkligen inte cykla. Om jag inte blir svettig och flåsig dit så blir jag blöt och kall hem. Oftast är det full pott så här års. Det är inte värt det. Bättre med buss.

Det enda jobbiga med den snälla redigeraren som skjutsade hem var egentligen att han tidigare i veckan klippt ett inslag om Fibes, och då fastnat för "Africa" med ToTo! Såklart var han tvungen att spela den i bilen. Högt. Vilket låt som helst skulle vara bättre att få höra på väg hem från jobbet (hemresan brukar oftast vara den skönaste delen på dagen, om man fått en massa gjort vill säga, för då är man klar, men är inte hemma än för att inse att det inte var mycket att stressa hem till). Nu sitter jag framför en annan dator. Något snyggare och min egen, men skillnaden är inte så stor.

Igårkväll funderade jag på det här med det gröna gräset. Det som är grönare på andra sidan. Alla, jag säger alla, verkar ha fullt upp. De springer på spelningar, hänger ut och fikar, promenerar. Funderar, kollar film, läser och har det allmänt bra. Pratar, pratar och förstår och lär sig. Jag vet att det inte kan vara så bra som jag tror, men det tillhör ju med den här gröna gräset-grejen. Den är inte logisk.

Jag tror jag ska sluta läsa bloggar och sluta fråga vad folk gör för något. Sluta kolla upp vad som händer. Jag blir bara ännu tröttare och känner mig som den hemmasittande Lester Bangs, men med färre skivor och utan talang, mål eller mening. Det räcker inte att veta att jag är något smalare än vad han var.

Jag hoppas att alla de goda personer jag känner kommer få det som jag ibland tror att alla har det. Eller i alla fall något liknande, något verkligare.

Jag vill också.

Open Reminder

Jag tänkte låta bli, men kunde inte hålla mig. Jag läste bakåt och minns. Trots att det nästan inte står något.

Nu måste jag försöka sova om jag ska orka vara vaken mer.

Are There Any Dreamers Left Out There?

Kollar på Kobra om bloggar just nu. Det är rätt märkligt att sitta här och lyssna på folk som tror sig veta varför man bloggar.

Enligt programmet är det den lilla människans sätt att få synas. Kanske finns det sanning i det.

Sigge Eklund hävdar att det är det sätt man kan få sina dagar att bli precis så bra man hoppades. Fint på ett tragiskt sätt tycker jag. Vet inte om jag känner igen mig i det, kanske andra.

Själv tror jag att jag censurerar för mycket, eller i alla fall låter bli att skriva det jag ägnar mest tankar åt. Det blir mest betraktelser av banaliteter. Ett sätt att minnas det som oftast faller i glömska.

Känslor skriver jag om när jag verkligen behöver. När de måste ut.

De allra bästa minnena undviker jag. Möjligen för att jag inte lägger ner tillräckligt med tid på att hitta de ord som verkligen passar.

Jag minns det bra. Kanske borde jag ha skrivit ner det.

Last Light

Köpte "Nebraska" med Bruce Springsteen idag. Den enda av honom jag kunnat lyssna mig igenom. Efter lite över hälften stängde jag av. Pallar inte att lyssna på hans barndomsminnen, arbetarklasspatos och lokalpatroitism.

En kort koll i hyllan och jag hittade "You Fail Me" av Converge istället. Länge sen jag lyssnade på den, men jag minns musiken och enstaka fraser. Såhär halvvägs in känns det som att mangel alltid är bättre än lågmält de dagar man inte är på topp. Jag vet inte varför det är så, men så har det alltid varit för mig.

i need you to be the strength of widows and soul survivors
i need you to be as fearless as new mothers and new fathers
i need you to be the hope of hearts who lost true love
i need you to be the might of their first kiss
i need a purpose and i need a reason
i need to know that there is trophy and meaning
to all that we lose and all we fight for
to all our loves and our wars
keep breathing
keep living
keep searching
keep pushing on
keep bleeding
keep healing
keep fading
keep shining on
this is for the hearts still beating

- Jacob Bannon

Protect You From All Evil

Jag sparade den här titeln. Jag tänkte på dig.

Du var den som gav mig liv och och en framtid. Du fick oss att skratta ihop. Fick oss att skina.

Du fick mig, och med mig kom känslor som satt utanpå. Det var du som fick mig att vilja så mycket.

Det var jag som skulle stå på din sida och göra dig lika stark som du kunde göra mig. Det var jag som skulle skydda dig mot världens alla orättvisor.

Det var jag. Det är jag.

End of Clear Sound

Sitter på jobbet och petar med några frågor till en kommande intervju. Känns inte alls sådär svårformulerat eller jobbigt som det brukar vid den här tidpunkten (jag har ett irriterande och konstigt system jag använder mig av, orkar inte ens förklara). Kanske är det för att jag inte har mycket att gå på, kanske för att jag är intresserad av att veta mer.

Läste ut en bok till i natt; Twelve av Nick McDonell. Sover dåligt. Får mycket läst. Nu behöver jag en ny bok. Tog med mig en av Rollins från hyllan, men jag är sugen på Didion. Eller Camus.

Kanske dumt att köpa nytt när jag har ett tjugotal att beta av i hyllan, men jag vill gärna läsa det som av någon anledning verkar relevant. Har ingen som helt prestige när det kommer till att läsa rätt böcker eller att hänga med i någon utgivningstakt.

Snart åker jag till Stockholm med fjärilar i magen.

Something To Be Learned From A Rain Storm

Jag hoppas det. Att det efter alla moln, allt mörker och allt regn kommer sol där på andra sidan. Sol som helar.

December

Här är jag. Jag finns. Lite äldre än på bilden, inte lika gul/röd, men samma kille. Jag gillar fortfarande Kiss. Och tjejer.

Call It A Day

Såg just "Aaltra", eller "Arga män (utan ben)" som den heter på svenska. Den var rolig, men jag blev lite rastlös av den. Hyrde den igårkväll, men hann inte se den, så det fick bli strax innan den skulle tillbaka.

Tycker det är lite dumt att säga Kaurismäki möter Tati, men visst, det är långsamt, svart/vitt, få ord och mycket komik i bildval och i männens beteende som efter en stund inte är ok. De bägge männen är odrägliga. Slutet är lite larvigt, men det kan jag ta på grund av resan dit. Hur ofta ser man en roadmovie från Belgien om två män i rullstol som tar sig till Finland för att stämma en traktortillverkare? Hyr den som dubbel med "Little Miss Sunshine".

Favoritscenen är när de bägge männen (som verkligen inte gillar varandra) får veta på tågstationen att deras respektive destinationer finns, men att de måste vänta 24 timmar för att de sitter i rullstol (den ena ska till Finland, den andra till en motocrosstävling). De drar därför till en bar för att fördriva tiden. Väl där får man bara se att de somnar framför bardisken i en tom lokal för att i nästa klipp vara mitt i en hardcorekonsert. De sitter på samma ställe, blir inte välta eller så, men i nästa klipp ligger de på gatan utanför. Tillbaka vid biljettluckan på tågstationen får man veta att de blivit rånade och därför inte kan åka med.

Ashen Like the Sky

Precis så här spännande känns Malmö just nu. Som en dålig bild på korsningen Amiralsgatan/Nobelvägen strax efter det slutat regna.

1999

Det var roligt igår, ledsen för att jag inte har fler och bättre bilder. Jason fyllde 30, så det firades rejält. Dennis blev av med sovplats och skulle sova hos mig, men ett stopp för att hämta hans grejer blev till en runda på KB. Mest synd om honom som skulle jobba idag.

Det dansades rejält på bägge ställen. Hemma hos var det DAF, 2 Live Crew, Beastie Boys, synt.tofs (med tillhörande dans och sång) och annat. Ute var det Kiss och Håkan Hellström. Som jag minns.

Together We Will Live Forever

Soundtracket till David Aronofskys nya film av Clint Mansell, spelat av Kronos Quartet och Mogwai, har gått varmt idag. Rekommenderas verkligen.

Stannade hemma för att jag inte hade överdrivet mycket att göra på jobbet (jo, jag har en del att göra, men inget som jag inte kan lösa hemma eller skjuta lite på), så jag har letat och spelat en hel rad grejer jag missat på sistone. Det har till och med gått så långt att jag sitter här och lyssnar på Thom Yorkes nya. Aldrig varit ett fan av Radiohead, men jag gillar den här. Låter mindre Thom Yorke. Vilket är bra. Och rätt märkligt.

Lyssnat på "Clothes Your I's" med Karl Blau också. Mycket fint. Släpper på K records. Han har spelat in med bland andra Mirah, Wolf Colonel, the Microphones, Little Wings tidigare, och nu spelar han med Laura Weirs som jag förstått det. Ungefär allt jag vet.

Ska väl tipsa om Maps också såklart. Nu när hans första EP kommer. "Start Something" heter den. Påminner mig om ett bra Radio Dept, Spiritualized och snäll storögd pop. Andra har väl sagt Khonnor, men honom fastnade jag aldrig för.

Tog en sväng på stan för att kolla in en ny klädbutik som skulle ha lite mingel, men det var så lite folk där att jag gick hem istället. Kul initiativ att sälja modkläder i Malmö i alla fall. Håller nog inte så länge, men det är kul att det försöks.

Mat nu, sen ett glas vin. Kanske vidare på fest. Får se.

The Seedling

Smygbläddring på Nöjesguiden ikväll. Inte så mycket bläddring, mer snack om black metal. Blev ett par kramar och snack med ett några jag inte sett på ett tag. Annas Moa var på plats, och det var trevligt, påminner mig om varför jag vill bo kvar här ett tag till.

Ett par öl senare var jag vidare. Inte mer spännande än så. Mötte hundarna Buster och Lester utanför Metro, sen en öl och lite snack innan Metro. Ett par öl där, sen hem. Skönt att gå ut en sväng, men som vanligt blev det senare än tänkt.