No Title

Sista dagen i San Francisco. Mest glad över det faktiskt. Jag längtar hem. För att få vila och för att få träffa min Anna. Vill att saker ska vara lite enklare än de är här.

Det har gått bra, faktum är att efter igår har vi bara en grej kvar, och det vi gjorde igår kändes bra. Så nu har vi nog det vi behöver. Roy's Redwoods med Bright Black Morning Light blir bara bonus, men förhoppningsvis riktigt bra bonus.

Efter en frukost på Dottie's igår (ja, Jones st igen) så började ett par timmar av jobb på rummet. Ringande och mer läsande. Till sist fick jag en beskrivning på hur vi skulle hitta till Ben Chasnys hus i Oakland. Väl där gick allt som det skulle, vi trodde vi skulle bli ruskigt sena, men det löste sig. Ben var en hygglig, men lite reserverad typ (inte tillbakadragen, bara noga med vad han sa). Efter en kortare intervju där på Telegraph St så gick vi bort till Tom Carter (Charalambides) för att möta upp med Tom och Rob Fisk (ex Deerhoof mfl) för att lyssna på lite sångpålägg till nya Badgerloreskivan.

Vi lämnade sällskapet en stund för att de skulle komma igång innan vi började filma. Blev en tripp för att tanka och åka en tur upp till Berkeley. Hann såklart inte mycket mer än att äta. Blev vegoburgare på Raleigh's på Telegraph st, mitt emot Amoeba och Rasputin (ja, de har affärer bredvid varandra i minimala Berkeley centrum, detta studentmecka till ställe). Sprang in på Amoeba för att köpa Comets On Fire på vinyl. Kostade 10 dollar, så jag tyckte jag skulle ha den. Visade sig vara tur då bandet inte har några själva. Med tanke på att jag fick tre Six Organs på vinyl, August Born och en singel med Six Organs och Colossos av Ben så var det en riktigt billig skivshoppardag.

Väl tillbaka vid Toms hus hade de andra druckit en del och ritade villigt ett Badgerloreträd till mig med medlemmar och band. Vi pratade och filmade lite inspelningar, sen fick vi vara med och sjunga på en låt. Det var rätt skoj, men det är en massa röster med effekter som mässar två rader om och om igen.

Efter vi lämnat Oakland, efter lite strul, åkte vi direkt till Van Ness och 25:e gatan för att möta Ethan Miller. Till ett ställe som heter Phone Booth. Köpte några öl och gick hem till Noel Harmonson som också spelar i Comets On Fire. Det blev en sovrumsintervju i någon form av kollektiv. De pratade på ordentligt, en hel del svammel, men jag tror att de sa de mest användbara sakerna. Vi slutade med att göra ytterliggare en teckning, en över musiklivet här, eller en över Ethans vision av hur det ser ut.

Klockan halv ett var vi klara och åkte hem till hotellet och gick ner till The Chieftan på hörnet för en öl.

Nu är Henrik ute och tar klippbilder i Mission, men tidigare tog han ytterliggare en soluppgång. Hoppas det gick bra. Om några timmar drar vi norrut. Ska bli spännande.

All We Have Broken Shines

Tillbaka från en barrunda som tog slut ganska snart. Kanske på grund av den tidiga morgonen. Åt middag på La Taqueria Cambre på Valencia, sen Elbo Room och Casanova på Valencia och Hemlock Tavern på Polk Street mellan Posoch & Sutter. Spelade lite biljard och funderade lite över när de började dricka bra öl här. Har inte märkt det tidigare. Kanske är stan. Eller så är även det här landet på gång att få en ölkultur. Till och med så att de har bra starkare grejer på hörnbutikerna.

Åt lunch på Haight och Masonic, med andra ord åt vi på Magnolia. Inte så tokigt. Vet inte om Pork Store hade varit bätte (ett ställe som det tipsas om, och som Mama's i North Beach har en sjukt lång kö).

Fick klart med intervjuer idag. Hoppas bara de händer som de ska. Pratade med Nabob från Brightblack Morning Light på telefon, jag lovar att det kommer bli speciellt och riktigt bra om det funkar. Vi ska träffa honom i en skog/park. Kommer blir toppen. Ser fram emot det nästan mer än morgondagen som innehåller Ben Chasny, Rob Fisk och Ethan Miller. Galningar som fått mig att lägga alla viktiga grejer på samma dag.

Just det, bröt mot förbudet idag. Köpte nya USA is a Monster och sista Unwound på cd idag. Begagnade, men det blev ändå pengar. Bra skivor i alla fall.

God natt.

Nodo Terziario

Klockan är halv nio på morgonen i San Francisco nu. Klockan ställdes om klockan i natt, men vi gjorde det inte förrän efter vi gått upp, åkt iväg och gått in på en Starbucks för att få nyheten. Med andra ord gick vi upp fem för att dra iväg till Twin Peaks för att filma soluppgången. Vackert var det, men som vanligt rätt disigt.

Gårdagskvällen slutade med en sen middag på The Last Supper (Valencia och 23:e i Mission). Det tog på krafterna att dra sig ut och iväg, men det hela blev mer än lyckat. Jag fick grillad tonfisk med tomat, rödlök, oliver, kapris och något annat jag inte minns. Riktigt gott var det, och två glas vin senare var det bara att ta sig hem lite nöjdare. Gick förbi Amnesia bara för att innan vi hoppade på bussen, men det var reggaeklubb med inträde. Henrik hade sandaler och trekvartsbyxor, så även om musiken lockat så var vi både trötta och felklädda.

Nu ska jag försöka sova ett par timmar till, sen ska jag ta upp jakten på några lokala tomtar.

Theme De Yoyo

Sitter på Revolution café på 22:a gatan mellan Mission och Valencia, mejlar jobb och väntar på Henrik. Tänkte bara skriva ner att jag fantamej älskar det här lilla området. Jag tar värmen när Internet är gratis, jazzen spelas på öronbedövande nivå, ölen är iskall (ja, is-téet vi drack häromdagen var äckligt, tog en spansk öl istället) och hundra meter härifrån spelar de noise utan pardon på Aquarius records.

Hunnit köpa en tröja också. Ja just, det. Roliga med det hela var att det var George Chens syster som hade butiken. Jag berömde att de hade Zum-släpp, och då sa de på butiken att hon som hämtade min tröja på lagret var systern. Liten värld.

The Beat

Sitter på ett café på Valencia. Tog det första jag hittade med trådlöst Internet. Lite lediga, men jag behövde mejla lite och det funkade inte på hotellet.

Henrik är på Amoeba, men jag ville gå runt i Mission lite själv så därför är jag här. Det är högsommar och jag är lite dagen efter. Ingen bra kombination. Frukosten på Jimmy's Restaurant på Mission St. gjorde inte saken bättre, men det var juste att gå dit. En riktig diner med dålig mat och blaskigt kaffe. Toppen. Ska enligt upppgift vara en av de få som finns kvar här.

Sjukt skumt att gå de 300 metrarna bort till Mezzanine och se CSS och ESG igår (ESG!!!). Future Pigeon öppnade, men jag fattar inte det här med vita män i SF som envisas med att spela reggae. CSS var riktigt bra och ESG var över alla förväntningar. Groovet, kvinnorna, kläderna! Galenskap. Se dem om du kan. Åk långt om det behövs.

Nu ska jag vidare.

Inamorata And Narration

Dyraste frukosten hitills fick vi i morse i Little Italy West i North Beach. Helt smaklös också. Trist. Men vädret var fint och innan maten kom pratade jag med Anna på telefon i sex minuter. Det var toppen, men fick mig att längta hem.

Efter North Beach åkte vi runt och tog klipppbilder tills det var dags att parkera på Bartlett igen (mellan Mission och Valencia) för att träffa Ezra Feinberg från Citay på Aquarius records. Vi gick en runda med honom så han kunde prata om skivor, det gick rätt bra. Innan vi gick köpte jag lite skivor (sista jag köper på den här resan): Skygreen Leopards, OM och Randy Holden (från Blue Cheer) på fullängdvinyl, Deathprod på 10" och en 7" med Six Organs och OM.

Vi åt en tidigt lunch på Bogaloos på hörnet innan vi gick en sväng med Ezra. Han ville inte riktigt säga det jag trodde han skulle säga. Det var trist. Sen hade han inte tid att åka vidare. Lika bra. Det gick inget vidare.

Resten av kvällen har varit lite vila och ett besök på Virgin, Urban Outfitters och Rasputin. Henrik handlade, jag klappade försiktigt på den ömmande plånboken. Tur att det bara är traktamente som gått åt hitills.

Stannade visserligen på en shop på vägen hem och köpte en öl och en lite Jack Daniels. Nu hoppas jag vi pallar att ta oss ut.

Ben Chasny spelar i Big Sur ikväll, det är där det händer har jag lärt mig (han spelar ihop med Bonnie 'Prince' Billy på ett ställe som tar 50 pers!). Där finns den riktiga scenen. Lite som det var på 60-talet. Då började det hela med en håla på landet som höll konserter innan allt blev lite tamare och flyttade in till stan.

Everybody Daylight

Vi spelade in Citay igår på Café Du Nord (Market mellan Church och Sanchez). Fick veta att det finns en Swedish Hall där också. Tydligen var baren ett tillhåll för Sverigeamerikaner som behövde någonstans att samlas för en miljon år sedan, när de behövde gömma sig för dinosaurer. Svenska Witchcraft skulle headlina giget, men de fastnade i tullen eller nåt, så de dök inte upp. Hade ju varit passande annars.

Tyckte det var ett fint ställe, inte det bästa jag sett här, men återigen: det finns inga såna ställen i Sverige.

Citay skötte sig, var åtta på scen och levde om lite grann. Halva setet var toppen. Under sista låten ringde chefen från Constellation och frågade efter det snodda Godspeedriffet.

Vi hängde kvar en liten stund, Henrik körde så jag fick ta mig ett par kaffe med whisky. Oj, vad det gjorde gott. Synd att det behöver vara så, men när jag blir riktigt trött har jag lite svårt att kommunicera på det sätt jag skulle vilja. Då får man hjälpa till lite.

Vi ska träffa Ezra från Citay om några timmar på Aquarius records. Mest för att han ska hälsa lite och så framför kameran. Mest ljug det här med TV. Sen bjöd jag in oss på kaffe hemma hos Tim Green, vi får se om det blir av. Skulle vilja ha klippbilder därifrån i alla fall.

Ikväll hoppas vi på ESG och CSS. Får se om det händer. Kanske stannar förbi Casanova för att säga hej till Rob Fisk också, han slutar på distributionsbolaget Revolver idag.

Blues From Down Here

Oj, oj. Åt frukost på Dottie's på Jones St idag. Bra amerikansk diner, men rätt dyr och vi kände doften av matos i kläderna en bra stund efter. Lite småläskigt område med mycket utslagna zombier på gatorna. Så nära downtown. Känns som att ingen bryr sig. Trist som fan.

Resten av dagen tills nu har gått åt att hänga runt stan tillsammans med bokaren Michelle Cable från Panache Booking. Vi hann med Mission, Castro, Haight/Asbury och The Tenderloin. Mest en slags tur runt olika platser och spelställen som är bra. Tror det funkar, hon är trevlig och har bra saker att säga, sen vet man inte hur hon kommer se ut i tv. Det är fanemej katastrof att det är den första kvinnliga guiden (det är inte så många kvinnor med i mitt eller någon annans avsnitt) i den här serien vi gör.

En av de saker som slog mig idag ar att ställen här drivs av folk som styrt ut sina barer på ett sätt de gillar för att få till en miljö de själva skulle hänga i. Det händer ALDRIG i Sverige. Inte spelställen i alla fall. The Hemlock var mitt drömställe (nä, kanske inte, men det var ett toppenställe i all sin enkelhet). 100, 150 pers går in i bakrummet. Men då måste det vara knökfullt. 30, 50 pers skulle vara toppen. Fy fan vad jag skulle vilja ha ett sånt ställe.

Vi åt en sen lunch på Tommy's. Jag kunde inte äta mer än potatismos och gröna bönor, men det var det värt. Tufft, genuint amerikanskt ställe där Metallica (enligt uppgift) bildades. Jag vet inte om jag tror på det, men visst. Bra historia.

Nu ska det vilas i en timme, sen ska vi iväg och filma live med Citay.

Blue Station

Tillbaka från The Chieftan, en irländsk pub som vi blev tipsade om. Stället var nummer två på listan på ställen som Ethan Miller från Comets On Fire/Howlin' Rain rekommenderade i vårt område. Nummer ett, The Tempest var stängt (enligt uppgift var det ett ställe med med fulla tatuerade cykelbud på speed som spelar Grateful Dead-bootlegs på jukeboxen).

Det var en ära och riktigt trevligt att hälsa på i Louderstudion. Tim Green är riktigt vänlig, och Ethan Miller är en riktig lirare som verkar genuin och inget annat än en bra kille. Om det fortsätter i den här takten kommer det att bli bra det här. Louder låg i ett område jag inte riktigt vet vad det heter, men det var 15 minuter på 101 söderut. Ett bostadsområde på en kulle med riktigt bra utsikt och hederligt, högt, motorvägsljud i bakgrunden. Bästa ögonblicket hitills var innan intervjun, utanför huset där studion ligger. Jag var helt i synk med världen och stod och kollade ut över kvällens San Francisco med ett bakgrundsljud som var främmande och familjärt samtidigt, och med ett vindspel helt nära. Då var allt toppen.

Imorgon ska vi träffa Michelle Cable ganska tidigt. Hoppas det blir bra. Det behöver det bli.

Cliff Dweller Society

Kom precis tillbaka efter en macklunch på Dolores Park café, stället som verkligen ligger vid Dolores Park. Skönt att sätta sig ner trots att jag kört en massa bil. Vi har tagit ett ton klippbilder, bland annat uppe vid Twin Peaks; utsiktplatsen.

Har hunnit med ett besök på Amoeba också. Skulle bli en kortis. Kom därifrån med Chavezboxen, Tortoiseboxen, Anthony Braxton & Wolf Eyes, Metalux & John Weise och Miles Davis "Live-Evil". Alltsammans på CD. Köpte deras tygpåse också, så jag får hem mer grejer.

Snart ska vi till Louderstudion och träffa Tim Green och Ethan Miller. Spännande, men jag är sjukt trött nu.

Just det, i morse såg vi en riktigt rafflande citizens arrest. Orkar inte berätta, men de sprang nästan ner mig, killen tappade lite byte och en lodis fick ett paket Marlboro. Apropå lodisar. Det är galet mycket instabila och fattiga människor här. Riktigt tragiskt.

Cheated hearts

Kom precis tillbaka från spelstället Bottom of the Hill. Rätt juste hak. Såg tre band, det första var så tråkigt att hälften vore mer än nog, men sen spelade Awesome Color och Be Your Own Pet. Det var tur att vår guide för dagen, George Chen, skulle dit. Annars hade jag i den allmänna förvirringen glömt det.

Awesome Color jammade lite för mycket, det var lite för mycket gäster, och för lite låtar. Men annars var de grymma. Köpte såklart skivan. BYOP var hästlängder bättre live än det jag hört inspelat med dem. De började med att plocka ner grejerna från scenen och ner på golvet framför. Sen var det ganska mycket tidig LA/SF-punk över det hela. Manér och halvmuck med publiken. En kvinna gick fram till sångerskan mellan låtarna och bad den att gå upp på scenen. Har inte hört den förut, brukar mest vara: "gå av scen!", men då är det av (förhoppningsvis) andra orsaker. Det hela löstes av den något äldre tjocka mannen med den bruna tischan och kepsen som beundrade sångerskan; han gav häcklaren/upprörda tjejen pengar. Då gick hon.

Åt middag på Pancho Villa på 16:e och Valencia innan showen. Mycket och mycket gott. Har mest fått dålig mexikansk mat i USA tidigare (jag vet, det borde vara toppen hela tiden, men så är det inte).

Henrik somnade till lite på spelstället, nästan helt nykter. Förstår det. Därför ska vi sova nu.

Morning Bell

Gick upp tidigt idag. Sov kanske 8 timmar. Känns lite som man är utvilad, men spegelbilden säger annat. Istället för att köpa frukost på hotellet så tog vi en liten tripp med bilen bort till Mission och tillbaka via Haight st. Fick oss lite frukost på finställe. Stannade bara till då det fanns parkering. Jag är ju mer för diners, men kaffet var gott. Det är det inte på diners.

Letade runt lite sporadiskt efter Urban Outfitters efter ett besök på Apple Store (köpte en liten väska till datorn). Var närmare än vi trott, men det spelade inte så mycket roll. Blev inget besök ändå. Rasputin music and DVD låg mittemot. 5 våningar musik och film. När vi gick därifrån 70 dollar fattigare så var det magen som bestämde ett besök på King of Thai Noodle (som vi ser från hotellfönstret på andra våningen här på Hotel Pickwick, 5th St och Mission). Godaste thai jag ätit på länge.

Jag har köpt ett par Sun Ra, Growing, Excepter, Brian Jonestown Massacre (första återsläppt på vinyl) och Je Ne Sais Quoi. Den sista kostade en dollar, så även om jag har den på CD tyckte jag det var värt sju spänn.

Nu ska vi strax ut till Emeryville, Oakland för att träffa George Chen på Alternative Tentacles.

Henrik lyssnar på Radiohead via sin nya iTrip. Cool grej. sådär band.

It Will Make Sense

Precis framme i San Francisco. 25 timmar senare.

Att åka via Atlanta betydde följande: Till jobbet 07:00. Till Kastrup en timme senare. Väntan och häng på flygplatsen. Nio och en halv timme till Atlanta. En och en halv timme på flygplatsen utan att hinna med mer än en gigantisk fiskburgare vid gaten, för att sen sätt sig på nytt plan och åka fem och en halv timme till San Francisco. Väl framme hämtande av svindyr hyrbil och en kort resa med skitdålig GPS senare var vi vid hotellet.

Nu borde jag ringa en massa folk, men jag är glad över att jag surnade till och fick internet.

Jag såg bara två filmer på flyget: Devil Wears Prada. Skitfilm som får en att gråta över att vi inte kommit längre från de läskiga åttiotalsprodukter som Hollywood spottade ur sig under nämnt årtionde. Endast värd DVD-hyran på grund av att det bygger på en verklig historia. Cars. Pixarfilm som verkligen överaskade mig. Trodde den skulle vara skräp. Det enda dåliga var att den kvinnliga bilen blev alldeles till sig av machofasonerna från huvudrollsinnehavarbilen. Disney måste skärpa sig. Annars en väldigt bra film.

God natt.

Share our blanket with the owl

Vi har det bra. Jag och Anna alltså. Jag är så glad över det. Sen är jag glad över att jag ska åka till San Francisco imorgon. Jag ska försöka skriva lite därifrån.