Din söndag 4 mars

Lex

Ratatat var riktigt bra. Även om jag kanske inte skulle tyckt det en dålig dag. Mycket gammalt mög som plockats fram ur den där garderoben. Många skelett som kanske är poser.

NOW! var bätte än någonsin i alla fall. Vi kom en låt in, och efter det var mer än halva setet bland det bästa jag hört på länge. Stockholm missar dem (antagligen), vilket är trist. För Stockholm.

Start Chopping

Jag såg den här bilden alldeles nyss och fnissade litegrann för mig själv här i soffan! Den där J Mascis är för söt ändå. Nu vill jag veta vad alla andra tuffa killar och tjejer spelar på för grejer. Blocket har dessutom visat att jag kanske har råd att köpa gitarr igen!

kolla: guitargeek.com/

Bliss in Concrete

På väg hem från jobbet sa den enda taxiservicen jag fick tag på att jag skulle ringa tillbaka. Om en timme sa kvinnan när jag frågade. När jag frågade igen så lät hon verkligen inte som att det var något att bry sig om.

En man som precis slutade sitt skift på ett annat program sa att han bara skulle åka en bit, så att det var ingen idé att åka med honom. Jag lät det passera, drog på mig huvan och chansade på att bussen från Jägersro center skulle gå 23:07 trots dåliga odds. Väl ute i snön med soundtracket från Flykten från New York i lurarna blev jag på gott humör. Vinden piskade snön i ansiktet på mig på det där lagom jobbiga sättet. Mannen i bilen hade ändrat sig ett par minuter senare och satte fart efter mig. Lovade en skjuts halvvägs, men fattade att bussarna nog inte gick, och körde mig därför nästan ända hem.

Trots att vädret gör mig glad så var det skönt att slippa gå de fyra kilometrarna hem genom industriområdet och Rosengård.

Do You Compute

Min dator vill inte prata med min telefon. Därför inga bilder på ett tag. Jag vill inte prata högt. Därför inga inlägg på ett tag. Kollar dessutom på det jag publicerat tidigare, och det ser för djävligt ut på PC. Alltså, det har säkert med min kompetens att göra (eller det har det såklart), men just nu skyller jag ifrån mig.

Det är mest jobb, jobb, jobb just nu. Det berättar jag inte så mycket om. Inte här. Dessutom inget att gnälla över. Allt som är jobbigt med jobbet beror på att jag inte gjort vad jag borde tidigare. Jag vet hur det ska planeras och utföras, jag har bara inte gjort tillräckligt. Jag har inte varit tillräckligt smart.

Pengarna är slut också. Mer pengar än jag hade. Eller såhär, jag gjorde av med pengar jag hade hoppats på att spara. Visserligen kände jag mig riktigt snygg för en kväll på grund av att jag spenderade en del, men jag vet inte om det var värt det. Kanske hade det varit det om jag inte tagit den där förbannade bilden på mig själv den där kvällen. Den där som visade att jag inte var riktigt så snygg som jag kände mig. Kanske var det El Condor som gjorde mig snygg just där och då.

Uppdatering: sen sist jag skrev har jag har druckit vin på ett kafé som var ett kontor som var en replokal, druckit en halv liter pastis som påbörjades i en skivaffär, sett på dålig reggae alldeles för berusad och pratat något osammanhängande med människor jag halvkänner. Jag har sett en film om rökningslobbyism och jag har haft klubb och spelat lite för tråkig musik för mitt eget bästa strax före någon ylade så att en drös människor gick. Jag har dessutom spelat ohälsosamt mycket Panda Bear och känt en del saknad.

So Come Back, I'm Waiting

Ska iväg på nåt party snart. Ska äta en macka först, har ingen aptit, men tror det kan vara bra. Tror kanske det vankas vin.
Senaste Okkervil River följde just senaste Hold Steady. Skivor jag gärna spelar ihop. Bra skivor med musik som inte riktigt är jag, men som brukar få mig att må på ett sätt jag gillar. Det enda minuset i ekvationen är att jag känner något, men inte ordentligt. Det är ingen riktig känsla. Bara aningen av en. Det plus ett uns av melankoli är ett minus.

DET HÄR ÄR EN DAGBOK.

Din söndag på söndag

Levitate

A rare return to form. A moment of clarity, or maybe only a sucessful attempt to stay normal and oddly superficial amongst friends.

Sagan Om Ringen

Träffade några vänner som höll mastringkalas på samma ställe som jag och Jonas åt middag på. Samtalet kom in på Ugglan, Bo Hansson, Erik Malmberg och han snubben från Alvglans. Klart jag följde med. Hade aldrig sett Bo Hansson tidigare (även osäker på om jag sett snubben från Alvglans, även om jag varit där vid tillfälle, men det måste varit åååratal sen). Kul att se, men Bo mår inget vidare, och det känns lite tragiskt. Mycket män där i alla fall. Gamla, skäggiga och galna.

Har du tänkt på att det är mycket kandelaber på bild på den här bloggen?

Din söndag 4 februari

Tomas Melinder, Idiot Kid, Jean-Louis Huhta och Ass. Det blev hur bra som helst. Tackar och bockar. Om du har en chans att se några av dem spela ihop tycker jag du ska göra det.

Lens Of The Unrectified Night

Idag är det ett år sedan jag på allvar förstod vad som var viktigt.

The Mangling Of Tasmanian Wolves

Dagens fynd måste ju ändå vara "The Invisible Pyramid: Elegy Box" för 175 kronor. 7 timmar och 36 minuter musik som inspirerats av naturförfattaren Loren Eiseley. 6 skivor med 31 artister som bidragit med varsin EP dedikerad en utdöende art inom djurriket. Boxen är lite av en släkting till Harmony of the Spheres-boxen som Drunken Fish släppte.

Här är listan på artister: Black Forest/Black Sea, Birchville Cat Motel, Wolfmangler, Loren Chasse, Bardo Pond, es, Andrea Belfi & Stefano Pilia, Sunken, Kulkija, Tomu Tonttu, UP-TIGHT, Flies Inside the Sun, Uton, mudboy, Steven R. Smith, Keijo, Doktor Kettu, My Cat is an alien, One Inch of Shadow, Fursaxa, Ashtray Navigations, Peter Wright, Geoff Mullen, Urdog, Miminokoto, Area C, Ben Reynolds, Seht, Avarus, Renato Rinaldi, Matt De Gennaro (hade de varit 32 hade de kunnat spela alla låtarna i Melodifestivalen. Det hade varit nåt).

Hello! We Move Through Weather!

Loves the busväder. I greet it with a smile. Vissa dagar är som om de vore gjorda för mig. Blöt rakt igenom skor och byxor, men jag kan inte annat än gilla det.

Hämta "Waiting For The 7.18" med Bloc Party här.

Giving It To You

Gick samtidigt som Håkan från jobbet för att vi åker samma buss. Pratade om att äta ute, men som vanligt blev det svårt att komma på en restaurang i Malmö, helst kring Möllevångstorget, som har mat för de som är hungriga och småkräsna. Det blev klassiskern Tempo och vi blev båda nöjda.

På vägen hade jag övertalat Håkan om att städning är tråkigt och att vi båda behövde en sväng på stan för inspiration. Jag hade tidigare på dagen pratat med honom om att Impra ("en förening till stöd, utveckling och synliggörande av kvinnliga musiker inom jazz/improvisation/elektronika/alternativ-musik") firade ett år i Malmö; precis som de tidigare gjort i Stockholm och Göteborg. Jag fortsatte därför prata om att det verkade vara en god idé att gå till Jeriko, betala sina 80 kronor och sätta sig ner en stund och hoppas på bra grejer.

Väl där med varsin latte i handen såg vi att det blev 10 kronor billigare att gå in om ett medlemskap i Malmös jazzklubb löstes samtidigt. Skumt tyckte jag, och funderade på att låta bli. Betala mina 80 istället. Malmös jazzklubb är säkert bra, men deras bokningar har aldrig lockat mig. De är rätt traditionella. Efter den funderingen kring traditionalitet skulle vi sett det hela som ett omen och gått igen. Det gjorde vi inte. Vi var där för att upptäcka.

En mängd artister och band skulle få 20 minuter var att spela sina låtar. De flesta av dem kvinnor. Bra tänkte jag för mig själv och tittade på Håkan när det första bandet slutförde sitt ganska trista triphopjazz-set. Vi sa inget. Väntade istället. Personen som presenterade det hela började svamla nervöst om en annan organisation på 80-talet som hette Harporna som hade gjort nåt som liknande det Impra försöker göra. De fanns tydligen bara under ett år för att deras ordförande dog. Nu skojade hon om det för att hon var ordförande för Impra. Efter det fortsatte hon med att introducera en orkester som mötts på en folkhögskola. Nya blickar mellan mig och Håkan. Det gick upp för mig att det här inte kunde bli annat än kompetent och tråkigt. Idel jazzgamlingar och vältvättade människor i bekväma kläder i rummet. Tror jag kände igen en handfull.

Bandet spelade sina två ganska standardaktiga låtar och jag sa till Håkan mitt i den andra låten att jag hoppades på nästa band eller artist kanske skulle de vara nåt som utmanade. När de väl klivit på och börjat spela förstod jag att det var några av posternamnen som stod där i hörnet och spelade någon form av visjazz. Då vände vi oss om och gick.

Det roligaste som hände var att jag la ut lite flyers på borden runt där jag stod och en dam tog upp en och började diskutera Metro, var det låg och så. Sen vek hon ihop och sparade flyern. Hoppas hon och hennes rödvinsdamspolare dyker upp på söndag. Om de gör det kanske de stannar 50 minuter, skakar på axlarna och går, precis som vi gjorde idag.

The Strangest Things

Jag lyssnar på kommande skivan av Radical Face. Önskar att alla kunde göra det just nu. Alla jag saknar. Alla som vill väl.

Önskar att jag fick sitta här och se dig somna till musiken, se dig sakta försvinna och bli alldeles stilla och lugn för en stund. Se dig vila lite innan det är dags att ta itu med ännu en dag.