onsdag, februari 06, 2008

Where Youth And Laughter Go

Precis tillbaka från finalmiddagen på Við Tjörnina. Isländsk traditionell restaurang. Jag åt surhaj och sill till förrätt och saltfisk till huvudrätt. Hajen kom i fyra små kuber, som de små yatzytärningarna ungefär. Luktade ammoniak, men smakade verkligen inte så illa. Smakade inte mycket alls faktiskt. Lite unket. Den salta fisken var fantastisk torsk. Med två Gull på notan (Brennvin ingick) så kostade det 600 kronor. Verkligen inte billigt, men klart prisvärt för Island.

Seabearintervjun innan gick bra. Lite loj och avspänd. Var i Sindris pappas källarstudio. Han är fotograf. Båda pratar svenska då de bodde i Göteborg några år på 80-talet. Seabear har en minimal studio och replokal i en del av studion. Söt som deras musik. Varm och ombonad. Lovade ge Sindri snus senare ikväll. Han har börjat med det på senare år. Bra dumt, men så kan det vara ibland. Tjejerna var med också, Inga och Soli tror jag de heter. Orkar inte googla. Har säkert längre och svårare namn egentligen.

Fick skjuts från repan till restaurangen med en nyfådd vinyl i handen. Som jag tycker om mina vinyler.

Nu blir det snart Boston som det ser ut. Några öl, kanske lite sällskap och sen i säng. Imorgon är det resdag och på fredag är det en ytterliggare resdag. Till Stockholm. Vore bra med ledigt. Får se hur helgen blir.

Fresten. Jag är fortfarande inte säker på varför alla är så vansinnigt kreativa här. Svaret lurar där ute någonstans. Jag har en aning, men är inte säker.

Lyssnar på: "The Future Crayon" - Broadcast

Reykjavík 101



Öskudagur idag på Island. Barn klär sig som att det var Halloween och går in i affärer och sjunger för personalen för att få godis. Har hört en hel del versioner av traditionella visor, både inhemska och internationella, men det roligaste gänget var nog de som var svartmålade med afroperuk (bara en av dem hade en sån) och sjöng "Billie Jean". Hängde på skivaffären Smekklyesa kanske 20 minuter och jag tror kanske åtta, tio gäng med barn kom in under den tiden. Några affärer sätter upp lappar i fönstret för att tala om att de inte har något godis, då slipper de sång.

Sista dagen och jag har köpt de grejer jag skulle. Lite dyra skivor jag velat ha och en grön islandströja jag säkert aldrig kommer att använda. Besökte deras systembolag Vinbod också för köpa några inhemska öl. Verkligen torftigt utbud, men lite sött samtidigt.

Det var snabba ärenden på stan idag, finns inte så många affärer som är intressanta, och några av de som verkar intressanta hade stängt.

Svårt att fokusera på något förutom jobb just nu. Jobba funkar för att det är kul och stänger ute allt annat, men den övriga tiden är jag mest tyst och brydd. Tråkig stämning att vara i när jag äntligen fått komma hit, men det kan inte hjälpas. Hjärtat följer knappast vad hjärnan försöker säga. Det jävla internet hjälper mig inte att glömma heller. Eller envägskommunikationen som leder till en tystnad som berättar mer än vad jag villl höra.

Nu är det jag och tankarna i fyra långa timmar innan det äntligen är dags att jobba igen. Ironiskt nog är det Seabear som är resans sista intervju. Bandet vi pratat en del om, lyssnat massa på, båda tycker mycket om, men samtidigt bandet som genom sin närvaro hjälpt henne komma på andra tankar. Island förenar och för isär. Eller i alla fall är det så det känns just nu.

Jag längtar hem, men samtidigt vill jag helst slippa det mesta som har med Malmö att göra. Stockholm i helgen trots att jag inte har råd, och jag vet verkligen inte vad jag ska dit och göra. Har inte direkt något att erbjuda mina vänner i sällskapsväg. Är rätt tom.

Lyssnar på: "Lab of Love" - Skakkamanage

tisdag, februari 05, 2008

Sleepdrunk Seasons I

Pengarna försvinner snabbt i Reykjavik. Åt visserligen mycket gott och för rätt lite pengar nyss på riktigt goda Icelandic Fish & Chips. Fint ställe nere i hamnen som vet vad de gör, men lite utanför centrum, så de kan inte ta samma priser. Det kostade visserligen runt 150 spänn, så billigt var det inte.

Annat var det med lunchen idag. 140 kronor för den sämsta pasta jag ätit ute. Kanske någonsin. Geysir var en chansning då vi var tvungna att äta innan vi började filma Haukur, vår guide från bandet Reykjavik!, När han mötte upp skrattade han åt oss och sa att ingen äter där. Det förstår jag mycket väl. Jonas fick saltkött. En traditionell rätt som jag inte vet om den ingår i Þorramatur, den hedniska taditionen som bjuder att man ska fira Þorra i en månad runt den här tiden på året (kan börja mellan 19 och 25 januari och sluta mellan 18 och 24 februari). Gott var det tydligen.

Vi hängde med Haukur till deadlinestressade gratistidningsredaktionen Grapevine som han skriver för, pratade lite om den, och om vad han gör i övrigt. Efter det tog vi en tur från deras replokal i Sonets gamla lager vid klassiska Grand Rokk, vidare över till Sirkus och Barinn. Pratade om stan och lite sådär. Blir nog bra. Prata kan han.

Hann hem och vända på hotellet innan det var dags för múm hemma hos Örvar i bandet. Trevliga typer som pratade på och bjöd på kaffi precis som alla andra isländare. Kaffe är verkligen stort här. Kanske beror på att de tidigare bara drack Brennvin då ölen var förbjuden på ön fram till 1989. Nåt var de ju tvungna att varva med. múm var precis som de flesta andra vi träffat ödmjuka och vänliga. Lugna och sansade. Fint tycker jag.

Precis innan vi kommit fram till Örvars hus lyckades vi springa på den enda människa jag känner som bor på Island. Kändes lite suspekt, extra skumt att springa på henne då hon nyss fött barn efter att ha hållt sig inne det senaste halvåret. Känner henne bara ytligt, men det var märkligt för hon skulle ha hört av sig om isländsk musik för över ett halvår sen, det vill säga långt innan jag visste att jag skulle hit.

Nu ska skrivas lite vykort och softas inför morgondagen som blir den första lediga dagen. Eller den är inte helt ledig, men den enda intervjun är klockan sex på kvällen. Ska försöka shoppa lite om jag har råd, och hämta uppp lite skivor. Annars ser jag mest fram emot att prova hákarl med brennvin imorgon. Surhaj med brännvin kan ju inte missas.

Lyssnar på: Hjaltalín.

Rokk In Reykjavik


Kallt vid Geysir. Och fullt med folk.

Härliga tider, strålande tider. Eller nåt. Jag vet verkligen inte. Det är ju såklart så, men inte riktigt i sinnet. Island är kallt, och idag snögar det på hatten. Hemma fyller någon år och ser på ett isländskt band. Här träffar vi några andra.

Ólafur Arnalds spelade vacker för oss på flygel igår. Det blir bra tv tror vi. Efter det gick vi upp för Klapparstigur och såg att det brann det hos grannen till hotellet. Vi trodde det var här, och allt jag kunde tänka var att jag nu skulle vara tvungen att göra om mina intervjuer en gång till. Det visade sig att att det var några uteliggare som försökt tutta på sitt temporära hem. Varför är oklart. Jag tror kanske de försökte värma sig, inte elda upp kåken. Men vad vet jag.

En snabb titt på Grapevines hemsida visade att det minsann fanns ett ställe på stan som skulle ha god öl i massor. Klart vi gick dit. Mat har ju alla. Kaffi Brennslan visade sig ha stängt sen ett par månader tillbaka, så vi nöjde oss med ersättaren Brons.

Tapas utgjorde menyn. Jag fick in nån combo med jalapeno, mozzarella och pommes + tonfiskcarpaccio. Gott alltsammans. Jonas fick miniburgare, nåt lammspett med blåbärssylt och en cheesecake av något slag. Oortodoxt, men gott. Blev Viking till maten då de hade samma gamla trötta utbud; ja det var i alla fall vad vi fick veta av vår servitris (som hade Ozzy som tatuering på knogarna). Det visade sig vara fel en stund senare då vi fick veta att det gamla stället hade lämnat all öl i källaren! Raskt fixade chefen fram ett gäng sorter från valven, och jag fick en trevlig Weissbier och Jonas en porter. Sen bjöd huset på Vikings egna julöl. Inte så god, men gratis.

Efter en sväng på Kaffibarinn gick vi tillbaka hem till hederliga hotell Klöpp och såg ett avsnitt av Dexter innan det var dags för sängen.

Nu ska vi snart iväg på en lunch innan vi ska träffa Hakur från bandet Reykjavik!

Lyssnar på: 120 Days.

måndag, februari 04, 2008

Lýðveldið Ísland



Precis tillbaka från en inspelning med Lay Low på 12 Tonár, skivbutiken. Hon spelade "Mojo Love" för oss. Lät riktigt bra trots att hon dras med en förkylning. Lättjobbat eftersom att Johannes som har butiken är entusiast av rang. Gick därifrån med ett par skivor. My Summer as a Salvation Soldier (han jobbar för övrigt i butiken) och Rökkurrú som vi spelade in på en vind häromdagen.

Tidigare idag klarade vi av en intervju med Einar Örn of Sugarcubes fame. Han talade om att han inte gör så många intervjuer, men att han tyckte vi verkade ha en idé som han kunde ställa upp på. Gick riktigt bra, han är ett proffs förutom att han är riktigt trevlig och har en bister form av humor. Var ute på en balkong och gjorde intervjun. Vinden frös mina fingrar ordentligt, men det var bara att bita ihop. Det gjorde att vi hade Laugavegur under oss och viken i bakgrunden tillsammans med de mäktiga bergen.

Hann med ett besök på en vegorestaurang i hörnet Laugavegur och Klappastigur mellan jobben. Gott och lite skillnad från alla finvarianter av skräpmat vi ätit dyrt. Vi bor på Klöpp på Klapparstigur, så det mesta som är centralt är ruskigt nära.

När vi kom i torsdags gick vi direkt ut och åt på Vegamót. Hittade dit direkt, var som allt annat bara ett stenkast bort. Tipset kom från en vän på Aftonbladet Resa. Skulle vara resonabla priser och god hummerpizza. 60 kronor ölen och strax under 200 för en pizza har efter det visat sig vara just resonabelt i den här stan. Hummerpizzan var god, ölen Viking inte lika god (vi gick tillbaka till Vegamót i lördags för sen frukost efter inspelning provade kombinationen hummerburrito och Thule istället, och det var bättre. Hummerburrito är toppen). Vi brydde oss inte så mycket efter försenat plan och buss från flyget som gick sönder på vägen in. Minisallad på flyget hade inte riktigt gjort mig till en gladare människa. Vi hann också med att ta en öl med Haukur i Reykjavík! på Kaffebarinn. Haukur är vår guide så ville bara prata lite strunt med honom för att bekanta oss. Visade sig att han är en toppenkille, och kommer funka utmärkt som guide.

I fredags drog vi ut till förorten och det något anonyma hus som är Greenhousestudion. Vi träffade Valgeir Sigurðsson och Ben Frost där för att prata sound. De var mycket trevliga och lagom loja av att sitta där ute i sömninga förorten och ratta varsitt soundtrack. Var kul att träffa producenten som gjort några av det senaste årets grymmaste skivor. Han har bland andra spelat in Björk, Maps och senaste CocoRosie. Ödmjuk herre trots det. Vi tog oss därifrån efter ett par givande timmar. Tillbaka hem, dumpade grejerna och bestämde oss för en restaurang på Baldursgata, en gata som mest är bostäder. Þrír Frakkar visade sig vara rätt dyrt (runt 400 kronor), men det var gott. Jag åt en fisk av något slag, Jonas fick val. Galet på nåt sätt, men jag förstår honom. When på Island... Vi spottade Tiina Rosenberg från F! innann vi gav oss av, något vi tyckte var märkligt på Reykjaviks bakgator. Hon pratade politik.

Väl tillbaka på hotellet tog vi reda på var vi skulle, visade sig vara 100 meter bort. Födelsedagskalas på Barinn, och Reykjavík! skulle spela. Vi gjorde en intervju, spelade in livet som var i ett hörn på ett fyrkantigt rum och gladdes åt att det gick så bra, och framförallt att bandet var så bra. Några tekniska missöden tog ner oss på marken en stund, men efter det gav vi oss i kast med nattlivet. Stan som bara haft öl på uteställen sen 1989 vet hur man festar. Vi orkade bara med Barinn tills de började spela stadshotellsdisko från mitten av 90-talet. Följde med sällskapet till Boston ett par hundra meter bort, pratade svenska med ett par tjejer som bott i Finland och Sverige, och musik med en förvirrad fransos som hade Yngwie Malmsteen som idol. Sen gav vi upp.

Lätt tagna av den sena natten gav vi oss iväg på vad som skulle bli lördagens enda inspelning (på grund av sjukdom och hardcore). På en vind spelade vi in en låt med Rökkurró. Ja, efter att ha flyttat runt möbler och väntat på att de skulle få ordning på strängproblem som aldrig löste sig. Bra lät det i alla fall. Sa att vi skulle ses på Gavin Portland, Dys och I-Adapt på kvällen och tog en taxi till mat. Hungriga som få. Efter I-Adapt hade vi tänkt spela in Sudden Weather Change som har replokal på andra sidan väggen från giget betraktat. Det blev inget med det då de höll på mycket längre än väntat. Kanske inte så konstigt då det var deras avskedsspelning. Det stagedivades konstant, till och med ljudteknikerna var uppe och vände ett par gånger, och det gästades frekvent. Uppblåsbara badringar, hajar och plastsvärd for omkring och folk surfade iförda kalsonger och galna huvudbodnader. Roligt, men vi var trötta och insåg att kvällen kunde bli sen. Ställde in inspelningen till förmån för klippbilder som behövde tas medans det fortfarande var helg.

Igår tog vi en hyrbil och for iväg till Geysir, vattenfallet Gullfoss och Blå lagunen. Det var svinkallt, blåste hårt och snöade en del. Var kul att köra bil på landet, men inte lika kul för Jonas att ta klippbilder i halvstorm. De varma källorna var vad vi behövde i alla fall, och blev en bra avtrappning på strapatser som blev mer krävande än vi trott. For upp i Perlan när vi kom tillbaka också. En byggnad på en kulle som ser grym ut på utsidan, men som är rätt trist på insidan. Bra bilder över stan i alla fall.

Avslutade med mat på Oliver (precis runt hörnet på Laugavegur) som var dyrt och verkligen inte speciellt. Skaldjursrisotton var mer av en sopppa i djup tallrik. Provade Gull där och senare Egils lager på ett annat ställe efter att ha letat efter någon med resonabelt utbud på öl. Det finns inte. Viking, Thule, Gull, Egils Lager och Premium har vi provat. Tror alla är isländska. Alla är ungefär samma. Jaja, har inte den irländska puben bättre utbud än de vanliga tjeckerna på flaska så finns det nog inte så mycket att hoppas på.

Snart ska vi ge oss av och träffa Ólafur Arnalds på hans skola för en inspelning med flygel och stråkar. Blir nog fint. Sen ska vi göra av med mer pengar på mat.

Jag har tagit sjukt mycket bilder, men jag har naturligtvis inte tagit med mig sladden så jag kan föra över dem. Får vänta tills vi kommer hem.

Lyssnar på: Rökkurró - "Það kólnar í kvöld..."

onsdag, januari 30, 2008

My Friend Goo



Hon gillade inte bilden. Det gör jag.

Anima Animale

Vad innebär det att vara ärlig? Var går gränsen mellan att vädra sina tankar för att man tycker någon annan borde vara med i varje vändning i matchen, och att säga lite för mycket, lite för diffust och ändå lyckas ge den famösa sopan i mellangärdet?

Tror det har att göra med vad man är villig att offra. Så enkelt tror jag det är. Vad är meningen med att delge tankar som inte är satta i verket, eller ens är tänkta att sättas i verket? Vem vill egentligen veta detaljer som skadar mer än de hjälper? Är det ett försök att skjuta över ansvaret på någon annan? Kanske.

Island blev med ens en avlägsen och rätt kall ö igen. Peppen skjöts i sank innan lufthamnen ens är lämnad.

Lyssnar på "The Subtle Body" av Arto Lindsay. Det är som man säger: när fan blir gammal spelar han brasilianskt.

Sense Of Purpose


Wildbirds & Peacedrums på Jeriko.

Tipsade Mariam om Aa igår. Undrar om hon gillar (eller ens kollar upp). Vore kul att höra.

Var bra igår, men lite besviken var jag. De kommer tillbaka om ett tag. Vet inte om det var den 14 eller 21 februari. Tror 14. Då ska de ha releasekalas för nya skivan i Vinylbaren i alla fall.

Lyssnar på The Sound. Fint band. Bara hoppas jag hinner med hela "I Can't Escape Myself 80" innan jag ska till bussen. På håret.

tisdag, januari 29, 2008

Events In Dense Fog


Bilden är snodd och har inget med mina mackor att göra.

De som känner mig (eller har läst den här bloggen ett tag) vet att jag mest fotar band, skyltar och mat. Nu kan jag inte fota maten då den är i ugnen, men jag hoppas mycket på min ihopmeckade paprika, champinjon, lök och avocadomix som jag lagt ovanpå en tomatpurébredd rostmacka, och sen slängt på lite vegokorvar (såklart) och ost. Varma mackor, always den senaste experimentmaten. Vet inte varför jag skriver det här, men jag är sjukt hungrig, så det kan ju vara förklaringen.

Nu ska jag öppna min nyinköpta KWV och ta det lite lugnt tills osten smält.

Mit Simaen

Aw. Så gick det en vecka ändå då. Innan jag skrev igen menar jag. Men vilken vecka det varit! Barr och Iron & Wine på Mejeriet, High Hats och Apa State Mental på High Five, hemmakväll i lördags och på det en söndag med långpromenad och middag på Metro. Samtidigt som allt det här gått av stapeln har jag mestadels mått toppen. Eller rättare sagt, jag har mått som jag vill i princip hela tiden, och i det stora hela blivit behandlad mer än väl. Jag hoppas på mer av den varan.

Island om några, men jag är verkligen inte klar med vad jag ska göra. Blir en uppeppning med "101 Reykjavik" snart, och sen ett kort besök på Jeriko för Wildbirds & Peacedrums, innan det är dags för lite mer arbete. Mejlandet tar liksom aldrig slut.

Sitter och lyssnar på skiva(n?) med Cluster & Eno och tycker den är toppen, helt klart ett tips till dem som inte hört den men gillar ambient musik som känns befriande analog trots användande av mycket synt (jaja, inte helt korrekt beskrivning kanske, men jag gillar den i alla fall). Påminner mig lite om att jag inte tipsat nog om Sinoia Caves! I vilket fall, det var inte dem jag skulle tipsa om här och nu.

Skivan med Atlas Sound har ju äntligen kommit, och jag blev helt fast med en gång. Det är helt enkelt knarkig, lättflytande och hemmasnickrad popmusik från Kranky med allt vad det innebär (om du gillar exempelvis Broadcast, Caribou och Electrelande borde du gillar det här). Flumpunkaren Bradford Cox har pulat och fixat tills han blev nöjd, och nu kan vi blogghängande Deerhunterfans äntligen få höra den sötpsykedeliska skivan. Vet du vad jag pratar om så har du redan börjat skriva in valfri skivbutik i en annan flik.

Mer om Atlas Sound (från Wikipedia):
"Atlas Sound is the name of a musical solo project of Bradford James Cox, the lead singer of Atlanta four-piece Deerhunter. Cox was born in Athens, Georgia in 1982 and suffers from Marfan Syndrome.[1] The singer plans on releasing an album in 2008, entitled "Let the Blind Lead Those Who Can See but Cannot Feel" on indie-label Kranky. Several demos have been released on his MySpace page, with Deerhunter guitarist and "best friend" Lockett Pundt appearing on guitar for the song "Cold As Ice". [1] In explaining his reasoning for a solo project, Cox has stated, 'It's just that I have ideas that I can't make work with a five piece rock band...there's kind of this palette of sounds that I use that I don't necessarily get to use with Deerhunter'."

tisdag, januari 22, 2008

Summer Bird Diamond





Snart bär det av till Island. Jag är peppad, men lite melankolisk. Blir det när jag vet att jag pratat om att åka dit med sällskap och sen drar på jobb innan ursprungsplanen genomförts. Larvigt som fan kan tyckas, men jag tycker att upptäcka saker tillsammans med någon man tycker om är bland det finaste som finns.

Lyssnar (just nu): "The Ghost That Carried Us Away" - Seabear.

måndag, januari 21, 2008

The King of Sex



Enligt Aftonbladet har Thurston Moore nyligen gjort filmmusik till en porrfilm som heter "Extra Action (and Extra Hardcore)". Jag anade att det inte rörde sig om någon dussinrulle på VHS eller nån mobilkameraproduktion avsedd för skvallerbloggar, så jag gjorde som alla normala människor, jag googlade.

Från produktionsbolaget:

"Extra Action (and Extra Hardcore) documents 60 amateur women (unpretentious, unadorned and undressed) set to an original musical score by Thurston Moore (filmen är enligt uppgift bara 60 minuter lång).

Description:
Photographer Richard Kern likes real women: unpretentious, unadorned, and definitely undressed. Those who love Kern's books know each is an invitation to join him as he follows them through their homes-or his New York apartment-from backyard to kitchen to bathroom to bedroom, capturing every sexy and embarrassing moment. Whenever Kern photographs one of these energetic, clothes-dropping exhibitionists, he brings out a video camera and asks them to "roll around and do something interesting for a few minutes". Extra Action documents 60 of these innocent amateur incidents set to an original musical score by Thurston Moore of Sonic Youth. Also, as a bonus, previously unreleased Kern films have been included.

Track Listing/Features:
The King of Sex
Pierce
Scooter and Jinx
Catholic
Nazi
Goodbye 42nd Street"

Jaha, verkar onekligen något arty och inte så mycket porr som vuxenfilm. Svårt att avgöra kanske, men jag googlade såklart på Richard Kern också (så att Wikipedia kunde få belysa ämnet något och fräscha upp kunskapsbanken) och fick veta att den misstänkte snuskgubben minsann är någon jag borde ha haft bättre koll på!

Wikipedia om Richard Kern:

"Richard Kern (born 1954) is a New York underground filmmaker, writer and photographer. He first came to underground prominence as part of the underground cultural explosion in the East Village of New York City in the 1980s, with erotic films featuring underground rock personalities of the time such as Lydia Lunch, Kembra Pfahler, and Henry Rollins in movies like "The Right Side of My Brain" and "Fingered." Like many of the musicians around Kern, he had a deep interest in the aesthetics of extreme sex, violence, and perversion and was one of the leading lights of Nick Zedd's coined Cinema of Transgression.

Kern's first dabbling in the arts was a series of self-produced underground magazines featuring art, poetry, photography, and fiction by Kern and several friends. Kern's first zine was the bi-monthly "The Heroin Addict," which was later renamed to "The Valium Addict." The hand-stapled photocopied magazines (a.k.a. zines) featured writing and images that expressed the bleakness of New York City's East Village in the early 1980's. About 12 issues of these two zines were produced, along with the occasional special issue. This phase of Kern's career lasted from late 1979 to around 1983.

In 1985, Kern directed a video for the Sonic Youth song, "Death Valley 69", which led to more music video work, including videos for King Missile ("Detachable Penis") and Marilyn Manson ("Lunchbox").

Kern can also be credited with discovering Lung Leg, the star of his film You Killed Me First and the cover model for Sonic Youth's EVOL album (a still shot from the film)."

Jaha. Då var det inte en sån märklig historia ändå. Tack internet.

Neat Neat Neat


Tidigt intervju med Black Flag. Rätt töntig grej den här egentligen, lite väl mycket testosteron. Men samtidigt, för mig som gjort några dåliga intervjuer är det här lika roligt som onödigt.

Åkte upp till Göteborg och Lorensbergsteatern förra måndagen för att se Henry Rollins göra sin grej. Alltid bra, men för första gången kände jag att han kunde skurit två resehistorier. Det sagt, det finns ingen annan jag skulle åka bil i fem timmar för att se stå själv på en scen i tre timmar och bara prata och prata. Vet inte om det finns så många jag skulle vilja se i tre timmmar utan att behöva bila.

Såklart har jag varit i Henry/Black Flag-träsket sen dess. Oundvikligt på nåt sätt. Precis som att Joy Division/Factory-relaterade grejer upptar sjukligt mycket tid och tankar.

Lyssar: "Damned, Damned, Damned" - The Damned

Human Punk

Köpt ny kamera. Inte tagit några bilder. Inte köpt väska, och vågar inte använda utan. Den var för dyr.

P3 Guld som jag var på i helgen hade ju inte varit så mycket att plåta i alla fall. Eller det kanske är det jag borde gjort. Som vanligt är det lite svårt att minnas efterpartyt. Liksom bara två barer, en foajé, tusen pers och en miljard öl. Raffe utmärkte sig i alla fall. Det vet väl alla.

Har ju inte skrivit på ett tag. Då blir det klass 4 och: "mitt sommarlov". Jävligt trist, men så är det alltid. Punkt. Lovar att bli bättre. Skriva bättre, vara bättre. Ska ta bilder på fredag när vi har klubb med High Hats, Apa State Mental, DJ Manu War och DJ Ellvis som jag kan lägga upp. Blir roligt och mycket att fota.

I övrigt är det en massa saker som är åt helvete. Vill inte skriva nåt om det här. Inte just nu i alla fall. Det mesta av det har rasslat förbi mig den här gågna treveckorsperioden.

Lyssnar: Ólafur Arnalds, Bark, Bark Bark, "First Four Years" - Black Flag, "Debt Dept." - Excepter, Hüsker Dü (hela katalogen), Joy Division, "Distortion" - Magnetic Fields, Minor Threat, "The Crack" - The Ruts, Valgeir Sigurðsson, Yeasayer, Vampire Weekend...
Läser: "Who Killed Martin Hannett?" - Colin Sharp, senaste Mojo (ja, jag vet, sjukt otippat!).
Sett: "Control" och "Darjeeling Limited".

lördag, januari 05, 2008

Drawing In The Dark

Minns att jag uppskattat att se piloter eller första avsnittet av serier när de kommit på TV. Inte riktigt lika kul längre. Särskilt inte när seriestarterna är fler än någonsin, jag inte håller koll på vilka som är vad och jag bara kollar på det som dyker upp, plus att jag ofta tänker att serierna är så långa att jag lika gärna kan se dem på DVD; vilket jag sällan gör.

Ikväll var det start på Painkiller Jane. Dubbelavsnitt. Inte spännande alls. Påminner mig om att jag på senaste tiden sett flera avsnitt av serien Blade, en serie som inte heller är bra. Sexan erbjuder faktiskt rätt mycket skräpskräp. Får mig bara att sakna den kvalité som skräpserien Dark Angel hade bitvis.

Inte så spännande fredagskväll, men till slut beslöt jag mig för att döda hjärnan lite ytterliggare. Få tiden att gå tills det är oundvikligt att somna. Boken jag läser, Extremt högt och otroligt nära, får mig bara att tänka och känna en massa jag inte tar itu med just nu.

Rätt skönt att jag inte dödade hjärnan med öl. Hade inte varit nåt vidare krogsällskap. Att vara mosig, trött och lite stukad är inget drömläge för någon givande konversation, särskilt inte på nån klubb med underliggande känsla av ironi, bloggtechno på cd eller rent publikfrieri.

Vet inte om Nöjesguidenfesten blir bättre imorgon. Antagligen inte. Blir nog allt av det ovanstående. I kvadrat. Tar mig nog dit i alla fall. Hade tänkt låta bli, men jag har nog inget bättre för mig. Kanske kan vara kul att lyssna på gubbarna spela musik. Nån traditionell incident blir det inte i alla fall.

fredag, januari 04, 2008

Too Drunk To Dream

Första fredagen hemma på bra länge. Jag är ensam och har inte en tanke på att gå ut. Sällskap hade varit fint, men jag har tänkt hålla mig från alkoholen, så det är inte det lättaste att hitta sånt en helgkväll. Sällskap som vill vara nyktert alltså.

Det är kallt i lägenheten. Har tänt mängder med värmeljus för att få bort den råa udden på kylan men det verkar inte fungera alls. Fryser och har en tröja på mig. Ett par rejäla tofflor hade varit nåt.

Förkylningen jag har är rätt larvig. Småfebrig, snorar och nyser, men jag behöver knappast bädda ner mig. Jag har svårt att sitta still, skulle vara ännu svårare att ligga still.

Lyssnar på en playlist bestående av Bark Bark Bark, Magnetic Fields, Shocking Pinks och Y.A.C.H.T. Blir lite rastlös av musik just nu, så jag försöker köra förhatliga shuffle, random, blanda eller vad det nu heter, på fyra bra skivor. Hjälper inte. Jag vill egentligen inte spela mer än kanske fem, sex spår och sen byta till nåt helt annat och därefter upprepa samma procedur.

Har äntligen förstått mig på Magnetic Fields. Så dags när han släpper en skiva som heter "Distortion".

"Too Drunk To Dream" - Magnetic Fields

tisdag, januari 01, 2008

2008

Förra året skulle jag göra en lista över saker som jag tänkte åstadkomma. Det gjorde jag aldrig. Någon lista alltså. Jag borde göra en i år. Finns mycket jag behöver ändra på.

Tror 2007 var ett rätt bra år ändå. Trots en dålig start.

Finns funderingar på att börja skriva här igen. Tror det blir av. Borde bli av. Ny kamera och allt. Kanske borde starta en helt annan?

fredag, november 09, 2007

Graveyard på Rundgång.


Toppenspelning. 30 pers på plats. Borde varit fler. Synd på så rara ärtor.

onsdag, oktober 17, 2007

Köpenhamn, 071017. 21:30.


Casa Mexico. Inte den bästa maten, inte heller ett aktivt val. Låg närmast. Nu har jag och Henrik ätit mexikanskt kanske 10 gånger ihop. Galet. Det är väl som det sägs, man spenderar mer tid med folk från jobbet än någon annan. Nu: spelning.

måndag, oktober 01, 2007

Johnny brendan's, Philadelphia.


Tittar ut från ett fönster och ser en blå ballong blåsa förbi. Samtidigt står Thurston Moore på en scen bakom mig och soundcheckar sin gitarr. Själv. Lätt surrealistiskt alltsammans.