Blues From Down Here

Oj, oj. Åt frukost på Dottie's på Jones St idag. Bra amerikansk diner, men rätt dyr och vi kände doften av matos i kläderna en bra stund efter. Lite småläskigt område med mycket utslagna zombier på gatorna. Så nära downtown. Känns som att ingen bryr sig. Trist som fan.

Resten av dagen tills nu har gått åt att hänga runt stan tillsammans med bokaren Michelle Cable från Panache Booking. Vi hann med Mission, Castro, Haight/Asbury och The Tenderloin. Mest en slags tur runt olika platser och spelställen som är bra. Tror det funkar, hon är trevlig och har bra saker att säga, sen vet man inte hur hon kommer se ut i tv. Det är fanemej katastrof att det är den första kvinnliga guiden (det är inte så många kvinnor med i mitt eller någon annans avsnitt) i den här serien vi gör.

En av de saker som slog mig idag ar att ställen här drivs av folk som styrt ut sina barer på ett sätt de gillar för att få till en miljö de själva skulle hänga i. Det händer ALDRIG i Sverige. Inte spelställen i alla fall. The Hemlock var mitt drömställe (nä, kanske inte, men det var ett toppenställe i all sin enkelhet). 100, 150 pers går in i bakrummet. Men då måste det vara knökfullt. 30, 50 pers skulle vara toppen. Fy fan vad jag skulle vilja ha ett sånt ställe.

Vi åt en sen lunch på Tommy's. Jag kunde inte äta mer än potatismos och gröna bönor, men det var det värt. Tufft, genuint amerikanskt ställe där Metallica (enligt uppgift) bildades. Jag vet inte om jag tror på det, men visst. Bra historia.

Nu ska det vilas i en timme, sen ska vi iväg och filma live med Citay.