Öppna sinnen tar in allt mer eklektisk musik. Det är det bästa som hänt de senaste åren. Vem som skapar och vem som lyssnar är alltmer slumpartat. De som vill mest ger ut skivor för människor som lika gärna kunde vara deras vänner. Många köper eller byter musik med varandra, och andra ger tillbaka genom att sätta upp spelningar. Ofta skapar de också själva. Det blir till fantastiska mängder av musik som vi lite fult kan kalla referensmusik; musik som det är svårt att inte älska. Musik som skapas av valda delar av musikhistorien, och inte av gränser satta av tyckare.
Ibland går referensmusiken över gränsen och blir till duktig musik. Det händer oftast när oron sätter sig, eller när någon tycker till lite för mycket. Oftast någon som lite valhänt ska sälja musiken. Någon som försöker paketera musiken på ett lättfattligt sätt som ska passa en tänkt målgrupp.
Skramlig, lite enklare lo-fi har i år samsats med mer duktig musik på listorna, samtidigt som klassisk indierock fått de flesta att återigen höja näven och skråla. Det är inget tecken på att den mer eklektiska refensmusiken är på väg ut, snarare är det väl så att även den musiken kan ses i nytt, lite mer referensbetonat ljus. Det tillkommer ju alltid en nyare bit av historia vid sidan av att de äldre referenserna blivit allt mer lättillgängliga. Glasvegas är ju lika lite först med att göra stora ljudbyggen av gamla dängor som Jesus and Mary Chain; och Vivian Girls, Crystal Stilts och Wavves gör rätt i att spela in sin fantastiska, oljudsbestrukna och punkiga pop med den enklaste av utrustning, trots att många andra band låter renare och tightare med billig utrustning som kan användas av alla. Om musiken passar dem så ska den ut. Det finns publik för all musik.
Sen är det ju klart att det finns massor av aptråkig musik som inte ger mig någonting alls. Hur smart eller eller innerlig den än må vara. Hur många som än skriker om storhet och klassiker. Den typen av musik har 2008 haft gott om, liksom vi som vanligt fått gott om skivor från kompetenta singer/songwriters. Året har väl också gjort sig känt som ett mellanår, med bra skivor från riktigt bra band som kanske medfört ett uns av besvikelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar