Merriweather Post Pavillion

Att få höra "Guys Eyes" på skiva till slut är precis så glädjande som jag hoppats. Jag hade låten med i Musikbyrån efter vi spelat in några låtar med Animal Collective på Loppen, antar i fjol. Efter det har jag hört den spelas live igen, men i en något annorlunda version. Eller jag har för mig att det var den i alla fall. På Berghainspelningen i Berlin flöt ganska mycket ihop i en rätt hård dansattack. Vi var rätt förvånade, men glada. Snopna av att de spelade relativt kort set. Jag älskade det, men när förhoppningarna inför var näst intill omöjliga att infria så gick åtminstone jag därifrån med en förvirrad känsla av utmattning. Som att jag äntligen fått det där underbara avklarat till slut, men att njutningen borde varit ännu större än den faktiskt var. Låter som att jag är negativ, men det är jag inte. Svårt att vara ett dedikerat fan.

"Merriweather Post Pavillion" är förutom en anrik utomhusscen i Columbia, Maryland, även namnet på Animal Collectives nya skiva. Den innehåller inga dåliga låtar. Däremot har jag (efter en lyssning) fått för mig att "In the Flowers" och "Bluish" är mindre bra. Men det vet jag såklart inte än. Säkert är att det här är ännu en bra skiva av kollektivet som kommer hålla mig i sitt grepp i månader framöver. Den är inte helt olik de två senaste fullängdarna eller den senaste med Panda Bear: "Person Pitch". Kanske är den mer lätt i sin framtoning än en sammanslagning av de tre skivorna. Den är ljus, lekfull utan att vara särskilt experimentell, mer låtbaserad men med albumflyt utan att offra något på vägen, men framförallt lätt på nåt sätt. Som vikt alltså. För örat. Svår skiva att inte gilla med andra ord.

Igår fick jag avin, idag hämtade jag skivan. Nu stannade den till i slutet av sida fyra, och det är dags för spelning nummer två. "Guys Eyes", "Summertime Clothes" och "Brother Sport" känner jag igen sen tidigare, utan att de för den delen sticker ut som att inkludera en gammal EP eller så (det är kanske det värsta, när låtar ska tävla sinsemellan på en skiva). Nu har jag lagt på A1 igen och ska snart lägga mig på soffan (efter att först ha konstaterat att jag hade fel angående "In Flowers" samt att det verkar vara rusning på gratisfilerna som jag försöker ladda ner). Önskar att det är dags för den där konserten i närheten som det ryktas om, tills dess får jag drömma mig tillbaka till de fantastiska spelningar jag faktiskt redan sett i Malmö, Roskilde, New York, Köpenhamn och Berlin. Hoppas listan drygas ut. Snarast.

Ny sida för "Merriweather Post Pavillion".
Animal Collective på MySpace.

Merriweather Post Pavillion, stället.

High Five 090123

MATTIAS HELLBERG & THE WHITE MOOSE + THE BRANDED
DJ IS OK (HIGH FIVE CREW) + DJ THÖRNTABLE

Det blir riktigt hederlig garagerock som uppvärmning till Mattias Hellberg & the White Moose nästa fredag på High Five!

The Branded debuterar äntligen på Debaser Malmö trots att de är från Malmö. De har på nåt sätt verkat lite under radarn för de flesta, trots att de spelat en hel del. Trist då de definitivt förtjänar mer uppmärksamhet. Grym 60-talsgarage är vi inte direkt bortskämda med här i den smutsiga södern, och det är kul att haffa dem strax innan de drar på en europasväng.

En paus på en månad har känts rejält, men rostiga har vi inte hunnit bli. Jag förstår ju redan att det blir en bra dubbel och hoppas på ett riktigt lönefredagsmayhem. Som vanligt är det gratis till 22.

Mattias Hellberg & the White Moose
The Branded

PS. Grattis på 50-årsdagen Motown! DS.

Where The Action Is?

Jaha. Den var ju inte alls så tråkig som jag trott den där Guldbaggegalan. Jag kan däremot erkänna att jag inte sett en enda av de filmer som var nominerade. Svensk film har äcklat mig så mycket i sin självgodhet så länge och ihärdigt att jag blivit helt ointresserad. Jag vet att jag missar bra och udda filmer, men jag har svårt att piska upp intresset. Nu vill jag se några av de som nominerades (och vann), så min inställning är väl på väg att ändras. Vi får se.

Själva galan hade ju några "gömma sig bakom kudden"-ögonblick såklart. Några tacktal som var under all kritik, men de bra vann över de dåliga. Komikerhumorn var ju även den uthärdlig, till och med smårolig någon gång. Det var inte illa.

Vi gjorde för övrigt en lista till vår irländska vän Billy i somras på svenska klassiker han borde se. Vet att han betar av listan med glädje. Tanken var att han måste se filmer som "Repmånad" och Morrhår och ärtor" för att kunna förstå hur det är att vara svensk. Han kan ju inte bara se Bergman och Roy Andersson. Ett sånt tilltag skulle visserligen vara svenskt på riktigt. Vi är ju väldigt bra på historierevisionism i det här landet. Särskilt kulturell sådan.

I morgon bitti far jag till Danmark igen för lite mer kurs. Dags att göra ett försök till att sova med andra ord. Svårt såhär tidigt. Har alltid haft det. Vill ju egentligen mest sätta mig ner och lyssna på "Kill City"- Iggy Pop & James Williamson som jag fick på posten häromdagen. Har ju faktiskt ALDRIG hört den.

På tal om att inte ha hört, jag föll för frestelsen att lyssna på nya Animal Collective i lördags i gott sällskap. Idag ligger vinylen på postICA. Jag kunde ju ha hållit mig ett par dagar till så hade jag fått den där känslan jag hoppades på, ni vet den där som knarkades förr. Olyssnat fanns vetskapen om att det var bra det som köpts. Nålen sattes mot vinylen och gläjen eller förvirringen spred sig kroppen.

Lyssnar på: "Let's Go Baby (Where The Action Is)" - Robert Parker (låt)

Raoul Duke

Såg "Gonzo: The Life and Work of Dr. Hunter S. Thompson" Den infriade nog de flesta förväntningarna, även om den var lite lustigt filmad ibland. Många intervjuer i filmen som var roliga och relevanta, men också rätt mycket helt fantastiskt arkivmaterial. Bland annat när Hunter S. Thompson får möta en Hells Angel i TV. Kul att se.

Mycket av filmen handlar om personen Hunter, hur han levde sitt liv, men också om journalistens inställning till vad han företog sig. Ja, hela gonzogrejen fick ju rätt mycket tid också (titeln på filmen säger egentligen precis vad filmen handlar om). Roligt att Steadman var med, han som gjort alla underbara teckningar, och det var ju han som var med på ett hörn när gonzon föddes. I övrigt var det ett långt parti i filmen om hans arbete kring valet 1972 som jag gillade mycket. Särskilt att han hittat på saker om en usel kandidat han gillade, för att sen sprida rykten om honom som han sen tryckte som hörsägen.

Hunter S. Thompson hade ju en fax tidigt. En så kallad Mojo Wire. Tror han fick den när han jobbade åt Rolling Stone, roligt på nåt sätt då de har sin fax med i filmen "Almost Famous" (de är ju så glada över att de har en maskin som skriver en sida på "så snabbt som sex minuter!"). Hunter skjuter sin. Roligt att återigen se folk bryta ihop över ny teknik, särskilt nåt så festligt som en ur-fax. Amerikanerna använder visserligen fortfarande fax, så de tog nog den på stort allvar till slut.

Tog en sväng på klubben Supersoul på Debaser igår efter tex-mex och film. De spelar verkligen blandat. Det mesta går mig helt förbi. Sen spelar de plötsligt helt fantastisk musik en stund. Lite för sällan det händer bara, annars hade jag kanske gått dit oftare.

------------------
Rättning: Korrigerade just det där om att Hunter S. Thompson faktiskt sköt sin skrivmaskin. Det var först senare han valde att ta sitt liv med pistol. Det hade den här gången inte med saken att göra. Plumpt. Förlåt.

Vila i frid

Ron Asheton är död. Han blev inte äldre än 60. Jag fick veta det nu. En hjärtattack i hemmet sägs det, och tydligen inträffade det för ett par dagar sen. Märklig sammanträffande att jag precis läst en del om hans liv i boken om Iggy Pop. Vet inte om han fortfarande tog droger och bodde hemma, men det spelar inte så stor roll. Hans gitarrspel lever vidare hos tusentals, kanske hundratusentals gitarrister världen över. Själv snodde han snyggt, och spelade som ingen annan. Framförallt med The Stooges. Om du inte tror mig, lyssna på exempelvis "Funhouse", världens kanske allra bästa skiva. Tack så mycket Ron.

Rolling Stone minns Ron Asheton här.

Cock In My Pocket

Avslutade till sist "Open Up and Bleed" igår. Paul Trynkas bok om Iggy Pop. För fans av framförallt The Stooges och tidiga Iggy Pop är det här bitvis riktigt bra och underhållande läsning. Lite torr ibland kan jag tycka då alla fakta verkligen ska med. Kanske kunde några av de gamla flickvännerna fått utebli. Bäst är väl de passager som redovisar de händelser som jag tidigare vetat för lite om och de tidiga dagarna i Ypsilanti/Ann Arbor/Detroit. Glad över att det inte blir ett kapitel pepp och resten gnäll i alla fall. Musikbiografier blir lätt så.

Trynka har gjort 70000000 intervjuer med folk kring James Österberg/Iggy Pop, från späd ålder till idag, men han har fått minimalt med intervjutid med huvudpersonen själv. Det är trist, men kan också vara en sätt att få en historia närmare sanningen. Inte heller inflytelserika storheter som David Bowie kommer till tals, kanske av samma skäl. En rik biografi har det blivit i alla fall, och rätt mycket handlar om de två sidorna av samma man.

Svårt ibland att veta vem som sagt vad visserligen då Trynka använt sig av äldre intervjumaterial som inte gjorts för boken, plus att det är en hel del fakta som jag inte har koll på, och därmed inte riktigt vet var han har fått sin sanning ifrån. Saftigt kapitel med källhänvisningar dock, så det är säkert kosher i sin helhet.

Bra bok. Tar en stund att läsa. Rekommenderas.

Läs intervju med Paul Trynka om boken här.

PS. Såg Dom kallar oss artister med The Hellacopters igår också. Gillade delar av programmet, men jag var nog inte målgruppen. Kanske borde skriva nåt om det också. Får se om det blir av. Annars: Vila i frid The Hellacopters! DS.

The Electric Proletariat Rides a Velvet Chariot

Klämde ur mig en version av min krönika till pressreleasen till "Grand Letdown", Scraps Of Tapes kommande. Den första var i flummigaste laget. Den andra var bättre, men kanske lite säljig.

Kul att få frågan, men sen ska det skrivas också. Tar alltid emot något, hur roligt det än känns innan eller efter. Skivan kommer i mars tror jag. Bra, helt klart ett steg framåt. För fans av Fireside och senare Mogwai är den given (jag säger det som nåt positivt, men det kanske är uppenbart).

Första dagen på jobbet igår. Lång dag med möten, så jag fick inte mycket tid till att lösa måsten. Hade tänkt gå dit tidigt idag, men somnade sent, och är fortfarande helt slut. Rätt vanligt såhär i början på säsongen visserligen. Vända på dygnet och allt sånt där kan ta tid.

Lyssnar på: "The Family Album" - An Albatross.

Being Is More Than Life

Det blev en stillsam tillställning framför brasa på tre i en villa i Båstad på Nyårsafton (fem om hundarna räknas). Det dracks öl, åts tex-mex och spelades nedladdat från husets PC. Blev allt från gammal Thåström till Fugazi. Lång stafett enligt modellen "två låtar var, repetera". Champagnen var gammal och fin med smakade dåligt. Maten och sällskapet var desto bättre. Bara en som saknades, men hon var sjuk och långt borta. Snart hemma igen.

Nu är det dags att ta tag i 2009. Eller ja, det får vänta till imorgon såklart, idag blev det pizza och en del TV.

Inledde annars året med att spela lite Baby Grandmothers. Bra skit. Blev sugen på den efter att ha sett Loffe gå loss tillsammans med Bo Hansson i gamla klipp på Stjärnorna på slottet. Fråga mig inte hur det där fungerar. Borde faktiskt köpa vinylen som kom halvnyss då jag vill ha mer än det jag har, den innehäller ju: "...deras unika, stenhårda liveinspelningar gjorda på Filips, deras omöjligt rara singel och en mycket obskyr liveinspelning från Finland."

Gott nytt folks.

"Baby Grandmothers existerade från september 1967 till maj 1968 och var i stort sett husband på den psykedeliska klubben Filips i Stockholm. I januari 1968 gjorde dom en tredagars turné tillsammans med Jimi Hendrix och Mecki Mark Men.

Med M.A. Numminens hjälp lyckades de få till en singel som spelades in i Helsingfors i mars 1968. Kenny Håkanssons förstärkare gick dock sönder under inspelningarna, något som kan höras på singeln. Därför blev det tyvärr ingen LP för gruppen. Baby Grandmothers gick sedan ihop med Mecki Bodemark och blev den nya upplagan av Mecki Mark Men."

FACIT 2008

Musikbyråns redaktion finns kvar i tanken och har kvar samma önskan att tipsa. Därför gjorde vi en lista även i år, men den här gången tillsammans med lite annat löst folk. Inte för tv, utan för att det är kul. 18 av de tillfrågade lämnade in listor.



1. Glasvegas - "S/t"
2. Håkan Hellström - "För Sent För Edelweiss"
3. Fleet Foxes – "S/t"
4. Markus Krunegård - "Markusevangeliet"
5. Vampire Weekend - "S/t"
6. Bon Iver – “For Emma, Forever Ago”
7. Satyricon - "The age of Nero"
8. Division Of Laura Lee – “Violence Is Timeless”
9. Frida Hyvönen - "Silence is Wild"
10. Burst – “Lazarus Bird”

11. Fucked Up - "The Chemistry Of Common Life"
12. MGMT - "Oracular Spectacular"
13. Death Cab For Cutie - ”Narrow Stairs”
14. Hercules And Love Affair - ”S/t”
15. Sigur Rós - "Með Suð í Eyrum Við Spilum Endalaust"
16. Joel Alme - ”Master of Ceremonies”
17. Pascal – “Galgberget”
18. Raphael Saadiq - "The Way I See It"
19. Cut Copy - "In Ghost Colours"
20. Foals – “Antidotes”

21. Lykke Li - "Youth Novels"
22. Lil’ Wayne - "Tha Carter III"
23. High Places - "S/t"
24. Spiritualized – “Songs In A&E”
25. Nordpolen - "På Nordpolen"
26. Fuck Buttons – “Street Horrrsing”
27. Sebastien Tellier - "Sexuality"
28. Wildbirds & Peacedrums - "The Snake"
29. No Age - “Nouns”
30. Hate Eternal - ”Fury and Flames”

31. The Haunted – "Versus"
32. Q-Tip - "The Renaissance"
33. MoHa! – “One-Way Ticket to Candyland”
34. The Gaslight Anthem – "The ’59 Sound"
35. Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio - "Du har blivit stor nu (en kamp!)"
36. Masshysteri - "Vår sida av stan"
37. Esau Mwamwaya och Radioclit - "Are the Very Best"
38. Damn! - "Let's Zoom In"
39. Erykah Badu - "New Amerykah:Part One (4th World War)"
40 . T.I. - "Paper Trial"

41. Mogwai – “The Hawk Is Howling”
42. David Sandström Overdrive - ”Pigs lose”
43. Duffy - "Rockferry"
44. The Bronx - "S/t"
45. Menahan Street Band - "Make The Road By Walking"
46. Veronica Maggio - "Och vinnaren är..."
47. Toumani Diabaté - "The Mandé Variations"
48. Kelley Polar - "I Need You to Hold On While the Sky Is Falling"
49. Cult Of Luna - ”Eternal kingdom”
50. Grand Archives - "S/t"

De som röstat är:
Dan Andersson, Jonas Appelqvist, Magnus Broni, Jenny Damberg, Eric Fallander, David Hagberg, Patrik Hamberg, Sara Kokk, Thomas Lundström, Per Magnusson, Fredrik Norberg, Mikael Nordlander, Tom Pyl, Jonna Sima, Klas Sivertson, Kal Ström, Håkan Thörn, Patrik Wirén.

Årets skivor 2008

Den här listan ska helst ses som tips på 25 bra skivor från 2008. Nummer ett är såklart bättre än nummer 25 på listan, men varför en viss skiva kommer före en annan är i många fall slump baserad på känsla.

Yeasayer är för övrigt bäst i år. Så är det bara.



1. Foals – “Antidotes”
2. Burst – “Lazarus Bird”
3. Pascal – “Galgberget”
4. Bon Iver – “For Emma, Forever Ago”
5. Vampire Weekend – “S/t”
6. Fuck Buttons – “Street Horrrsing”
7. Mogwai – “The Hawk Is Howling”
8. Glasvegas –”S/t”
9. No Age - “Nouns”
10. Markus Krunegård – “Markusevangeliet”
11. Spiritualized – “Songs In A&E”
12. Ass – “My Get Up and Go, Just Got Up and Went”
13. Bad Dudes – “Eat Drugs”
14. Genghis Tron – “Boarding Up the House”
15. Ville Leinonen – “Suudelmitar”
16. Division Of Laura Lee – “Violence Is Timeless”
17. Alexander Tucker – “Portal”
18. Bonnie ‘Prince’ Billy – “Lie Down In the Light”
19. Erik Levander – “Kondens”
20. MoHa! – “One-Way Ticket to Candyland”
21. High Places – “S/t”
22. Cult Of Luna – “Eternal Kingdom”
23. The Kills – “Midnight Boom”
24. The Oh Sees – “The Master’s Bedroom Is Worth Spending A Night In”
25. The Sword – “Gods of the Earth”

Utanför regler, lyssnat för lite eller strax utanför topp 25: Black Angels. Karl Blau. Crystal Castles. Crystal Stilts. Grouper. Jay Reatard. Torche. Vivian Girls. Wildbirds & Peacedrums.

10 minnesvärda spelningar 2008

Jag har sett väldigt många spelningar även i år, och det är inte lätt att välja några av dem. Påminn mig gärna om andra spelningar ni vet att jag upppskattat. Ordningen är kronologisk.

Yeasayer. Debaser Malmö.
Har sett dem fyra gånger i år vad jag minns. Den här var först. I konkurrens med två av de andra gångerna kan jag utropa dem till att ha gjort årets spelning.

A Place to Bury Strangers. All Tomorrows Parties, Camber Sands, England.
Ruggigt högt och oväntat bra. På Medis nu i höst var de lika bra, men det var inte lika högt.

Foals. Accelerator the Big One, Münchenbryggeriet, Stockholm.
Bästa giget på Accelerator i år. Jag vet inte vad det är med det här bandet, men jag gillar dem riktigt mycket, och live visade de sig vara precis så bra som jag hoppats.

Liars. Roskildefestivalen, Danmark.
Jag har sett dem massor av gånger de senaste åren, de flesta gångerna är minnesvärda. Den här var mest party och extas. Relativt oväntat faktiskt.

bob hnud, Roskildefestivalen, Danmark.
Klassisk återkomst. Kanske bäst på festivalen.

My Bloody Valentine, Roskildefestivalen, Danmark.
Klassisk återkomst II. Äntligen fick jag se dem.

No Age, Health, Mae-Shi. Pustervik, Way Out West, Göteborg.
Årets kanske bästa kväll.

Holy Fuck. Storan, Way Out West, Göteborg.
Fantastisk spelning som levde upp till peppen inför (av någon anledning kom den här spelningen upp i minnet något starkare än den i Roskilde, vet inte varför, för när jag tänker efter var jag nog än lyckligare då. Märkligt sånt där).

Animal Collective, Berghain, Berlin.
Ytterliggare en sjukt bra spelning med Animal Collective. Den här gången på technoklubb. Märkligt och underbart.

The Hellacopters, Debaser Medis (matinéspelning, lördag), Stockholm.
Jag vet inte om den här var bäst, jag såg tre spelningar på den sista turnén och intrycken flyter ihop. Koncentrationen och antalet kända ansikten som ömsom log och ömsom förstod allvaret i att det är över nu får mig att välja den här. Det slog även mig häromdagen att jag ALDRIG kommer få se The Hellacopters igen. Det är för jävla sorgligt på nåt sätt.

Året var 2008

Öppna sinnen tar in allt mer eklektisk musik. Det är det bästa som hänt de senaste åren. Vem som skapar och vem som lyssnar är alltmer slumpartat. De som vill mest ger ut skivor för människor som lika gärna kunde vara deras vänner. Många köper eller byter musik med varandra, och andra ger tillbaka genom att sätta upp spelningar. Ofta skapar de också själva. Det blir till fantastiska mängder av musik som vi lite fult kan kalla referensmusik; musik som det är svårt att inte älska. Musik som skapas av valda delar av musikhistorien, och inte av gränser satta av tyckare.

Ibland går referensmusiken över gränsen och blir till duktig musik. Det händer oftast när oron sätter sig, eller när någon tycker till lite för mycket. Oftast någon som lite valhänt ska sälja musiken. Någon som försöker paketera musiken på ett lättfattligt sätt som ska passa en tänkt målgrupp.

Skramlig, lite enklare lo-fi har i år samsats med mer duktig musik på listorna, samtidigt som klassisk indierock fått de flesta att återigen höja näven och skråla. Det är inget tecken på att den mer eklektiska refensmusiken är på väg ut, snarare är det väl så att även den musiken kan ses i nytt, lite mer referensbetonat ljus. Det tillkommer ju alltid en nyare bit av historia vid sidan av att de äldre referenserna blivit allt mer lättillgängliga. Glasvegas är ju lika lite först med att göra stora ljudbyggen av gamla dängor som Jesus and Mary Chain; och Vivian Girls, Crystal Stilts och Wavves gör rätt i att spela in sin fantastiska, oljudsbestrukna och punkiga pop med den enklaste av utrustning, trots att många andra band låter renare och tightare med billig utrustning som kan användas av alla. Om musiken passar dem så ska den ut. Det finns publik för all musik.

Sen är det ju klart att det finns massor av aptråkig musik som inte ger mig någonting alls. Hur smart eller eller innerlig den än må vara. Hur många som än skriker om storhet och klassiker. Den typen av musik har 2008 haft gott om, liksom vi som vanligt fått gott om skivor från kompetenta singer/songwriters. Året har väl också gjort sig känt som ett mellanår, med bra skivor från riktigt bra band som kanske medfört ett uns av besvikelse.

Growing Closer

Nä, lyssnar inte på Humble Pie just nu, men jag tyckte citatet funkade. Jag kommer snart att publicera här igen då det uppenbarligen verkar som att jag kan logga in! Har haft lite problem med det. Några årsbästa på väg att plåga er med. Jag lovar.

Hologram Buffalo

Sitter hemma och dricker en Hoegarden Grand Cru. Köpte den på nån butik i Holland vi stannade på häromdagen. God öl måste jag säga, och trevligt att få köpa den utanför Sverige. På många sätt och vis. Var kul och bra att få åka en sväng med Cut City även om det bara var tre datum. Skönt att komma bort. Skönt att jobba lite med kroppen (eller vad man nu ska säga). Funderade inte så mycket på nya reportage. I Metz var de bäst på mat. I Amsterdam var de mest party. Alla var snälla.

Ska snart se Thee Silver Mt. Zion på Debaser, men vet inte om jag kan stanna så länge. Har mycket att göra, och ska tur och retur Orust innan klubb imorgon.

Lyssnar på: "Motion to Rejoin" - Brightblack Morninglight

Purple Rain

Som Svante Lodén sa, alla hade väl undrat om, och i så fall vem, som skulle sjunga den ikväll på En afton med Prince. Det blev Pauline. Bra val av låt av bra sångerska. Jag fick den där gåshuden jag hört om strax innan. Resten var bra också. Förutom att jag inte gillade den där andra låten Tingsek körde. Men det kanske bara var jag.

Lyssnar på: "S/t" - Glasvegas

Glasvegas

Det snackas för mycket och fildelas för lite. Nu köpte jag den på iTunes istället för att leta på lama bloggar. Hoppas den är bra. Verkar ju onekligen så. Sen är de ju skottar, och dem är jag ju alltid svag för.

Det här är en lam blogg. Jag delar inte.

Lyssnar på: "A Way Of Life" - Suicide

Eat Drugs

Jay Reatard live, ATP vs. Pitchfork 2008

Deleted Art släpper i dagarna senaste Bad Dudes på vinyl. 25 september tror jag det är sagt, men jag vet att skivan, som heter "Eat Drugs", finns på Rundgång redan. Riktigt bra är den i alla fall, så det är bara att köpa.

På tal om Rundgång, de har tagit in första singelsamlingen med Jay Reatard också. Köpte den igår, men det finns några ex kvar tror jag. Det rör sig om singlar som släpps 2006 och 2007. Släpps på In the Red. Några av låtarna är med på den fantastiska fullängdaren "Blood Visions"(som de också har i butiken om någon missat den), men i andra versioner. Jag har bara hunnit lyssna igenom samlingen ett par gånger, så jag kanske inte ska säga så mycket, men jag tycker singlarna är bra, om än inte lika bra som de på den strålande och intensiva "Blood Visions". Men det är klart, jag ville ju höra singlarna nån gång, och det här var det billigaste sättet.

Det kommer häpnadsväckande nog snart en singelsamling till med Jay. De sex singlarna som släpps på Matador ska samlas ihop. Kommer i oktober tror jag.

För att släppa det här med Jay nu, så kan jag väl säga att Denimzine har honom med i senaste numret. Artiklarna i tidningen är fortfarande lite väl slarvigt genomförda, men den blir mer och mer intressant för varje nummer. Finns ju ingen annan i Sverige som skriver om lika många intressanta band, så jag ska verkligen inte klaga. Lätt att kritisera för att den skulle kunna vara ännu bättre, så är det ju. Omslagsbilden till tidningen är förövrigt tagen av Jens Nordström. Fin, och framförallt duktig, kille.

Lyssnar på: "Good Bad Not Evil" - Black Lips

Animals (short version) - Minilogue

Director/Animator/Characterdesign: Kristofer Ström AE/Filmmaestro/Cutting: Erik Buchholtz Producers: Bart Yates, Nicholas Wakeham Studio: varelsen.com

Do It Allright

HIDDEN HAND/DELETED/RUNDGÅNG/SINGSANG GER:
MoHa! (NO/Rune Grammofon) + Jakob Olausson (SE/De Stijl) @ Studion, Malmö
Lördag 20 september, 20:00. Band: 21:00.
20 kronor.

Tror det är där det roligaste händer på lördag. Annars finns det nog andra nöjestips i lokalpressen.

Lyssnar på: "S/t" - Sonic Chicken 4. Äntligen trillade poletten ner.

Don't Think Lover

Pasta är alltså inte mat, och därmed billigare. Förstår jag rätt?