Såg This Is England istället för att gå på halvdana band. Det visade sig vara en bra idé. Filmen berättar på ett mycket bra sätt en enkel, rak och strippad historia. Inte mycket mer än en historia berättad med hjälp av ett fåtal skådespelare och en början och ett slut som sätter ramen. Jag saknade visserligen lite lull-lull. Lite scener som kunde hjälpa till med att sätta gänget i ramen och inte bara innanför. Men det är en bagatell. Se filmen om du kan.
Bloggen känns för närvarande meningslös och överflödig. Därför jag skriver så lite. Vet inte vem som läser, vem jag skriver för, eller varför jag skulle skriva här just nu.
Det händer saker. Jag tänker saker. Vill säga saker, men alltsammans känns fånigt och banalt. Varför skriva ner sina tankar när de bara är för mig (för det var tanken hela tiden)? Jag verkar inte få ut så mycket av det.
Det enda jag kan skriva ned är mina tankar kring det konstanta ifrågasättande av jaget. Det ifrågasättande som inte leder någonstan. Rollins sa (på et ungefär): "det man vill göra gör man så gott man kan." Det är den devisen jag försöker leva efter. Men då ska ifrågasättandet som sådant leda framåt. Inte bli till ett ändlöst stillastående när det kommer till utvecklande tankebanor. Peppjäveln måste fram, och det nu. Finns inget sen. Finns bara nu, nu, nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar