Precis hemma efter 14 timmar på jobbet. Klippt klart mitt inslag till på fredag plus klippt en något bättre version av mitt reportage om San Francisco. Synd att det tar massor med tid att göra måsten när det är det roliga som borde få tiden. Känns bra och så, men jag ville verkligen att det skulle bli ännu bättre.
Klippte med en sjukling. Han klagade inte. Det var rätt skönt. Allt blir så mycket tyngre då. Sen skjutsade han hem också. Slapp taxi och allt strul det medför (att få pengar för redovisade kvitton går inte så fort på mitt jobb). Det är inte särskilt långt, en del cyklar, men jag vill verkligen inte cykla. Om jag inte blir svettig och flåsig dit så blir jag blöt och kall hem. Oftast är det full pott så här års. Det är inte värt det. Bättre med buss.
Det enda jobbiga med den snälla redigeraren som skjutsade hem var egentligen att han tidigare i veckan klippt ett inslag om Fibes, och då fastnat för "Africa" med ToTo! Såklart var han tvungen att spela den i bilen. Högt. Vilket låt som helst skulle vara bättre att få höra på väg hem från jobbet (hemresan brukar oftast vara den skönaste delen på dagen, om man fått en massa gjort vill säga, för då är man klar, men är inte hemma än för att inse att det inte var mycket att stressa hem till). Nu sitter jag framför en annan dator. Något snyggare och min egen, men skillnaden är inte så stor.
Igårkväll funderade jag på det här med det gröna gräset. Det som är grönare på andra sidan. Alla, jag säger alla, verkar ha fullt upp. De springer på spelningar, hänger ut och fikar, promenerar. Funderar, kollar film, läser och har det allmänt bra. Pratar, pratar och förstår och lär sig. Jag vet att det inte kan vara så bra som jag tror, men det tillhör ju med den här gröna gräset-grejen. Den är inte logisk.
Jag tror jag ska sluta läsa bloggar och sluta fråga vad folk gör för något. Sluta kolla upp vad som händer. Jag blir bara ännu tröttare och känner mig som den hemmasittande Lester Bangs, men med färre skivor och utan talang, mål eller mening. Det räcker inte att veta att jag är något smalare än vad han var.
Jag hoppas att alla de goda personer jag känner kommer få det som jag ibland tror att alla har det. Eller i alla fall något liknande, något verkligare.
Jag vill också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar