Falling unknown

Glasgow var toppen. Den här gången med ska jag säga. Min andra gång där. Alltid intressant att återvända till en stad och ömsom känna igen sig och hitta, ömsom känna sig frustrerad för att inte veta riktigt var saker finns. Vädret var toppen och humöret därefter. Åkte visserligen en inte så uppmuntrande resa genom east end som räknas som en av de fattigare delarna av västra europa. Thatcherismen knäckte mängder av familjer som aldrig hämtat sig.

Var på Nice n sleazy med Mogwai och gjorde en kortare intervju (samma ställe som de spelat en hel del och dessutom samma ställe som de tog innersleavesbilderna till "Rock Action"). Efter det promenerade vi bort till deras studio Castle of Doom och fortsatte. Tror det gick bra, vi fick inte den där riktiga kontakten, men de var bussiga och skämtiga precis som jag hoppats. Märkligt det där med att träffa musiker vars musik betytt mycket under lång tid. Det blir liksom bara jobb och inget mer. Nästan roligare att berätta om det än att göra det.

Var skönt att resa dagen innan intervju. Trots att lördagens morgon bjöd på sviter från dagen innan. Premiären blev lite blötare än väntat. Visserligen var det klart värt det eftersom att klubbkvällen blev riktigt lyckad. De flesta var impade av Tyondai Braxton, trodde verkligen att han skulle vara lite extrem för många, men de flesta stod som klistrade.

Hemresan från Glasgow var inte så illa som man kan tro, trots 12 timmars kuskande. Vet dock inte vad man tjänar på att åka via Göteborg.

Gårdagen och dagen har gått åt till att febrilt försöka komma ikapp. Att-göra-listan är lång, men snart nog kommer jag att ha löst det mest akuta. Trist bara att en av orsakerna till att många saker satts åt sidan inte riktigt vill störa mig i mitt jobbande ikväll.

Snorig och trött men har heldagsmöte imorgon och intervju efter det i Köpenhamn. Kanske borde sova men tror att jag behöver läsa lite research. Fastnar barai tankar kring vad folk säger, vad de tror att de menar och vad de verkligen vill. De flesta är vanemänniskor som bara går på i tron om att de gör gott när de menar gott. De flesta av oss skulle behöva läras prata, tänka på andra sätt och tvingas till kompromisser och personliga nederlag. Det skulle vara lärande.

Köpte skivor för 1400 eller så på Monorail i Glasgow. Dyrt, men det är lätt att bli exalterad när det finns bra skivor på vinyl. Blev en del dubletter (alla Liars), men annars en del jag undvikit ett tag + Tropicaliaskivan från Soul Jazz. Betalade räkningar idag och insåg att jag kanske skulle hållt i kortet lite grann.

Imorgon kommer en drös skivor till. Om jag får en ledig dag eller två inom den närmaste tiden så har jag en del att lyssna igenom.

Tidigare: "The Iron Point" - Noxagt
Nu: "A Sun That Never Sets" - Neurosis
Sen: "75 Minutes: your weekly source for independent music" om Constellation.