Dirty little whirlwind

Tillbaka från Stockholm och inspelning med Antony Hegarty + Julia Kent på ett i stort sett folktomt Södra Teatern. Fyra låtar blev det. Jag fick välja en av dem. Kändes bra, ska bara bli bra TV också. Får väl se.

Spy Bar ska bli indiehak. Tror inte det kommer att funka, men electro är det nya gubb för den väl bemedlade medelklassen. Jag var där i fyra timmar i natt på Hansis 40-års fest. Lite kul var det. Träffade ett ex som genomgått en hemmamakeover. Har alltid varit snygg, men jag vet inte om jag uppskattade den nya versionen. Pratade fördomar och utseende en stund innan hon berättade om sina problem med sin kille. Det tog tid och jag orkade inte riktigt, men jag stod kvar. Har ju behövt en del stöd själv på senaste tiden.

Jag är en sån jävla drama queen. Vill ha all uppmärksamhet och vill vara eftertraktad. Jag vill välja utifrån flera bra saker som ger mig nåt. Ingen ska välja åt mig. Jag har nåt bra på gång som påverkas av mitt beteende, men vill veta mer vad som döljer sig bakom orden innan jag väljer att känna tillit på heltid.

Pallar inte att vara den sure. Lätt att falla in i den rollen när den är så förväntad.

Då: Trådlöst internet på tåget.
Nu: TV on the Radio (den nya, vet inte vad den heter)
Sen: Ett bett i det sura. Besök på hemmafest utan koll på varför. Antagligen för att jag är önskad. Vet inte om jag pallar, men känns som att alternativen är sämre. Vet fan inte om skjorta funkar, men har man munsår så får man försöka vara presentabel på nåt sätt. Skit. Varför duger inte jag som sällskap?