On the way down

Försöker formulera orden väl för att de ska betyda allt jag vill ha sagt. De når fram, men tappar mening på vägen. Att sätta ord på känslor får dem bara att verka futtiga, utan mening. Det outtalade är alltid större, mer betydelsefullt. Önskar att det inte var så. Större och fler ord hjälper inte heller. De bara försvinner i mängden av andra.

Lukten av någon är långt större än beskrivningen av den.

Nu: Dwayne Sodahberk - "Unfortunately"

On and off the beat

Lite lagom sömndrucken svarade jag i telefon nyss. Lyckades tydligen sluta samtalet med en räkning till att betala. Fick DN i sex månader för cirka 1000 spänn. Säljaren Fredrik pratade värmländska. Det tycker jag är lite sött.

Träffade Raconteurs igår och såg dem spela i en källare på Poland Street i London. Det var riktigt bra och jag hoppas att de syr ihop turnén bra så att vi får se dem i fullformat på en scen i Sverige framöver. Skivan är riktigt bra och låtarna funkar bra live. De kunde ha bjudit på fler låtar tycker jag, men de spelade inför 500 pers på gästlista, en form av show case-spelning, så det ville väl inte trötta ut stackars influgna bolagsmänniskor som gnagde på gratis revbensspjäll och drack vin.

Det var inte helt lätt att få till intervjun igår. I korthet: dimma på Sturup leder till att Ryanair landar i Göteborg istället för att hämta oss i Malmö. Det får oss att ta en taxiresa till Kastrup för att flyga tii Gatwick med Sterling. Väl på Gatwick Express får jag veta att tyska Rolling Stone inte gått att få tag på så de vill ha sin tid för sig själva. Vår intervju flyttas till efter soundcheck. Väl framme betyder det att vi får sätta upp våra grejer i en loge full at folk och göra intervjun i samma fula rum samtidigt som partyt drar igång utanför dörren. Jag har inte sett materialet än, men jag har svårt att tro att det här blir det bästa vi gjort. Hoppas bara det blir ok. Alla inblandade förtjänar det.

Hann med att gå ett varv i skivaffären Phonica innan intervjun (spelningen var innanför själva affären, nerför en trappa). Köpte Moondogsamlingen som Honest Jon's släppt i år. Har inte hittat den på vinyl förrän nu. Rekommenderas varmt. Om du skeptisk på grund av de historier du hört så tycker jag du ska försöka lägga det åt sidan. Glöm det där med att Louis Hardin var en blind uteliggare som klädde sig som en viking för att inte behöva dras med messiasliknelsen han fick höra hela tiden. Det här är rytmisk, suggestiv och vacker musik inspelad mellan 1949 och 1995. Självklar och fantastisk musik.

Gjorde ett stopp på puben John Snow med några av dem som jobbar på Phonica efter spelningen. Vi skulle med på klubb också, men det drog ut på tiden med mat och snicksnack så vi lät bli. Såhär i efterhand känns det som ett vist beslut då Standstead Express rullade från Liverpool St. Station redan 05:10. Trött och med Upper crusts blaskiga kaffe och rätt smaklösa baguett i näven gladdes jag då åt den fantastiska viljans triumf som inträffat mindre än fem timmar tidigare.

Nu: Moondog - "The Viking On Sixth Avenue"

Steady as she goes

Själv på soffan. Av någon anledning läser jag fragment av andras tankar och erfarenheter. Kan inte sluta trots att jag mest får ont i magen. Det som känns som mest på riktigt av allt reduceras till ord av någon annan, för andra. Jag sa att jag inte vill det. Sanningen är väl att jag vill, men på något sätt som jag tycker visar verkligheten. Den som gör så förbannat ont ibland, men som samtidigt är finast. Den vi delar, men inte kan dela med andra. Den där som bara finns och inte riktigt kan berättas för andra trots att de med största sannolikhet har känt något liknande.

Hoppas hon kommer hem till mig snart. Funderar på att gå och lägga mig, men jag vill inte. Jag vill att allt ska vara bra och fint. Att hon ska komma lagom snart, vara glad och lysa i ögonen. Lagom berusad, lagom utomhuskall i sin tunna fina blå kappa. Jag vill inte vara lätt stressad av jobb och samtidigt känna den smygande känslan av oro. Att vara säker på att inte vara säker på någonting alls är aldrig kul. Varför kan jag inte vara trygg och säker alltid.

Hatar mig själv när jag vet att jag kommer fråga saker jag inte har nåt med att göra. Jag vet att jag är för nyfiken och har för lätt för att förstöra vilken stämning som helst med dumheter. Jag är en nojig osäker typ ibland.

Nu: Raconteurs - "Broken Boy Soldiers"

Climax of wizardry

Klubb igår. Library Tapes, Erik de Vahl och Volcano the Bear. Vulkanen var så jävla bra så de andra hamnade lite i skymundan. Lite folk bara. Hade hoppats på ett 50-tal till.

Alla var snälla och glada dock, själv gick jag in lite grann i min egen lilla värld när jag blev mer onykter än jag borde ha blivit. Jag tjabbade med justa band och besökare, spelade lite skivor och avslutade med lite ensamdans. Kvällen tog plötsligt slut och jag hamnade utanför en port utan svar. Hittade ett fönster att knacka på istället och snart nog var jag sovandes.

Jag spelade en låt av var och en av de här artisterna (i den ordning jag kom på dem, inte i den ordning de spelades):

Cut City
Caribou
ARE Weapons
Wizardzz
Liars
Lucky Pierre
Malcolm Middleton
TV on the Radio
Knife and Ape
Animal Collective
Pipettes
Prefuse 73
Battles
Black Dice
Mouthus
Sightings
Lady Sovereign
DJ Screw
Gnarles Barkley
Don Caballero
The Ladies
Bardo Pond
1999
Yellow Swans
Clipd Beaks
Psychic Ills
Trans Am
Suicide
Rapider Than Horsepower and Mae Shi
Blood Brothers
Noxagt
Excepter
Electrelane

Kvällen borde vara jobb, jobb, jobb, men jag vet inte. Tror kanske jag blir sittandes framför lite skön teve (eller datorn i vanlig ordning). Alternativet är födelsedagsfest hos bekant. Låter inte så lockande. Känner mig bättre med egen musik, kaffe och lite halvskum belysning. Borde kanske äta.

London på måndag. Ingen aning om vad jag ska prata om.

Nu: Replikants - "This is our Message"

Song for sunshine

Lite yr. Jobbar hemma. Lyssnar på allt jag hittar fram när jag letar efter annat. Planlöst söker jag efter information som ska få allt att falla på plats. E-postar febrilt om saker som jag inte har tid med. Ikväll ska jag bära piano. På måndag ska jag till London. Igår skulle jag ringt samtal som fått allt att vara i fas.

Stor förvirring. Vet inte om tänkandet på att jag har mycket att göra tar lika mycket tid som att göra grejerna. Om det bara var att beta av saker på en lista. Nu är det inte så.

Solsken i alla fall. Och ny klubb imorgon. Vill bara jobba, jobba, jobba. Står där och inte kunna göra annat än det som ska göras för stunden.

Skrattar åt eländet. Det är inte så farligt. Solsken i alla fall.

Timmar är tid som tickar iväg.

Förut: Clipd Beaks - "Preyers"
Nu: Belle and Sebastian - "The Life Pursuit"
Sen: Raconteurs - "Broken Boy Soldiers"

A heart has asked for the pleasure

Funderar konstant i flera led. Tanken som är ren är en sak, den egna tolkningen av den en annan. Den lärda bedömningen av den en tredje och andras uppfattning är en fjärde. När något kommer ut finns det med andra ord mängder med tolkningar av tanken. Långt fler än jag är kapabel till att tänka fram eller formulera teorier kring. Det enda de verbaliserade tankarna i dagarna leder till är att jag inte kommer fram till något som är av betydelse för andra, ingen förändring sker och jag blir mest trött på mig själv och mitt synsätt, mitt sätt att tolka och bedöma.

Mitt huvud blev idag till något jag inte har någon som helst nytta av. Insidan kändes lika attraktiv som skalet på en skrumpen passionsfrukt. Brun, hård och inte alls tilltalande på något som helst vis. Jag hatar att bli sådär övertrött av att vara svag, trött på mig själv och osäker i allmänhet. Borde koppla ifrån och jobba på som så många andra, men samtidigt, då förlorar jag det jag tycker om på samma gång.

Jag behöver en ventil, ett sätt att avreagera mig. Ett sätt att få ur mig allt det som gör ont i kroppen. Det som känns som ett virus eller ett slags slaggprodukt av de bra, upplyftande känslor jag hyser. Kanske är det inget, kanske är det är det frånvaron av något, men jag har mig själv att skylla. Om jag får vill jag ha mer, jag är angelägen och vill känna mig som en angelägenhet. Jag måste vara viktig och känna mig viktig. Jag måste vara delaktig i det jag delar.

Lyssnar på nya Mono för att gå igenom den växande högen. Rätt bra, funkar till sinnesstämningen. Stora crescendon. Lite trött på vad rocksektions instrumentalhylla erbjuder annars. MGR var visserligen riktigt bra, och jag lyssnar en del på Red Sparowes och Library Tapes inför kommande spelningar, men något saknas där.

Apropå spelningar. I söndags startade vi en klubb till. Eastern european standard heter den. Orsaken var att jag ville sätta Deltahead på scen i Vinylbaren. Blev bra, men för lite folk. Hann bara med ett par svängar sms som inbjudningsform.

Capote igår. Bra historia, men lite för rakt berättad och med för lite känslor och drama.

Förut: An Albatross (CD-R-promo för kommande släpp)
Nu: "You are There" - Mono

Báthory Erzsébet

iDEALfestival idag. Jobbade en del. Träffade goda människor. Tomas, Rick och Jocke. Shout outs!

Sunn O))) ville inte vara med på bild. Kom som en överraskning, särskilt när ingen talat om det förrän Greg Anderson själv sa det tio minuter innan vi skulle börja. Hundra pers hade pratats med, men ingen hade sagt nåt. Blev bra men totalt knas. Kontraproduktivt. Dylan Carlson var naturligtvis inte allt man hoppats på, trots att han fick sköta mötet... Stephen och Greg var söta när det pratade Earth.

Nu: tillbaka på hotellet från en öl på Klara, Cops på TV och karamellsmak i munnen.
Sen: sömn.

Land of some other order

Har varit kvällsjobb den här veckan. Eller i alla fall tisdag, onsdag och ikväll. Var måndagen tog vägen vet jag knappt. Jo, såg It's all gone Pete Tong. Medioker film måste jag säga. Om jag varit med i den svängen mer hade det kanske haft ett större värde, men nu blev den en tämligen misslyckad mockumentary.

Har varit riktigt trött i omgångar, men idag känns det bättre. Stängde av klockan när den ringde i morse och sov till halv tolv istället. Skönt.

Försöker förbereda mogondagens intervju nu, men fick just veta att det strular med andra grejer så jag har svårt att koncentrera mig. Kommer bli jobb på tåget imorgon, jobb in i det sista. Efter nästa vecka tror jag det lugnar ner sig lite. Ska bli skönt med lite tid över till annat än saker som måste lösas på stört.

Men först: helg i Göteborg! iDEALfestival! Det ska bli riktigt kul (hoppas jag). Har inte kollat kontot bara. Blir lätt dyrt att åka iväg.

På söndag har vi bokat in Deltahead på Vinylbaren. Den här gången under namnet Eastern European Standard. Public Display of Affections andra kväll blir ju Volcano the Bear och Erik De Vahl. Väntar på svar från ett band till, om det blir nej så nöjer vi oss med två. Helt ok det med. Ville bara tvinga med det tredje någonstans.

Tidigare: "30th December 2004" - Birchville Cat Motel w Lee Ranaldo.
Nu: "Hex: Or Printing in the Infernal Method" - Earth
Sen: "Black One" - Sunn O)))

Come down easy

Precis hemma från Liars i Lund. Grymt bra. Bättre än Köpenhamnsspelningen igår för att förväntningarna var så höga då.

Skön stämning i Köpenhamn i vilket fall. Det enda som var sjukt var att Angus trillade av den en och en halv meter höga scenen, på mig, sen ner i golvet. Axeln hoppade ur led, men han överlevde vilket inte är en självklarhet med den typen av fall. Köpenhamn i övrigt: vi gick på Chico's Cantina för att man ska få ölkran på bordet. Bluff! Fick vi inte alls. Dessutom var burriton den sämsta jag ätit. Skön dag annars. Charlies Bar, Grå Hal och Turbinhallarna var toppen.

Spelade skivor ikväll på Mejeriet innan giget. Söndag och skön stämning, drack lite vin och spelade konstiga kollage av hip hop-låtar och lite oljud från Brooklyn. Kul. Fick stå på scenen då bandet ville stå på golvet.


Nu: "Forged Prescriptions" - Spacemen 3

God hates a coward

Det finns en tjej. Hon snarkar i sovrummet. Trist när det var hon som piggade upp mig till att spela lite skivor och dricka gammeldansk. Kanske är det därför... Hoppas inte. Spelade nån Slayer, nån Pogues, nån Kiss, nån Devil Dogs... Jaja. Fattar grejen. Skulle kanske själv somnat. Reign in blood är ju en lång vaggvisa för trashers.

Ska sova nu. Kanske. Om jag kan.

Nu: "S/t" - Tomahawk.

Halleluhwah

Skyndade hem för att kunna hitta på nåt ikväll. Nio var bestämt. När jag satte igång mobilen efter dagens intervju fick jag reda på att planerna ändrats. Fint. När jag frågade (via textmeddelande) om vad den nya planen var kom inget svar på en och en halv timme, sen kom ett meddelande utan egentlig info. Såhär en tre timmar senare spelar jag mig igenom den tidiga Can-katalogen, äter torra danska skruvar, dricker finwhisky och funderar på vad jag kan jobba med just nu. Sensmoralen? För att undvika att bli utan nåt egentligt att göra får man planera efter eget huvud. Om man låter bli får man skylla sig själv.

TV On the Radio var tillmötesgående och ödmjuka. Eller i alla fall Tunde och Jaleel som jag fick träffa. Rätt standardmässig intervju, men vi hann prata om presidenten, orkanen, nazisttjejerna, black metal, David Bowie och den nya skivtiteln. Jag trodde att det var ett skämt att den ska heta "Return to Cookie Mountain", men så är det tydligen. Och så gästar David Bowie på någon låt då. Nån mer än jag som just tyckte att skivan om möjligt blev än mer spännande.

Insåg just att jag tänkt lyssna på ISIS på P3 live ikväll (måste säga att det låter lite luddigt). Lyssnar nästan aldrig på radio då alla ska vara så roliga hela tiden, men ISIS är ett av mina favoritband så satte på mig lurar nu. Det är den senaste Stockholmsspelningen, jag såg bara turnén i Lund och Roskilde. Den i Lund var den som gick på teve.

Hade tänkt mig en tidig kväll. Blir nog kanske lite Håkan Persson och sen i säng. Har jag väl börjat lyssna på P3 kan jag väl lyssna på en av de bästa på kanalen.

Tidigare ikväll: "Silent Shout" - The Knife
Före P3: "Tago Mago" - Can

Falling unknown

Glasgow var toppen. Den här gången med ska jag säga. Min andra gång där. Alltid intressant att återvända till en stad och ömsom känna igen sig och hitta, ömsom känna sig frustrerad för att inte veta riktigt var saker finns. Vädret var toppen och humöret därefter. Åkte visserligen en inte så uppmuntrande resa genom east end som räknas som en av de fattigare delarna av västra europa. Thatcherismen knäckte mängder av familjer som aldrig hämtat sig.

Var på Nice n sleazy med Mogwai och gjorde en kortare intervju (samma ställe som de spelat en hel del och dessutom samma ställe som de tog innersleavesbilderna till "Rock Action"). Efter det promenerade vi bort till deras studio Castle of Doom och fortsatte. Tror det gick bra, vi fick inte den där riktiga kontakten, men de var bussiga och skämtiga precis som jag hoppats. Märkligt det där med att träffa musiker vars musik betytt mycket under lång tid. Det blir liksom bara jobb och inget mer. Nästan roligare att berätta om det än att göra det.

Var skönt att resa dagen innan intervju. Trots att lördagens morgon bjöd på sviter från dagen innan. Premiären blev lite blötare än väntat. Visserligen var det klart värt det eftersom att klubbkvällen blev riktigt lyckad. De flesta var impade av Tyondai Braxton, trodde verkligen att han skulle vara lite extrem för många, men de flesta stod som klistrade.

Hemresan från Glasgow var inte så illa som man kan tro, trots 12 timmars kuskande. Vet dock inte vad man tjänar på att åka via Göteborg.

Gårdagen och dagen har gått åt till att febrilt försöka komma ikapp. Att-göra-listan är lång, men snart nog kommer jag att ha löst det mest akuta. Trist bara att en av orsakerna till att många saker satts åt sidan inte riktigt vill störa mig i mitt jobbande ikväll.

Snorig och trött men har heldagsmöte imorgon och intervju efter det i Köpenhamn. Kanske borde sova men tror att jag behöver läsa lite research. Fastnar barai tankar kring vad folk säger, vad de tror att de menar och vad de verkligen vill. De flesta är vanemänniskor som bara går på i tron om att de gör gott när de menar gott. De flesta av oss skulle behöva läras prata, tänka på andra sätt och tvingas till kompromisser och personliga nederlag. Det skulle vara lärande.

Köpte skivor för 1400 eller så på Monorail i Glasgow. Dyrt, men det är lätt att bli exalterad när det finns bra skivor på vinyl. Blev en del dubletter (alla Liars), men annars en del jag undvikit ett tag + Tropicaliaskivan från Soul Jazz. Betalade räkningar idag och insåg att jag kanske skulle hållt i kortet lite grann.

Imorgon kommer en drös skivor till. Om jag får en ledig dag eller två inom den närmaste tiden så har jag en del att lyssna igenom.

Tidigare: "The Iron Point" - Noxagt
Nu: "A Sun That Never Sets" - Neurosis
Sen: "75 Minutes: your weekly source for independent music" om Constellation.