Giving It To You

Gick samtidigt som Håkan från jobbet för att vi åker samma buss. Pratade om att äta ute, men som vanligt blev det svårt att komma på en restaurang i Malmö, helst kring Möllevångstorget, som har mat för de som är hungriga och småkräsna. Det blev klassiskern Tempo och vi blev båda nöjda.

På vägen hade jag övertalat Håkan om att städning är tråkigt och att vi båda behövde en sväng på stan för inspiration. Jag hade tidigare på dagen pratat med honom om att Impra ("en förening till stöd, utveckling och synliggörande av kvinnliga musiker inom jazz/improvisation/elektronika/alternativ-musik") firade ett år i Malmö; precis som de tidigare gjort i Stockholm och Göteborg. Jag fortsatte därför prata om att det verkade vara en god idé att gå till Jeriko, betala sina 80 kronor och sätta sig ner en stund och hoppas på bra grejer.

Väl där med varsin latte i handen såg vi att det blev 10 kronor billigare att gå in om ett medlemskap i Malmös jazzklubb löstes samtidigt. Skumt tyckte jag, och funderade på att låta bli. Betala mina 80 istället. Malmös jazzklubb är säkert bra, men deras bokningar har aldrig lockat mig. De är rätt traditionella. Efter den funderingen kring traditionalitet skulle vi sett det hela som ett omen och gått igen. Det gjorde vi inte. Vi var där för att upptäcka.

En mängd artister och band skulle få 20 minuter var att spela sina låtar. De flesta av dem kvinnor. Bra tänkte jag för mig själv och tittade på Håkan när det första bandet slutförde sitt ganska trista triphopjazz-set. Vi sa inget. Väntade istället. Personen som presenterade det hela började svamla nervöst om en annan organisation på 80-talet som hette Harporna som hade gjort nåt som liknande det Impra försöker göra. De fanns tydligen bara under ett år för att deras ordförande dog. Nu skojade hon om det för att hon var ordförande för Impra. Efter det fortsatte hon med att introducera en orkester som mötts på en folkhögskola. Nya blickar mellan mig och Håkan. Det gick upp för mig att det här inte kunde bli annat än kompetent och tråkigt. Idel jazzgamlingar och vältvättade människor i bekväma kläder i rummet. Tror jag kände igen en handfull.

Bandet spelade sina två ganska standardaktiga låtar och jag sa till Håkan mitt i den andra låten att jag hoppades på nästa band eller artist kanske skulle de vara nåt som utmanade. När de väl klivit på och börjat spela förstod jag att det var några av posternamnen som stod där i hörnet och spelade någon form av visjazz. Då vände vi oss om och gick.

Det roligaste som hände var att jag la ut lite flyers på borden runt där jag stod och en dam tog upp en och började diskutera Metro, var det låg och så. Sen vek hon ihop och sparade flyern. Hoppas hon och hennes rödvinsdamspolare dyker upp på söndag. Om de gör det kanske de stannar 50 minuter, skakar på axlarna och går, precis som vi gjorde idag.