måndag, maj 05, 2008

Go With The Flow



Var inte bara ros i lördags, här är den utlovade kritiken på scannad lapp (klicka så blir den större och läsbar)!

Jag har redan börjat läsa in mig på tips från den mentala coachen Stefan Pettersson för att kunna bli bättre nästa gång.

Lär dig att hitta och behålla flytet (The Flow)

Någon gång har du säkert upplevt att allt bara flyter, utan att du behöver tänka eller koncentrera dig utöver det vanliga. Du presterar bra och bekymmersfritt.

Visst skulle det vara skönt att kunna återkalla flytet när du behöver det som bäst?

Gör så här:

1. Tänk tillbaka på ett tillfälle när du upplevde flytet du nu skulle vilja ha tillbaka.

2. Se exakt samma sak du såg när du var där. Se det med dina egna ögon, hör precis vad du hörde när du var där, leta fram och känn känslan i kroppen som du hade när du var där.

3. När du nu ser, hör och känner: gör allt ljusare och ljusare, höj ljudet, dubbla känslan och låt den spridas i hela din kropp. Känn precis som du kände när du var på topp.

4. När allt är som mest intensivt säger du något till dig själv, t.ex. "fokus", "zonen", "laser", "flow" eller precis vad du vill och tycker passar.

5. Dubbla allt igen och knyt din hand hårt och säg ordet igen...

6. Gör den här övningen 5 gånger.

7. Avbryt och gör något helt annat. Du kan t.ex. sätta dig ner och skriva ditt telefonnummer baklänges.

8. Prova igen. Knyt handen säg ordet...

Att höja ljudet samt att sätta sig ner för att skriva sitt telefonnummer baklänges vet jag inte riktigt om det funkar när man spelar skivor, men mycket annat nyttigt här...

Skämt åsido. Inte är det roligt att folk blir upprörda när man spelar låtar (även om jag i vanliga fall tycker jag ofta att det är då musiken har substans, men nu klagade hon ju på allt, utförande, låtar, rubbet). Att alla inte dansar till allt, det är nåt man får ta, särskilt med så mycket folk i omlopp (fullsatt hela tiden på golvet, men svårt att se hur mycket folk som faktiskt dansar). Den här tjejen satte dock lite snabelben för sig själv genom att önska artister som faktiskt hade tömt golvet.

Drunken Buffoons är alltid bra. Så är det ju. Alltså, låtarna är alltid bra. Sen om genomförandet är helt 100, det är en annan femma. Vi letar inte efter den perfekta taktmixen, vi väljer bra låtar.

Mojo Love



Liten teaser med Lay Low (trots att det här är hela låten, den är kortare i programmet) från programmet om Reykjavík som går på fredag under namnet Musikbyrån presenterar: Reykjavík. Håll till godo!

söndag, maj 04, 2008

Free Jazz



Köpte en hög cd-skivor billigt på Skivesset häromdagen. Tre Brian Eno, Black Keys, Mugison och tre konstiga billighetssamlingar för en tia styck. Köpte "Free Jazz" med Ornette Coleman på Rundgång också. Två kvartetter improviserar i varsin kanal. Sida ett är del ett, sida två är del två. Fint det. På cd finns det en förstatagning också om man hittar rätt version.

fredag, maj 02, 2008

The Original Black Viking


Bilden stulen från SVT.

Jag spelade "The Original Black Viking" med Papa Dee igår direkt efter skojreggaebandet på Debasers födelsedagsfest. Dans utbröt. Märkligt. Drunken Buffoons var i övrigt i sitt esse (trots svårigheter med decibelgränsen och fri sikt fram till decibelmätaren). Vi spelade mängder med toppenmusik trots att vi inte hann med de sedvanliga sluthitsen (inget Smiths, Joy Division et al). Jag blev av med en vän för att jag spelade "Måndagsbarn" med Veronica Maggio, och Håkan spelade något urkigt han sa heter Park.

Vi fick en efterhängsen tjej vid båset efter två som talade om hur vi skulle göra för att få flow. Hon lämnade in en lapp i baren också. Hoppas på att kunna scanna den imorgon. Storchefen var nöjd i alla fall. Det är kul.

Lyssnar på: "Boss" - Magik Markers och James Brown live at the Apollo, 1962 (expanded version).

Musica Imperativa

Hur lätt är det att leta sig vidare när en skiva plötsligt benämns som modal hard bop istället för mer konventionella genrer? post-bop, modal music, avant-garde jazz, free jazz och andra benämningar, visst. Det kommer med territoriet, men plötsligt känner jag mig, igen, som en storögd och intet vetande 14-åring med katalogen från CBR i famnen.

Lyssnar på: "Conditions For A Piece Of Music" - Ultralyd. Norskt. Lagom modernt. Bra.

torsdag, maj 01, 2008

Ornette!


Ornette Coleman.

The Face Of The Bass



S:t Knut blir med skivbutik. Artikel om den finns på dyngan.se. då & då ska den heta, och efter vad som går att läsa ska de ha ett liknande utbud som Rundgång, kanske minus deleteds del i butiken. Sämre öppettider bara. Vet inte om de ska sälja både cd och vinyl. Antar bara det av någon anledning.

En del av mig hoppas ju på att det ska finnas plats för två butiker med ny vinyl, men det hade ju varit roligare om det blivit en nischbutik så att det var dit man gick för att handla metal eller vad det nu skulle vara. Framtiden får väl visa om det finns plats för dem bägge.

Skeptikern i mig säger att det, sett ur ett makroperspektiv, är att bre skivköparna väl tunt. Som det är nu så går de flesta nerds till Lilla Torg för sina begvinyler i mojofåran, och till Rundgång för nyare och smalare grejer.

Det är väl ingen hemlighet att Rundgång ligger mig varmt om hjärtat, och att det skulle vara sjukt synd om kunderna splittrades mellan två butiker. Jag tror att det skulle resultera i att vi om något år eller så inte har en enda butik.

Lyssnar på: Change of the Century" - Ornette Coleman. Enligt uppgift släppt på min födelsedag 1960. Det är samma gäng som spelade in "Shape...", och de spelades båda in samma år (om mina uppgifter stämmer). Tycker rent spontant att den är inte är riktigt lika fri som föregångaren, men med det sagt, Ornette Coleman, Don Cherry, Charlie Haden och Billy Higgins svänger och solar loss mer än nog för att glädja mig.